Den gröna extremismen

Inom miljöpartiet och framför allt dess ungdomsförbund finns det extrema tendenser som är mycket oroande ur ett demokratiskt perspektiv. Frustrationen kring det nuvarande samhället tar sig i många fall extrema uttryck, som tyvärr inte uppmärksammats särskilt mycket.

Det är ingen slump att grön ungdoms nyhetsbrev heter “revolutionära rader” eller att ett av språkrören för förbundet skriver “Vi måste ställa in våra alarmklockor på REVOLUTION och vi måste vakna.” Eller hur man skriver om personer med annan politisk uppfattning ” … är ovillig att kalla dig för feminist så kan du dra åt helvete.” Göteborgs socialdemokratiska kommunalråd bemöts under titeln “Fuck You Göran Johansson!” på språkrörens blogg. Det är inte svårt att hitta fler liknande citat på grön ungdoms hemsida.

Civil olydnad av den mer extrema formen praktiseras  framför att bemöta argumenten i debatt. Ett av språkrören har dessutom varit engagerad i flertalet av dessa aktioner i stater som Storbritannien. Kopplingen till extrema rörelser som säkerhetspolisen bedömer utgör ett hot mot demokratin blir tydlig när grön ungdom beskriver sin ideologi. Man skriver angående ideologin:

“Syndikalismen ligger vi ganska nära. Vi har ungefär samma syn på hur resurserna bör fördelas (rättvist) och på var makten ska ligga. Både vi och syndikalisterna har visionen om direktdemokrati…”

Då är det intressant att jämför detta med säkerhetspolisens beskrivning av autonoma rörelser.  Vidare beskriver SÄPO  syndikalismen som en del av dessa rörelser som hotar vår demokratiska ordning.

Hittills har de gröna rörelserna haft begränsat inflytande, vilket gjort att de radikala elementen inte kunnat åstadkomma någon större skada. Risken finns att de i framtiden får ett ökat inflytande och då bör man inte underskatta extremismen som återfinns i denna rörelse.