Ilmar Reepalu har ju föreslagit att elever ska kunna betygsätta sina lärare. Detta efter inspiration från SVT-serien “Klass 9A”. Jag tror emellertid inte att man ska dra för många slutsatser av SVT-serien, och att Reepalus förslag är mycket dåligt.
I “Klass 9A” förbättras studieprestationen efter att de ordinarie lärarna har bytts ut till “superlärare” i en termin. Dessa “superlärare” är prisbelönta lärare från hela landet, vars uppgift är att se till så att klass 9A, som är en dåligt presterande klass i Malmö, ska bli en av landets bästa. Även om det är ett faktum att studieresultaten förbättras i klassen behöver inte detta nödvändigtvis bero på lärarna, åtminstone inte helt och hållet. Andra aspekter, som att man medverkar i en TV-serie, lär ha ökat elevernas motivation till att prestera bättre. Det tydliga målet om att bli en av landets bästa klasser har troligtvis haft stor betydelse. En enda klass är dessutom en alldeles för liten grupp för att dra några generella vetenskapliga slutsatser om lärarnas betydelse.
Reepalus förslag om att elever ska kunna betygsätta sina lärare grundar sig dessvärre på SVT-serien. Han menar nämligen att vi tidigare har fokuserat allt för mycket på problem hos eleverna och deras bakgrund, och att vi måste fokusera mer på lärarnas prestationer och vad eleverna tycker om lärarna. Jag håller med om att lärarna är viktiga för elevernas utbildning, även om jag fortfarande anser att det avgörande är elevens egen motivation. Däremot motiverar bra lärare eleverna, och dåliga lärare minskar elevernas motivation till att lära sig!
Givetvis är det viktigt med en dialog mellan lärare och elev, och det anser jag existerar redan idag (åtminstone på min skola). Att införa något typ av betygsystem, där elever ska betygsätta lärare, ser jag dock som både poänglöst och kontraproduktivt.
Poänglöst därför att ett betyg inte säger särskilt mycket. Istället bör man utveckla dagens utvärderingar. Det viktiga är att elever och lärare har en öppen dialog och att man kontinuerligt utvärderar kurser/avsnitt. Detta ger betydligt mer än betyg. Jag ser inte heller någon mening med att ha både utvärderingar och betyg. Betygen tillför helt enkelt ingenting.
Kontraproduktivt eftersom det underminerar lärarnas roll gentemot eleverna. Betygen lär tendera till att bli oseriösa och dessutom missgynna lärare som eleverna inte gillar. Men bara för att eleverna ogillar en lärare innebär ju inte det nödvändigtvis att det är en dålig lärare, liksom man inte nödvändigtvis behöver vara en bra lärare för att man är omtyckt bland eleverna.
6 maj 2008 kl 8:46 |
Håller med dig till punkt och pricka. En skola där eleverna betygsätter lärarna tror jag hade blivit alldeles för flummig, och många betyg hade satts utan vidare motivering än “ja med jag fick g av h*n, varför ska jag då ge högre tillbaka?”
6 maj 2008 kl 13:07 |
Instämmer helt att man inte okritiskt kan dra slutsatser från tv-serien. Och till de skäl du nämner ska man ju tänka på att det var fråga om “superlärare” som påstås ha varit Sveriges bästa. Men antalet klasser som kan få “superlärare” är mycket begränsat, de flesta lär få nöja sig med betydligt mer ordinära lärare, och serien säger inte mycket om vad man kan vinna på att försöka få dem bättre.
Däremot är jag mer postivivt inställd till någon form av feedback från eleverna om lärarens prestationer. En stor, och viktig, del av lärarens arbetstid ägnas åt undervisning där eleverna är de enda, utom, läraren själv, som är närvarande och därmed kan bedöma lärarens insats.