“Det är bra att det tydliggörs var vi står.”
Det sa Peter Eriksson för drygt två år sedan, vid miljöpartiets kongress i maj 2006, angående att kongressen antog ett utträdeskrav. “Det här är inget nytt”, sa han också enligt Aftonbladet. “Det är vår politik.”
Två år senare går både Maria Wetterstrand och Peter Eriksson ut med att utträdeskravet bör slopas eftersom partiet då framstår som mer seriöst. Genom att hålla en medlemsomröstning slog man två flugor i en smäll; dels undvek man att få en spricka i partitoppen, dels framstår man som ett parti med riktig interndemokrati.
Idag redovisades resultatet av medlemsomröstningen som hölls i september. En majoritet, på drygt 55 %, röstade för att slopa utträdeskravet, vilket innebär att miljöpartiet nu lämnar vänsterpartiet som det enda riksdagspartiet som fortfarande förespråkar utträde. Givetvis betonar alla ledande miljöpartister att EU-kritiken kommer att fortsätta som tidigare. Man vill förstås inte riskera att förlora sina euroskeptiska väljare.
Jag undrar dock hur det kommer sig att partiledningen, och i synnerhet språkrören, på två år skiftade så snabbt i frågan. Språkrören har påstått att det har skett förändringar i EU-samarbetet de senaste åren som gjort det orealistiskt med ett utträde. Vilka förändringar då?
Bland annat har det framhållits att EU inte längre är någon “rikemansklubb” utan består av både rika och fattiga länder. Ett argument som jag tycker är mycket märkligt. Vad har detta egentligen med att Sverige ska vara med i EU eller inte? Ännu märkligare tycker jag att det är eftersom EU utvidgades redan 2004. Om rikemans-argumentet skulle vara det verkliga argumentet bakom miljöpartiets nya åsikt borde väl partiet aldrig ha antagit utträdeskravet på kongressen 2006?
Vilka orsaker är det då – egentligen – som ligger bakom miljöpartiets kovändning? Enligt SCB:s statistik tycks miljöpartiets väljarkår ha bytt åsikt i ungefär samma takt som svenska folket i allmänhet. Väljarna har successivt insett det orimliga med att ställa sig utanför EU-samarbetet. Dessutom tror jag att språkrören under en längre tid har varit positiva till EU-samarbetet, men inte gått ut med detta på grund av rädslan för att inte få stöd bland gräsrötterna. Detta i kombination med väljarkårens ändrade åsikt och en anpassning till socialdemokraterna inför en framtida regeringskoalition lär ha varit de främsta orsakerna till att språkrören bytt uppfattning. Hur som helst är det i alla fall nu klart att miljöpartiet äntligen bytt åsikt i frågan – något de borde ha gjort redan för tretton år sedan!
6 oktober 2008 kl 17:27 |
För att de vill sitta i en S, mp regering 2010!
Resultatet kommer lägligt till havtid innan valet 2010 och jag tror inte det är någon slump. I går skrev alliansen på DN debatt om det borgerlige regeringsalternativet och de avslutade med att fråga sig hur vänsteralternativet ser ut. Med dagens mp utspel klaranar detta något då mp visar sin regeringsdugliga sida.
Jag tror inte att det har att göra med att medlemskåren bivit mer EU positiv eller att EU förändrats. Försaget är dessutom ett uppifrån försag från en rörese som vill se sig som gräsrotsstyrd!
6 oktober 2008 kl 17:33 |
Jag tycker forslaget passar val ihop med deras ideologi. Manga miljofragor kraver over- eller mellanstatlighet for att losas och miljofragan ar ju vad Mp tycker ar viktigast. (Inte for att de har bra losningar.)
Jag kan forsta att V inte gillar den socialdemokratiska/socialliberala ideologi som finns innbyggt i Eu-projektet men det borde vara fullt acceptabelt for Miljopartisterna.
Jag antar att det ar deras fortjusning i smaskalighet som fatt dem att motsatta sig EU.
7 oktober 2008 kl 18:01 |
Därmed inte sagt att jag inte tror den utlösande faktorn var regeringsambitioner. Men självfallet har det spelat roll vad väljarna tycker också, det kan inget parti blunda för.
Sedan är det väl lite lustigt att samtidigt som sossarna “tvingar” Mp att ge upp sitt utträdeskrav så sätter de en EU-skeptiker högst på sin lista.
7 oktober 2008 kl 21:15 |
Men jag tror att regeringsambitionen ligger till grund och inte bara är den utlösande faktorn. Det finns fortfarande en stor EU skepticism i Sverige (Fredrik känner säkert till de senaste siffrorna) och jag tror att det har varit en fördel rent opinionsmässigt för mp att kunna fånga upp EU skeptikerna, även om fördelen minskat sedan 94.
Sen är det mp som satt sig i positionen att belutet blir nödvändigt i och med att man deklarerat tydliga regeringsambitioner och inte nöjer sig med stödpartirollen.
8 oktober 2008 kl 16:14 |
Och idag bildar s och mp allians syftande till regeringssamarbete 2010. Det hade varit mycket svårt om mp inte bytt åsikt i EU frågan.
8 oktober 2008 kl 20:27 |
“Det hade varit mycket svårt om mp inte bytt åsikt i EU frågan.”
Det tror faktiskt inte jag. Miljöpartiet hade kunnat mildra sin EU-kritik i ett regeringssamarbete. Det är klart att det är något enklare för socialdemokraterna att samarbeta med mp nu när de tagit bort sitt utträdeskrav, men jag tror inte att det hade varit någon svår fråga för de att komma överens i. Till exempel tror jag inte att socialdemokraternas krav på republik skulle vara ett hinder för (i teorien) ett samarbete med folkpartiet.
Det ska bli intressant att se vad som händer med vänsterpartiet (och deras opinionssiffror).
8 oktober 2008 kl 20:37 |
Jag anser inte att det är fullt ut jämförbart med republikkravet. Utan med tanke på alla de EU frågor som drivs av en regering så hade det varit svårt med ett parti som är motståndare till medlemsskapet.
9 oktober 2008 kl 16:17 |
Miljöpartiet bojkottar ju inte EU, de sitter i parlamentet som de andra partierna och försöker påverka i den riktning de gillar.
Jag är övertygad om att sossarna verkligen har ställt kravet att de stödjer EU men ser inte varför det skulle vara så viktigt.