Hur ska SD bemötas?

En av de stora frågorna i nästa års valrörelse ser ut att bli Sverigedemokraterna och deras möjligheter att komma in i riksdagen. Det kommer säkert intensifiera den metadebatt som förs kring hur de bäst bör bemötas. En av de återkommande frågorna som diskuteras är om de andra partierna bör ta debatter i TV eller på torgmöten med Sverigedemokraterna.

Mitt svar är att direkta debatter med SD lätt blir kontraproduktiva. Som Andreas Bergh påpekar här behöver bara en liten del av publiken bli mer vänligt stämd till SD efter en debatt för att de ska tjäna på det.

Jag tror inte heller vi ska underskatta hur många potentiella väljare Sverigedemokraterna har. I andra rika västländer har främlingsfientliga missnöjespartier nått stora framgångar, långt större än vad SD:s opinionssiffror i dagsläget ligger på. Baserat mest på anekdotiska bevis tror jag det finns ganska många människor som är skeptiska mot islam och invandring, som tycker den svenska integrationspolitiken varit misslyckad och som kunde tänkas rösta på Sverigedemokraterna.

Är det dags för en statsbudget på bokföringsmässig grund?

Precis som förra regeringen har den nuvarande regeringen ägnat sig åt trixande med utgiftstaket (trots att man ofta kritiserade den förra regeringen för sådant trixande när man var oppositionen). Det är olyckligt att det förekommer. En föreslagen lösning är att övergå till en statsbudget på bokföringsmässig grund. Jag tänkte försöka förklara vad det innebär.

Idag redovisas statsbudgeten enligt kassamässig grund. Det är princip rätt enkelt system som innebär att man budgeterar inbetalningar och utbetalningar. När man faktiskt gör en utbetalning registreras det i statens redovisningssystem. Det kan användas för ett trixande med utgiftstaket. Genom att skjuta upp betalningar till nästa år kan man klara utgiftstaket för det innevarande året utan att göra några verkliga nedskärningar. (Jag har förenklat beskrivningen. I själva verket redovisar man ibland när man gör en utbetalning och ibland när man får in en faktura. Detta blir dock i praktiken en rätt liten skillnad. Myndigheters löpande kostnader redovisas också bokföringsmässigt. Men i alla transferingssytemen redovisar man när utbetalningar sker.)

Det alternativa systemet som diskuteras är en budget på bokföringsmässig grund. Det innnebär att man registrerar kostnader, inte utbetalningar. (I bokföringssammanhang skiljer man på kostnader, utgifter och utbetalningar som är tre olika saker.) Kostnader uppkommer i princip när man faktiskt förbrukar resurser.

Jag har diskuterat utgifts- och kostnadssidan men det finns exakt motsvarande skillnader när det gäller inkomsterna. Motsvarigheten till en kostnad är en intäkt och till en utbetalning är en inbetalning.

Om frigivningen av Biljana Plavšić

Det var enligt min mening rätt beslut av svenska regeringen att frige Biljana Plavsic eftersom tribunalen accepterade det. Mark Klamberg förklarar varför den svenska regeringen agerat i enlighet med sina förpliktelser i ett inlägg jag hänvisar till.

Det man snararare kan ifrågasätta är tribunalens bedömning. Hon är dömd för mycket allvarliga brott och 7 år är egentligen en för kort tid för henne att sitta i fängelse. Men det kan inte svenska regeringen påverka.

Det man kan ifrågasätta från svenska regeringens håll är eventuell jävsproblematik. Carl Bildt deltog i regeringens beslut om frigivandet vilket bland annat Thomas Bodström har ifrågasatt och fått honom att KU-anmäla Bildt.

Även om det tar emot att säga det tror jag Bodström kan ha en poäng i det här fallet. Bildt som har träffat och förhandlat med Plavsic kan uppfattas som jävig och det hade nog varit bättre om han inte deltagit i beslutet för säkerhets skull.

M-nämnd i dubbel bemärkelse?

Av en tillfällighet kom jag in på Vellinges M-nämnds hemsida. Frågan är vad nämndens M egentligen står för..? Ta en titt på vilka (läs: vilket) politiskt parti ledamöterna tillhör. Frågan är hur bra det är när ett enda parti dominerar så pass mycket i ett politiskt organ. Nämndens namn är i alla fall passande!

Där jag är lat

Tillåt mig att rekommendera följande lysande blogginlägg: http://inslag.se/journal/2008/5/15/barnarbetsbojkottare-ar-inte-ondskefulla.html som förklarar att folk som vill förbjuda organhandel och barnarbete faktiskt inte är onda, trots att det vid en första anblick kan verka så.

Resten av bloggen är också väl värd att följa.

Dåligt förslag från centerpartister

Två centerpartister, Staffan Danielsson och Lennart Pettersson, har i en riksdagsmotion föreslagit att man ska förbjuda att offentligt bärande av burka och niqab, dvs heltäckande slöjor som framförallt bärs av muslimska kvinnor. Förbudet ska tydligen gälla ”ute i samhället, på skolor och arbetsplatser.”

Jag tycker det är ett synnerligen dåligt förslag och deras argumentation för det är undermålig.

Spelar det någon roll hur många riksdagsledamöter som närvarar vid voteringar?

För att besvara frågan i titeln: nej. Genom kvittning ser man till att resultatet inte påverkas av att en ledamot är ledig, sjuk eller på studieresa osv.

Det finns inget rimligt intresse för väljarna att veta hur ofta ledamöterna närvarar vid voteringar. Mer intressant att veta vore hur ledamöterna gör sitt jobb att granska regeringen och dess lagförslag.

Journalisterna borde således omprioritera vad de lägger sin energi att granska på.