En oberoende utredning måste till

En oberoende internationell utredning borde tillsättas för att undersöka i detalj vad som hände i samband med den israeliska bordningen av skeppen tillhörande bland annat ”Ship to Gaza”. Det finns fortfarande, en vecka efter händelsen, oklarheter som måste redas ut. Dessutom är informationen styrd av de inblandade parterna, vilket gör att man bör vara skeptisk mot all ”fakta” som hittills har spritts, även vad gäller bilder och filmklipp. Framför allt vet vi inte vad vi inte har fått se av händelserna. Dock tror jag inte att Israel skulle gå med på en internationell utredning, även om det borde utgöra en möjlighet för landet att bli ”rentvått” om man nu anser sig ha agerat helt i enlighet med folkrätten.

Det är helt oacceptabelt att Knesset håller på att ta ifrån Haneen Zoabi vissa av sina privilegium som parlamentsledamot på grund av hennes medverkan i Ship to Gaza. Dessutom är det anmärkningsvärt hur låg nivå diskussionerna i Knesset håller. Inte helt oväntat är det en extremt känslig fråga i Israel.

Det finns förstås risk att denna konflikt bara är början på en ännu större konflikt, som inkluderar andra stater, såsom Iran och Turkiet. Det är helt klart så att Israel är den stora förloraren efter incidenten förra veckan och att en av vinnarna är – just det: Hamas.

Ett skepp kommer lastat – med vadå?

Sedan i måndags har de flesta nyhetssajter och bloggar fyllts med senaste nytt om Israels bordning av en konvoj som var på väg till Gazaremsan. Det kommer hela tiden nya uppgifter om vad det egentligen var som hände, och därför bör vi som inte befann oss på plats akta oss för att allt för snabbt döma ut den ena och/eller andra sidan. Här kommer dock några reflektioner över det som hittills har uppdagats. Det kanske i efterhand visar sig att dagens information varit felaktig/falserad.

Hur påverkar Greklandkrisen konsekvenserna av ett svenskt euromedlemskap?

Framför allt den senaste veckan har varit en skakig period för euron i och med de stora statsfinansiella problem som finns i alla euroländer, i synnerhet Grekland. Detta har allvarligt skadat förtroendet för euron och spätt på spekulationer om att eurosamarbetet på ett eller annat sätt kommer att spricka.

När SCB presenterar sin statistik över de svenska eurosympatierna i juni kommer de antagligen att peka på ett dramastiskt minskat stöd för ett svenskt deltagande i valutasamarbetet. Detta är inget märkligt med tanke på den osäkerhet som just nu råder kring euron och den kris som råder i Grekland och övriga så kallade PIIGS-länder. Vilka effekter får egentligen denna finansiella kris på ett framtida svenskt eurodeltagande? Har argumenten för ett svenskt deltagande förändrats?

Hur allmän vill vi att den allmänna rösträtten ska vara?

Den allmänna rösträtten är något som många tar för given och ställer sig bakom. Men frågan är vad vi menar med allmän rösträtt? Vilka omfattas egentligen av den?

Frågan är milt sagt knappast den stora valfrågan i höstens val, men det kan vara kul att diskutera frågan även om någon ändring av rösträttskraven antagligen inte kommer att ske under överskådlig tid. Jag tänkte i det här inlägget ta upp huruvida rösträttsåldern är förenlig med demokratin, på ett sätt som vissa kanske upplever som smått provokativt.

Vad är ett jämställt samhälle?

För mig är jämställdhet, och jämlikhet i allmänhet, en av de absolut viktigaste politiska frågorna. Det är en grundläggande princip att varje enskild individ ska behandlas efter sina egna meriter och erfarenheter, och inte särbehandlas på grund av sitt kön, sin etniska eller religiösa tillhörighet, sin ålder, sin sexuella läggning eller eventuella funktionshinder.

Vissa kan förstås hävda att till exempel kvinnor och män har olika erfarenheter och perspektiv. Men i så fall är det erfarenheten – och inte könstillhörigheten – som ska lyftas fram.

Tyvärr delar inte alla den här uppfattning om jämställdhet. Dels finns det – tro det eller ej – fortfarande människor i 2000-talets Sverige som inte tycker att jämställdhet är bra. Dels så finns det en betydande grupp som visserligen tycker att jämställdhet är bra, men som har en helt annan uppfattning om vad det egentligen är för något. De menar istället att jämställdhet innebär att fördelningen mellan män och kvinnor inom till exempel politiska församlingar och bolagsstyrelser ska vara exakt (eller åtminstone någorlunda) lika.

Ironiskt nog är det dessa ”jämställdhetsivrare” (som vissa av dem kallar sig, men jag skulle inte kalla dem för förespråkare av jämställdhet alls) som allra mest betonar – könstillhörighet. Detta blir särskilt uppenbart i diskussionerna kring kvotering.

Jag har deltagit i flera olika politiska möten då det har förts just diskussioner om ”könsbalansen” i en styrelse eller på en vallista. Det intressanta är att i samtliga fall har könsbalansen varit den viktigaste frågan – aldrig personernas egna meriter och erfarenheter. Om man i sådana diskussioner skulle börja diskutera meriter och erfarenheter, som egentligen tillhör de mest relevanta egenskaperna för en person, så skulle det framstå som för ”personligt” – och personliga egenskaper diskuteras sällan öppet. Istället kvarstår diskussionerna kring människors kön, etnicitet och ålder.

Så den som tror att Sverige är ett jämställt land har helt fel. Man kan lätt luras av statistiken. Att till exempel riksdag och regering har en jämn könsbalans kan tyckas vara ett tecken på jämställdhet, men det säger fortfarande ingenting om personerna som sitter där verkligen har blivit invalda på grund av sina meriter. När man på ett möte där en riksdagslista fastställs, petar ner en välmeriterad kandidat enbart på grund av att han har fel kön, har man inte kommit långt i kampen för jämställdhet!

Gott nytt valår!

2010 innebär inte bara ett nytt år och ett nytt decennium. Det innebär också ett valår, som kommer att bli historiskt hur valet än slutar.

Om Alliansregeringen får förnyat förtroende, vilket jag personligen hoppas på, innebär det att trenden med att borgerliga regeringar inte blir omvalda bryts. Det innebär också att vi kommer att ha en ansvarstagande regering för ytterligare fyra år.

Om det röda blocket vinner, innebär det att kommunisterna för första gången hamnar i regeringsställning i Sverige. Det innebär också att Miljöpartiet för första gången får ministerposter.

Valet kan också bli historiskt vad gäller Sverigedemokraterna. Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, blir det första gången sedan början av 90-talet som Sverige har ett rent missnöjesparti – präglat av intolerans och xenofobi – i riksdagen. Det kommer inte att få någon större betydelse för regeringsbildningen, men vi tvingas att dras med främlingsfientliga riksdagsledamöter i fyra år.

I dagsläget är det omöjligt att förutse hur valet kommer att gå, trots vad alla experter och opinionsinstitut säger. De senaste månaderna har det röda blocket skaffat sig ett visst övertag över opinionen, men det är en trend som snabbt kan ändras. Valrörelsen kommer att ha så pass stor inverkan på väljarnas val, i synnerhet de osäkra väljarnas, att vad som helst kan hända fram till valdagen.

Jag tror dock att det finns goda förutsättningar för att regeringen med Fredrik Reinfeldt som en bra statsministerkandidat kan få förnyat förtroende. Regeringen har visserligen gjort en och annan tabbe, men har över lag varit mycket bra och genomfört det den lovat. Den som är tveksam till den nuvarande regeringen bör förstås fråga sig vad alternativet är. En regering med Mona Sahlin som statsminister, (ex)-kommunisten Lars Ohly som finansminister eller utrikesminister (vad föredrar man egentligen..?!) och med tillväxtmotståndare från Miljöpartiet i Näringsdepartementet?

Gott nytt valår!

M-nämnd i dubbel bemärkelse?

Av en tillfällighet kom jag in på Vellinges M-nämnds hemsida. Frågan är vad nämndens M egentligen står för..? Ta en titt på vilka (läs: vilket) politiskt parti ledamöterna tillhör. Frågan är hur bra det är när ett enda parti dominerar så pass mycket i ett politiskt organ. Nämndens namn är i alla fall passande!