Är det dags för en statsbudget på bokföringsmässig grund?

Precis som förra regeringen har den nuvarande regeringen ägnat sig åt trixande med utgiftstaket (trots att man ofta kritiserade den förra regeringen för sådant trixande när man var oppositionen). Det är olyckligt att det förekommer. En föreslagen lösning är att övergå till en statsbudget på bokföringsmässig grund. Jag tänkte försöka förklara vad det innebär.

Idag redovisas statsbudgeten enligt kassamässig grund. Det är princip rätt enkelt system som innebär att man budgeterar inbetalningar och utbetalningar. När man faktiskt gör en utbetalning registreras det i statens redovisningssystem. Det kan användas för ett trixande med utgiftstaket. Genom att skjuta upp betalningar till nästa år kan man klara utgiftstaket för det innevarande året utan att göra några verkliga nedskärningar. (Jag har förenklat beskrivningen. I själva verket redovisar man ibland när man gör en utbetalning och ibland när man får in en faktura. Detta blir dock i praktiken en rätt liten skillnad. Myndigheters löpande kostnader redovisas också bokföringsmässigt. Men i alla transferingssytemen redovisar man när utbetalningar sker.)

Det alternativa systemet som diskuteras är en budget på bokföringsmässig grund. Det innnebär att man registrerar kostnader, inte utbetalningar. (I bokföringssammanhang skiljer man på kostnader, utgifter och utbetalningar som är tre olika saker.) Kostnader uppkommer i princip när man faktiskt förbrukar resurser.

Jag har diskuterat utgifts- och kostnadssidan men det finns exakt motsvarande skillnader när det gäller inkomsterna. Motsvarigheten till en kostnad är en intäkt och till en utbetalning är en inbetalning.

Undanta präster från arbetsrätten

Vissa typer av yrken lämpar sig ovanligt illa för att de ska omfattas av arbetsrätten. Ett tydligt sådant exempel är präster och andra religiösa ledare (i fortsättningen bara kallade präster). Det finns två principiella argument för att arbetsrätten (dvs LAS, diskrimineringslagen, arbetsmiljölagen osv) inte ska tillämpas på tjänster vars innehåll är rent religiöst.

Den första är religionfrihetsargumentet. Det fínns en grundläggande rättighet att organisera sig för att utöva sin religion. Om man inte har möjlighet att välja präster fritt och bestämma deras arbetsuppgifter i sin religion så är det en inskränkning av denna friheten. Varje trossamfund bör ha rätt att avgöra vem de vill ha som präst och vilka kvalifikationer de ska uppfylla. Likaså bör de ha rätt att själva avgöra om deras prästers yrkesutövning lever upp till kraven för en fortsatt anställning.

Argument nummer 2 är att sekulära domstolar inte har kompetens att avgöra religiösa frågor. Hur ska en domstol kunna avgöra om en prästs yrkesutövning lever upp till kraven eller om det föreligger tillräckliga skäl för avskedande enligt LAS, t ex? Då måste domstolen avgöra teologiska frågor. Detta riskerar i sin tur att leda till stora problem i ett pluralistiskt samhället om staten stödjer vissa uppfattningar framför andra.

Det senare argumentet är avsevärt svagare än det första enligt min mening. Men i USA har det spelat stor roll. Det har lett till att domstolar inte pröver arbetstvister gällande präster, även om samfundet har samtyckt. Om anställningsavtalet t ex säger att avsked bara får ske på grund av synnerliga skäl kommer domstolarna ändå vägra pröva om synnerliga skäl föreligger. Så långt tycker inte jag vi behöver gå i Sverige. Det räcker med att klargöra att LAS och den övriga arbetsrätten inte gäller för präster och motsvarande. Självklart ska samma regel även gälla för motsvarande företrädare för sekulära livssynsorganisationer av typen Humanisterna.

Var det bra att åka till månen?

För 40 år sedan lyfte Apollo 11 från Florida och påbörjade sin färd mot månen. Dess landning på månen 4 dagar senare var höjdpunkten på en rymdsatsning som i dagens penningvärde förmodligen kostade över en biljon kronor.

Var det väl använda pengar?

Almedalen då som nu

Att lära av historien är tyvärr alldeles för underskattat i Sverige, där historia tyvärr inte betraktas som något man kan dra erfarenheter från. Detta inslag från almedalen under valrörelsen 1982 är nästan lika aktuellt då som nu.

ROT-avdrag, pig-avdrag och IT-avdrag

När är det egentligen rätt med särskilda låga skattesatser för vissa tjänster? I Sverige har vi relativit ofta haft avdrag för hantverkstjänster i hemmet, det så kallade ROT-avdraget. Det har varit relativt politiskt okontroversiellt.

Den borgerliga regeringen har också infört ett avdrag (eller tekniskt sett en skattereduktion) för hushållsnära tjänster. Det har varit betydligt mer kontroversiellt men utifrån feministiska skäl till stor del. Därav beteckningen ”pigavdraget” från motståndare. Principiella invändningar mot att skattemässigt särbehandla vissa branscher har inte varit viktiga.

Nu har IT- och telekomföretagen hakat på denna trend och föreslår ett RIT-avdrag. Hur ska vi bedöma det?

Frihet är slaveri

Ja, det verkar Marita Ulvskog tycka i alla fall. Mer specifikt så anklagar hon ett bemanningsföretag vid namn ”Hyrlett” för att bedriva människohandel i ny form. Anledningen är att de hyr ut arbetskraft till priser som är lägre än normala svenska lönenivåer. (Jag tror inte det är namnet i sig hon reagerar på.)

Det är fascinerande hur hon kan tycka det är att jämställa med slaveri att de tjänar mindre än normala kollektivavtalsnivåer. Det väcker en del frågor. Var alla svenska arbetare offer för människohandel för X antal år sedan när deras löner låg på samma nivå? Hur är det med de lettiska arbetare som är kvar i hemlandet och därför tjänar mycket mindre?

Jag antar att Ulvskog inte är motståndare till frihandel så det väcker frågan varför hon tycker detta är så upprörande. Mycket frihandel bygger på samma idé, att dra nytta av de lägre lönerna i andra länder för att tillverka varor billigare. Här gör man samma sak med tjänster istället.

Bra inlägg om euron

Så här på Europadagen kan jag rekommendera följande inlägg om euron.

Den anonyma skribenten tar på ett förtjänstfullt sätt upp argumentet att krisen är ett argument för EMU-medlemskap för Sverige och bemöter det.