Ett skepp kommer lastat – med vadå?

Sedan i måndags har de flesta nyhetssajter och bloggar fyllts med senaste nytt om Israels bordning av en konvoj som var på väg till Gazaremsan. Det kommer hela tiden nya uppgifter om vad det egentligen var som hände, och därför bör vi som inte befann oss på plats akta oss för att allt för snabbt döma ut den ena och/eller andra sidan. Här kommer dock några reflektioner över det som hittills har uppdagats. Det kanske i efterhand visar sig att dagens information varit felaktig/falserad.

Hur påverkar Greklandkrisen konsekvenserna av ett svenskt euromedlemskap?

Framför allt den senaste veckan har varit en skakig period för euron i och med de stora statsfinansiella problem som finns i alla euroländer, i synnerhet Grekland. Detta har allvarligt skadat förtroendet för euron och spätt på spekulationer om att eurosamarbetet på ett eller annat sätt kommer att spricka.

När SCB presenterar sin statistik över de svenska eurosympatierna i juni kommer de antagligen att peka på ett dramastiskt minskat stöd för ett svenskt deltagande i valutasamarbetet. Detta är inget märkligt med tanke på den osäkerhet som just nu råder kring euron och den kris som råder i Grekland och övriga så kallade PIIGS-länder. Vilka effekter får egentligen denna finansiella kris på ett framtida svenskt eurodeltagande? Har argumenten för ett svenskt deltagande förändrats?

Folkomrösta inte om euron snart igen

Majoriteten av väljarna röstade nej till att gå med i EMU när vi hade folkomröstning. Det beslutet bör respekteras. Att opinionsmätningar säger att för tillfället är euron populärare än någonsin bör inte spela någon roll.

Beslut om att gå med i en valutaunion eller stå utanför bör ses som långsiktiga beslut. Hade vi gått med i valutaunionen hade det inte varit tal om att ompröva vårt beslut i dagsläget genom en ny folkomröstning och det vore orimligt att gynna ja-sidan genom att den kunde hålla folkomröstning efter folkomröstning tills folket tröttnade eller av andra skäl röstade jag. (Som på Irland med fördraget ungefär.)

Minareter i Schweiz

I går folkomröstade Schweiz om att förbjuda minareter. Som ni säkert fått reda på så vann de som ville förbjuda minareter.

Det är ett solklart angrepp på religionsfriheten. Jag är övertygad om att det strider mot Europakonventionen. Normala plan- och byggbestämmelser är förvisso tillåtna enligt konventionen så det finns ingen absolut rätt att bygga minareter.

Men här förbjuder man inte minareter enligt någon neutral princip som t ex en högsta höjd på byggnader utan genom att förbjuda dem just på grund av dess religiösa symbolik och en sådan diskriminerande lagstiftning måste rimligtvis vara otillåten. Eftersom Schweiz faktiskt är ansluten till Europakonventionen, vilket jag inte hade trott, kan vi vänta oss ett rättsfall kring det.

Enligt en mindre juridisk och mer ideologisk bedömning är beslutet också dåligt. Man angriper en minoritets mänskliga rättigheter baserad på rädsla och grumliga idéer om att sända politiska signaler till den muslimska världen.

Det lär inte bli lättare för muslimska stater att reformeras i riktning mot att respektera sina minoriteters rättigheter av sådana här åtgärder. Och inte lär integrationsproblemen i Schweiz bli mindre av att man alienerar en minoritet på det här viset. Men de principiella skälen räcker gott för att motsätta sig beslutet även utan dessa konsekvensetiska övervägandena.

En misslyckad omröstning

Imorgon röstar Irland åter om Lissabonfördraget. Precis som den första valrörelsen, visar denna valrörelse, av vad jag har kunnat följa genom irländsk och europeisk massmedia, att även denna folkomröstning blir misslyckad.

Stora förändringar inom EU-debatten

På bara några år har det skett stora förändringar i Sverige vad gäller synen på EU-samarbetet. När jag blev politiskt aktiv strax innan valet 2006 var debatten fortfarande uppdelad mellan de som förespråkade och de som motsatte sig ett medlemskap i unionen. Idag är situationen en helt annan.

Ett klargörande om EU och Europadomstolen

Ni som har Sydsvenskan kan idag läsa en artikel om rättegången mot Thomas Jisander om Trustor-härvan. Där nämns att Jisander (eller hans advokat) anser att  det faktum att Skatteverket krävt honom på skattetillägg i en tidigare process innebär att han inte ska dömas för skattebrott i den här processen. Med anledning av Sydsvenskans artikel kan det vara på sin plats med två klargörande:

Det är ingen EU-regel som det är frågan om. Jisanders argumentation bygger på Europakonventionen, vilket är något helt annat. Europakonventionen är underskriven av betydligt fler länder än bara EU-länderna och dessutom äldre.

För det andra är det inget nytt att man inte ska åtalas två gånger för samma brott. Det har funnits i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen sen 1984. (Jag vet inte när Sverige undertecknat det.) Det nya är tydligen en dom som berör frågan om en process om skattetillägg kan jämföras med ett brottsmål.