Hur allmän vill vi att den allmänna rösträtten ska vara?

Den allmänna rösträtten är något som många tar för given och ställer sig bakom. Men frågan är vad vi menar med allmän rösträtt? Vilka omfattas egentligen av den?

Frågan är milt sagt knappast den stora valfrågan i höstens val, men det kan vara kul att diskutera frågan även om någon ändring av rösträttskraven antagligen inte kommer att ske under överskådlig tid. Jag tänkte i det här inlägget ta upp huruvida rösträttsåldern är förenlig med demokratin, på ett sätt som vissa kanske upplever som smått provokativt.

(S)taten vet inte bäst

De Rödgrönas vänsteroffensiv fortsätter. Först var det fel att sänka skatten på hushållsnära tjänster trots att det skapar jobb, och nu skall staten kvotera styrelser efter sitt egna behag.

Hon [Mona Sahlin] slog också fast att det blir lagstiftning om könskvotering i bolagsstyrelser om de rödgröna vinner valet.

Givetvis är det viktigt med jämställdhet och att män och kvinnor har samma rättigheter. Men jämställdhet uppnås inte genom socialistisk statlig styrning av samhället. Hur bolagens styrelser ser ut är upp till aktieägarna, inte upp till Mona Sahlin.

Vad skulle Sahlin säga om de svenska bolagen skulle vilja styra över LOs styrelse? Den består ju faktiskt bara till 36 % av kvinnor, och uppfyller således inte Sahlins trubbiga kategoriska krav på 40 % av vardera könet.

Vad är ett jämställt samhälle?

För mig är jämställdhet, och jämlikhet i allmänhet, en av de absolut viktigaste politiska frågorna. Det är en grundläggande princip att varje enskild individ ska behandlas efter sina egna meriter och erfarenheter, och inte särbehandlas på grund av sitt kön, sin etniska eller religiösa tillhörighet, sin ålder, sin sexuella läggning eller eventuella funktionshinder.

Vissa kan förstås hävda att till exempel kvinnor och män har olika erfarenheter och perspektiv. Men i så fall är det erfarenheten – och inte könstillhörigheten – som ska lyftas fram.

Tyvärr delar inte alla den här uppfattning om jämställdhet. Dels finns det – tro det eller ej – fortfarande människor i 2000-talets Sverige som inte tycker att jämställdhet är bra. Dels så finns det en betydande grupp som visserligen tycker att jämställdhet är bra, men som har en helt annan uppfattning om vad det egentligen är för något. De menar istället att jämställdhet innebär att fördelningen mellan män och kvinnor inom till exempel politiska församlingar och bolagsstyrelser ska vara exakt (eller åtminstone någorlunda) lika.

Ironiskt nog är det dessa ”jämställdhetsivrare” (som vissa av dem kallar sig, men jag skulle inte kalla dem för förespråkare av jämställdhet alls) som allra mest betonar – könstillhörighet. Detta blir särskilt uppenbart i diskussionerna kring kvotering.

Jag har deltagit i flera olika politiska möten då det har förts just diskussioner om ”könsbalansen” i en styrelse eller på en vallista. Det intressanta är att i samtliga fall har könsbalansen varit den viktigaste frågan – aldrig personernas egna meriter och erfarenheter. Om man i sådana diskussioner skulle börja diskutera meriter och erfarenheter, som egentligen tillhör de mest relevanta egenskaperna för en person, så skulle det framstå som för ”personligt” – och personliga egenskaper diskuteras sällan öppet. Istället kvarstår diskussionerna kring människors kön, etnicitet och ålder.

Så den som tror att Sverige är ett jämställt land har helt fel. Man kan lätt luras av statistiken. Att till exempel riksdag och regering har en jämn könsbalans kan tyckas vara ett tecken på jämställdhet, men det säger fortfarande ingenting om personerna som sitter där verkligen har blivit invalda på grund av sina meriter. När man på ett möte där en riksdagslista fastställs, petar ner en välmeriterad kandidat enbart på grund av att han har fel kön, har man inte kommit långt i kampen för jämställdhet!

Pressmeddelande LUF Skåne

Liberala Ungdomsförbundet Skåne
Pressmeddelande
Hässleholm den 23 november 2009

I samband med att hemmet för ensamkommande flyktingbarn öppnade i Vellinge visade den lokalt styrande moderatledningen hur lite de bryr sig om de människor som är mest utsatta i samhället.

– Det är skrämmande att se vilken ignorans man kan visa mot människor som med risk för sina liv flytt till Sverige för att kunna skapa sig en framtid. För oss i Liberala ungdomsförbundet Skåne är det en självklarhet att alla människor är lika mycket värda, men när man är rädd för att trettio kommande flyktingbarn ska rasera en av Sveriges rikaste kommuner undrar vi om man inte är lite fel ute, säger Hanna Håkanson, ordförande för Liberala ungdomsförbundet Skåne.

Att hemmet trots motståndet öppnat är väldigt viktigt, kommuner har generellt sett ingen vetorätt mot vem som får flytta dit, och det bör inte heller gälla flyktingar.

– Det är glädjande att se hur människor i Vellinge engagerat sig i frågan och öppet stödjer flyktingboendet. Att nu också moderatledningen verkar göra en pudel i frågan och ändra ståndpunkt välkomnar vi. Bättre sent än aldrig, avslutar Hanna Håkanson.

För att markera vår ställning i frågan kommer Liberala ungdomsförbundet Skåne på fredagen den 27 november mellan kl. 12.00–17.00 att befinna sig i Vellinge för att manifestera och samla in pengar till vår årliga kampanj, Jul Här Svält Där. Pengarna går till flyktingar som lever gömda i Sverige för att migrationsverket hotar att utvisa dem till ett land där deras liv kan vara i fara.

Presskontakt: Hanna Håkanson, tfn 0768- 511~208
Hanna.hakanson@liberal.se

Ska utlänningar som bor i Sverige ha rösträtt?

Jag har nyss lämnat in mina motioner till Liberala studenters årsmöte. Den mest intressanta tyckte jag själv var en jag skrev där jag föreslår att alla vuxna som bor i Sverige ska ha rösträtt i riksdagsvalet. Jag bifogar argumentationen i motionen nedan.

Sexköp igen

På Newsmill så har det nyligen publicerats två inlägg om sexköpsförbudet som jag tänkte ta och kommentera. Det ena av professorn i straffrätt Madeleine Leijonhufvud, det andra av miljöpartiets riksdagsledamot Esabelle Dingizian. Båda stödjer förbudet mot sexköp och båda argumenterar som jag tolkar det för straffskärpningar. Dock så vill den ena gå betydligt längre än den andra. Föga överraskande är jag som förespråkare av legalisering inte helt överrens med artikelförfattarna.

Leijonhufvuds artikel är en något retoriskt nedtonad variant av vad förbudsförespråkarna ofta framför. Dock gör hon egentligen inte några försök att argumentera för att den skulle hjälpa de prostituerade. Istället menar hon att lagen handlar om att skydda någon sorts ”värdighet”. Det kanske ska tolkas paternalistiskt som att de prostituerade inte förstår sitt eget bästa. En annan tolkning är att Leijonhufvud personligen finner prostitution motbjudande och alltså vill förbjuda det. Kommentaren om Köpenhamn i artikeln stärker den tolkningen. Ett klassiskt motiv för att reglera folks sexliv alltså.

Hon har förmodligen rätt att lagen har viss avskräckande effekt. Däremot framstår hennes resonemang kring normalstraffet för sexköp som ganska ogenomtänkt. Den formella straffskalan för sexköp är böter eller fängelse i upp till 6 månader. I praxis har normalstraffet satts till dagsböter. Leijonhufvud verkar tycka det är någons sorts obstruerande från rättsväsendets sida. Det är ett märkligt resonemang.

Det finns många andra brott med samma straffskala som sexköp, t ex snatteri, ringa narkotikabrott och ringa misshandel och de har också dagsböter som normalstraff. Rimligen förutsåg alltså lagstiftaren att praxis skulle bli på det viset. Gillar inte riksdagen hur domstolarna tillämpat lagen kan de ändra den. Varför HD skulle ta intiativ till en straffskärpning förstår jag överhuvudtaget inte.

Flyktingbarnen i Vellinge

Låt oss konstatera några saker i samband med debatten kring flyktingbarnen i Vellinge: Kommuner i Sverige har ingen allmän vetorätt mot att folk flyttar till dem. Det gäller även om det är frågan om personer som är resurskrävande. Det finns alldeles utmärkta skäl till den ordningen.

Till exempel så måste dessa resurskrävande personer bo någonstans. Det finns således inget statligt intresse att ge kommuner möjlighet att slippa undan kostnader som ändå måste bäras av någon.

För det andra hade frågan kanske kunnat hanteras bättre av Attendo Care och Malmö kommun så tillvida att de informerat tidigare. Samtidigt har de inte brutit mot någon lag så vitt jag vet genom sin sena information. Man kan spekulera om det är ett medvetet beslut att informera sent för att inte ge protester tid att byggas upp.

För det tredje borde det vara självklart för Vellinge att visa lite humanitet och hjälpa till med flyktingmottagningen. Sverige har råd att visa medmänsklighet och ge en fristad till människor som flyr undan krig och folkmord.

Självfallet är det lätt att förstå om Hököpingeborna tycker informationen varit dålig. Samtidigt är det säkert så att andra motiv spelar roll för protesterna också. Här kan ni se ett SVT-klipp med några riktigt intressanta kommentarer. T ex tar en kvinna upp den kulturkrock som består i att i Sverige skjuter vi inte ner varandra när man bor på landet(?), vilket man tydligen gör i många av de länder barnen kommer ifrån.

Jag har tidigare skrivit att Sverigedemokraterna har potentiella väljare långt utanför deras nuvarande väljarkår. Händelserna i Hököpinge tjänstgör bra som en liten illustration över min tes.

Jag har nåtts av uppgiften av SD redan har många väljare i Hököpinge. Det försvagar onekligen lite min sista poäng.