Utvidga kriminaliseringen av tjänstefel

För att en anställd i den offentliga sektorn ska kunna dömas för tjänstefel idag krävs att de åsidosatt lagar eller bestämmelser vid myndighetesutövning. Ett exempel skulle vara en åklagare som väcker åtal utan några bevis eller för en gärning som inte kriminaliserats.

Jag menar att kravet på att gärningen ska ha samband med myndighetsutövning är för snävt. Om en anställd i offentlig sektor inte följer de lagbestämmelser som den ska följa bör det kunna utgöra tjänstefel trots att någon myndighetsutövning inte förekommit. Två exempel kan illustrera.

Det är inte tillåtet för en arbetsgivare i offentlig sektor att straffa de anställda för att de utnyttjat sin yttrandefrihet. Men en chef som ändå vidtar repressalier kan bara åtalas om hans gärningar innefattat myndighetsutövning. Förr i tiden reglerades personalförhållanden inom offentliga sektorn i större utsträckning genom myndighetsbeslut men det har skett en ändring av det. Den icke-avsedda minskning av straffansvaret bör motverkas.

Ett annat exempel är när offentliga tjänstemän och kommunpolitiker inte följer lagen om offentlig upphandling. Det är vanligt och kan gälla stora belopp. Det är osäkert om det kan räknas som tjänstefel eftersom det inte är klart om upphandling är en fråga om myndighetsutövning. Enligt min mening bör det klargöras att det kan räknas som tjänstefel.

Som vi tjänstefel idag ska det krävas uppsåt eller grov oaktsamhet för att det ska vara brottsligt.

Rädda helikoptrarna!

I dagens svd kan man läsa om att Sverige snart saknar stora helikoptrar. Konsekvenserna av detta är förödande och pekar på de allvarliga brister som finns i försvarsmakten och vars ansvar bärs av politiker och militärer. Att avveckla dessa helikoptrar som räddade otaliga liv i Estoniakatastrofen och som under 80-talet spelade en storpolitisk roll i ubåtsjakterna och alltjämt är insatsberedda för att släcka skogsbränder eller genomföra räddningsaktioner till sjöss är befängt.

Upphovsrätt, EU och Internet

Jag tycker upphovsrätt är bra eftersom jag tror det uppmuntrar till kulturellt skapande genom ekonomiska incitament. Alltså tycker jag fildelning är dåligt. Inte så att jag är moralisk upprörd över dem som laddar ner, jag har själv gjort det någon enstaka gång med datorspel som inte kan köpas längre, men det vore bra om vi kunde sätta stopp för det.

Men metoderna som används för att stoppa fildelning måste vara proportionella. Tyvärr är de lagstiftningsförslag som läggs idag ofta inte det. Lagstiftning som IPRED är förkastlig. Att inskränka den personliga integriteten för folk som bara är misstänkta för fildelning är inte en proportionell avvägning.

Nu diskuteras dessutom ännu mer förkastliga förslag som att internetleverantörerna ska bli ansvariga för att hindra användare från att fildela genom att stänga av dem och blockera websajter. Jag tycker det är absurt att inskränka friheten på det viset. För mig är det ungefär lika rimligt att ge internetleverantörerna ansvaret för att motverka fildelning som att ge posten uppdraget att granska alla brev så att inget olagligt framförs.

Lagstiftning om att blockera websajter riskerar att bli både ineffektiv, eftersom man kan gå in på sajter som ännu inte är blockerade och överinkluderande, eftersom leverantörerna hellre blockerar en sida för mycket än att ta risken att bli stämd. Slutligen riskerar det att sätta ett farligt prejudikat där man kan börja blockera andra sidor med innehåll som är obekvämt för de styrande. (Säg sidor med pornografi eller rasistiskt material.)

Rättvisan må ha sin gång?

Behandlingen av folk som begått krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten utgör ett inte helt trivialt problem. Vi vill så klart att de ska ställas inför rätta och fällas. Syftet med det är de samma som vid andra kränkningar av människors rättigheter, att avskräcka andra, förhindra förövaren att fortsätta sin brottslighet och ge offren upprättelse.

Vad var det jag sa? (eller skrev)

DN skriver idag om att Ryssland rustar upp och satsar stora resurser på kärnvapen. Jag har i flertalet sammanhang påpekat detta för bland annat Allan Widman (FP) och på denna blogg har jag skrivit om detta vid ett flertal tillfällen under de senaste åren. En kort tillbaka blick på detta visar att dagens besked och den framtid som säkerhetsläget i Sveriges närområde går till mötes är allt annat än överraskande.

Underlätta för ökad vapenexport

Att den svenska vapenexporten nu ökar är i grunden positivt. Det ökar inte minst möjligheten för att Sverige blir ”demokratins arsenal” som Roosevelt sa under andra världskriget. Därför är det nu dags se över vapenexportreglerna så att en ökad vapenexport möjliggörs till demokratiska stater.

Islamistisk vänsterextremism?

Attentaten i södertälje och de kommande och tidigare våldsamma demonstrationerna i Malmö pekar inte bara på en våldsammare politisk extremism utan på hur extremister verkar förenas under parollen ”fiendens fiende är min vän”.