Låt oss konstatera några saker i samband med debatten kring flyktingbarnen i Vellinge: Kommuner i Sverige har ingen allmän vetorätt mot att folk flyttar till dem. Det gäller även om det är frågan om personer som är resurskrävande. Det finns alldeles utmärkta skäl till den ordningen.

Till exempel så måste dessa resurskrävande personer bo någonstans. Det finns således inget statligt intresse att ge kommuner möjlighet att slippa undan kostnader som ändå måste bäras av någon.

För det andra hade frågan kanske kunnat hanteras bättre av Attendo Care och Malmö kommun så tillvida att de informerat tidigare. Samtidigt har de inte brutit mot någon lag så vitt jag vet genom sin sena information. Man kan spekulera om det är ett medvetet beslut att informera sent för att inte ge protester tid att byggas upp.

Självfallet är det lätt att förstå om Hököpingeborna tycker informationen varit dålig. Samtidigt är det säkert så att andra motiv spelar roll för protesterna också. Här kan ni se ett SVT-klipp med några riktigt intressanta kommentarer. T ex tar en kvinna upp den kulturkrock som består i att i Sverige skjuter vi inte ner varandra när man bor på landet(?), vilket man tydligen gör i många av de länder barnen kommer ifrån.

Jag har tidigare skrivit att Sverigedemokraterna har potentiella väljare långt utanför deras nuvarande väljarkår. Händelserna i Hököpinge tjänstgör bra som en liten illustration över min tes.

För er som inte blivit spammade måste jag återigen påminna er om att komma på CL på söndag!

Vi har då bjudit ner Andreas Roupé, Ordförande LUF Storstockholms Utbildningspolitiska Arbetsgrupp!!!

Andreas har, bland annat tagit initiativ till ett nytt gymnasieprogram, där eleven själv ska kunna sätta ihop sin utbildning. Rent praktiskt skulle det att gå till så att eleven första året läser klart alla kärnämnen, och resten av gymnasietiden ”plockar” terminer från andra program. Blivande läkare skulle därför med fördel kunna kombinera kurser från vårdprogrammet- och det naturvetenskapliga programmet, medan aspirerande webbdesigners kan kombinera mediaprogrammet med det estetiska!

Andreas är för övrigt en sjukt inspirerande kille som mer än gärna vill komma ner och prata med andra liberala ungdomar. LUF Nynäshamn har byggt upp en enorm verksamhet med våra mått mätt, och han delar gärna med sig av deras sätt att arbeta, rekrytera nya medlemmar och engagera de som redan finns med!

Vi kommer att samlas 1300 på söndag utanför AF-Borgen. Be there or be square!!

Over and out.

En av de stora frågorna i nästa års valrörelse ser ut att bli Sverigedemokraterna och deras möjligheter att komma in i riksdagen. Det kommer säkert intensifiera den metadebatt som förs kring hur de bäst bör bemötas. En av de återkommande frågorna som diskuteras är om de andra partierna bör ta debatter i TV eller på torgmöten med Sverigedemokraterna.

Mitt svar är att direkta debatter med SD lätt blir kontraproduktiva. Som Andreas Bergh påpekar här behöver bara en liten del av publiken bli mer vänligt stämd till SD efter en debatt för att de ska tjäna på det.

Jag tror inte heller vi ska underskatta hur många potentiella väljare Sverigedemokraterna har. I andra rika västländer har främlingsfientliga missnöjespartier nått stora framgångar, långt större än vad SD:s opinionssiffror i dagsläget ligger på. Baserat mest på anekdotiska bevis tror jag det finns ganska många människor som är skeptiska mot islam och invandring, som tycker den svenska integrationspolitiken varit misslyckad och som kunde tänkas rösta på Sverigedemokraterna.

I dagsläget gör de det inte kanske på grund av Sverigedemokraterna uppfattas som halvt nazistiska eller som oseriösa eller för att de tror att en röst på Sverigedemokraterna är bortkastad. Varje gång Sverigedemokraterna deltar i en debatt är en chans för dem att ändra det intrycket. Det bör inte de andra partierna bjuda på.

Att man inte debatterar direkt med Sverigedemokraterna behöver inte innebära att man inte kritiserar deras argument. Det bör man självfallet göra. Det finns mycket att kritisera i deras politik och det bör man göra. Invandring kan ha enorma fördelar för både de invandrade och invånarna i landet de invandrar till. Och även om den nuvarande integrationspolitiken varit misslyckad så är det inte den som är ansvarig för de flesta problem Sverige dras med på det sätt SD verkar anse.

Jag tror vi ändå kommer få se en del debatter med Sverigedemokraterna från företrädare för riksdagspartierna. Det är ett sätt att få uppmärksamhet och kan gynna ens egna opinionssiffror även om man inte lyckas hålla SD från riksdagen.

Precis som förra regeringen har den nuvarande regeringen ägnat sig åt trixande med utgiftstaket (trots att man ofta kritiserade den förra regeringen för sådant trixande när man var oppositionen). Det är olyckligt att det förekommer. En föreslagen lösning är att övergå till en statsbudget på bokföringsmässig grund. Jag tänkte försöka förklara vad det innebär.

Idag redovisas statsbudgeten enligt kassamässig grund. Det är princip rätt enkelt system som innebär att man budgeterar inbetalningar och utbetalningar. När man faktiskt gör en utbetalning registreras det i statens redovisningssystem. Det kan användas för ett trixande med utgiftstaket. Genom att skjuta upp betalningar till nästa år kan man klara utgiftstaket för det innevarande året utan att göra några verkliga nedskärningar. (Jag har förenklat beskrivningen. I själva verket redovisar man ibland när man gör en utbetalning och ibland när man får in en faktura. Detta blir dock i praktiken en rätt liten skillnad. Myndigheters löpande kostnader redovisas också bokföringsmässigt. Men i alla transferingssytemen redovisar man när utbetalningar sker.)

Det alternativa systemet som diskuteras är en budget på bokföringsmässig grund. Det innnebär att man registrerar kostnader, inte utbetalningar. (I bokföringssammanhang skiljer man på kostnader, utgifter och utbetalningar som är tre olika saker.) Kostnader uppkommer i princip när man faktiskt förbrukar resurser.

Jag har diskuterat utgifts- och kostnadssidan men det finns exakt motsvarande skillnader när det gäller inkomsterna. Motsvarigheten till en kostnad är en intäkt och till en utbetalning är en inbetalning.

Ett exempel kan kan illustrera skillnaden. Anta man köper en 10 årsförbrukningar av pennor till hela staten. Enligt kassamässig bokföring ska detta bokföras det år när man köper pennorna. Med kostnadssystemet ska man bokföra en kostnad efterhand som man faktiskt förbrukar pennorna, där kostnaden för förbrukningen av en penna ska motsvara inköpspriset. I praktiken så gör man en schablonuppskattning och tillämpar så kallad avskrivning, vilket innebär att man bokför en del av inköpspriset som en utgift varje år över en 10 årsperiod.

Ett viktigare exempel är infrastrukturinvesteringar. Idag så registreras hela kostnaden för att bygga en väg när man bygger den. (Dvs man ska göra på det sättet. I praktiken har man ägnat sig åt visst budgettrixande även här och iband tillämpat något som mer liknar kostnadsmässig redovisning.) Med kostnadsmässig bokföring skulle man dela upp kostnaden över den period då vägen används.

Förutom att motverka trixande med utgiftstaket finns det viktigare argument för en redovisning på bokföringsmässig grund. Det främsta är att enligt lag måste kommuner och företag göra sina redovisningar enligt bokföringsmässig grund. Det kan verka rimligt att samma system tillämpas i staten som i resten av samhället.

Dessutom ger en bokföringsmässig redovisning ibland ett mer rättvisande resultat. Det är när man faktiskt använder pennorna som man förbrukar verkliga resurser och får ett behov av att köpa in nya.

Samtidigt kan man anföra att det nuvarande systemet är mer intuitivt och lättförståeligt för väljarna. Vidare kan det vara svårt att avgöra vilket år en kostnad verkligen hänför sig till, medan det är lättare att hålla koll på när en utbetalning sker. (Detta problem är förstås inte relevant bara för staten.) Jag stödjer sammantaget inte en övergång till en statsbudget på bokföringsmässig grund. Trixande med utgiftstaket kan motverkas på andra sätt.

(Som en parentes i sammanhanget kan jag inte få anslagsförordningens bestämmelser för hur redovisning ska gå till att stämma med lagen om statsbudgeten. Speciellt verkar §§16 och 17 i anslagsförordningen inte förenlig med §10 i lagen om statsbudgeten. )

Det var enligt min mening rätt beslut av svenska regeringen att frige Biljana Plavsic eftersom tribunalen accepterade det. Mark Klamberg förklarar varför den svenska regeringen agerat i enlighet med sina förpliktelser i ett inlägg jag hänvisar till.

Det man snararare kan ifrågasätta är tribunalens bedömning. Hon är dömd för mycket allvarliga brott och 7 år är egentligen en för kort tid för henne att sitta i fängelse. Men det kan inte svenska regeringen påverka.

Det man kan ifrågasätta från svenska regeringens håll är eventuell jävsproblematik. Carl Bildt deltog i regeringens beslut om frigivandet vilket bland annat Thomas Bodström har ifrågasatt och fått honom att KU-anmäla Bildt.

Även om det tar emot att säga det tror jag Bodström kan ha en poäng i det här fallet. Bildt som har träffat och förhandlat med Plavsic kan uppfattas som jävig och det hade nog varit bättre om han inte deltagit i beslutet för säkerhets skull.

Av en tillfällighet kom jag in på Vellinges M-nämnds hemsida. Frågan är vad nämndens M egentligen står för..? Ta en titt på vilka (läs: vilket) politiskt parti ledamöterna tillhör. Frågan är hur bra det är när ett enda parti dominerar så pass mycket i ett politiskt organ. Nämndens namn är i alla fall passande!

Tillåt mig att rekommendera följande lysande blogginlägg: http://inslag.se/journal/2008/5/15/barnarbetsbojkottare-ar-inte-ondskefulla.html som förklarar att folk som vill förbjuda organhandel och barnarbete faktiskt inte är onda, trots att det vid en första anblick kan verka så.

Resten av bloggen är också väl värd att följa.

Två centerpartister, Staffan Danielsson och Lennart Pettersson, har i en riksdagsmotion föreslagit att man ska förbjuda att offentligt bärande av burka och niqab, dvs heltäckande slöjor som framförallt bärs av muslimska kvinnor. Förbudet ska tydligen gälla ”ute i samhället, på skolor och arbetsplatser.”

Jag tycker det är ett synnerligen dåligt förslag och deras argumentation för det är undermålig.

För mig är utgångspunkten vara att människor ska få klä sig som de vill. Därför skulle det krävas starka argument för att övertyga mig om att ett sådant förbud är bra. I detta fall finns dessutom en problematik om att förslaget kan försvåra integrationen av muslimska kvinnor som invandrat från vissa länder. Dessutom kan många människor, i Sverige men också utomlands, uppfatta det som ett angrepp på deras religion och kultur och en kränkning. Även om sådana kränkningar av människors religiösa känslor inte kan eller bör undvikas helt, finns det heller ingen anledning för staten att i onödan förolämpa människor.

De vill förbjuda burkan med motiveringen att det värnar det öppna samhället och demokratin. Det är en fullkomligt bisarr motiveringen. På vilket sätt skadas demokratin av att du inte kan se ansiktet hos alla du möter?

De tar upp olika sammanhang där det kan vara legitimt att ställa krav på klädseln. Självfallet bör inte en polis få ha burka men det är irrelevant för frågan vi diskuterar. Det finns skäl att ha klädregler i vissa yrken, av säkerhetsskäl eller för att de är uniformsyrken. Men det berör inte sakfrågan. Vi förbjuder inte folk att gå med utslaget långt hår bara för att det är olämpligt i vissa yrken.

Att det är förbjudet att gå naket offentligt är inte heller vidare relevant. För det första är det inte alltid förbjudet att gå naket, bara om någon kan förväntas ta anstöt. Till synes är det ett mindre omfattande förbud än vad centerpartisterna föreslår. För det andra är det inte säkert att förbudet mot förargelseväckande beteende är bra så det är kanske det som borde avskaffas istället. För det tredje så är motiveringen till det förbudet ett annat än vad centerpartisterna använder för att vilja förbjuda burka. För det fjärde påverkar det förbudet inte integrationen av invandrargrupper negativt.

Här är ett blogginlägg som påpekar att den svenska vintern kan vara ganska kall. Att dölja ansiktet kan vara motiverat av rena väderskäl vilket herrar riksdagsledamöter inte kommenterar.

Ärligt talat hittar jag inte mycket till argumentation i motionen eller den debattartikel som åtföljde motionen. Jag kan inte se att de presenterar en enda positiv konsekvens som förväntas följa av deras föreslagna förbud. Bara att enligt deras tolkning av det öppna samhället hör inte burkabärande kvinnor hemma i det.

De säger sig vilja väcka en diskussion med förslaget. Jag tycker att diskussionen kan bli synnerligen kort eftersom det så uppenbart är ett dåligt förslag.

För att besvara frågan i titeln: nej. Genom kvittning ser man till att resultatet inte påverkas av att en ledamot är ledig, sjuk eller på studieresa osv.

Det finns inget rimligt intresse för väljarna att veta hur ofta ledamöterna närvarar vid voteringar. Mer intressant att veta vore hur ledamöterna gör sitt jobb att granska regeringen och dess lagförslag.

Journalisterna borde således omprioritera vad de lägger sin energi att granska på.

Fredrick Federley har nyligen motionerat om att avskaffa förbudet mot sexköp vilket väckt viss debatt. Som regelbundna läsare av denna bloggen säkert kan gissa stödjar jag det förslaget. Jag tänkte kort diskutera varför och hur debatten förts.

Om man följer debatten om sexköpslagen är det slående hur dåliga argumenten från förbudsivrarna är. De påstår att den förbättrar situationen för verkliga och potentiella sexsäljare men deras argument för hur det ska gå till är oftast obefintligt. Man pratar om hur dålig situationen är för de prostituerade eller hur många av dem som varit utsatta för övergrepp i sin ungdom. Även om statistiken är korrekt, vilket jag inte satt mig in i i detalj, så visar den inte i sig om sexsäljare gynnas av lagen eller inte.

Man låter ofta känslor ersätta analys när man försvarar sexköpsförbudet, vilket gör mig väldigt skeptisk.

Om jag får tolka förbudsivrarnas argument, speciellt de mer feministiska, så är det ofta de egentligen menar följande: ”Sexsäljare har fattat ett felaktigt beslut när de väljer att prostituera sig och genom förbudet mot sexköp skyddar vi dem från sig själva.” Det är inte så argumentet formuleras men enligt principen att man ska tolka sina motståndares argument så snällt som möjligt tror jag det är det de menar, och att det är paternalism det är frågan om.

Ett annat vanlig argumentationstyp skulle kunna kallas den moraliska. Man tycker helt enkelt illa om att sex utförs mot pengar eftersom sex ska vara något fint eller liknande.

Ett tredje argument är att det motverkar sexslaveriet eftersom det minskar efterfrågan på all sorts köp av sexuella tjänster. Jag tänkte kommentera argumenten en och en. Grundläggande, om man som jag är liberal, måste såklart vara att det är de som vill förbjuda sexköp som har bevisbördan.

Angående argument 1 kan jag konstatera att jag inte är någon större fan av paternalistisk lagstiftning. Förbudsanhängarna har alltså en rejäl uppförsbacke om de vill övertyga mig om punkt 1. Efter att ha följt debatten har jag inte blivit övertygad i alla fall. Vissa, kanske tom en stor majoritet av de, prostituerade har säkert gjort ett misstag. Men kan vi vara säkra på hur många? Och hjälps de verkligen av lagen? Kanske gör de ännu dummare yrkesval om de inte kan bli prostituerade? Eller så kommer de att jobba under mindre säkra förhållanden. Argumenten är alldeles för spekulativa för att jag kan acceptera att lägga dem till grund för ett förbud. Jag är inte övertygad om att sexköpsförbudet kan motiveras ens utifrån en rent paternalistisk bedömning och än mindre att det kan motiveras för en person med liberala böjelser som jag.

Det andra argumentet avvisar jag helt. Jag ser inte själv något fel i sexköp i sig, om det inte har negativa konsekvenser för de inblandades välbefinnande, och även om jag gjorde det skulle jag vara försiktig med att lägga det till grund för lagstiftning.

Det tredje vore så klart väldigt starkt om det kunde bevisas. Men jag är inte övertygad om att det kan det. Jag skulle närmast vänta sig att frivillig prostitution är ett subsitut för tvångsprostitution, inte ett komplement. Översatt från ekonomspråk väntar jag mig att lagliga prostituerade skulle konkurrera med verksamheten som drivs av människohandlarna, inte gynna den.

Slutsatsen blir för min del att jag förespråkar ett legaliserande av sexköp och koppleri. Det är inte lika självklart eller angeläget som att vi borde tillåta organhandel men jag är i dagsläget ändå rätt säker på min sak.

Som avslutningen tänkte jag kort kommentera den politiska bakgrunden till förbudet. Jag tror att det andra argumentet i listan ovan, det moraliska, har varit det viktigaste för att förbudets blivit accepterat hos allmänheten. Sexsäljare är ingen stor grupp och heller inte särskilt populär såvitt jag kan bedöma. Det faktum att en skärpt sexköpslagstiftning verkar vara den enda åtgärden som vissa politiker föreslår för att hjälpa prostituerade stärker mig i min tro om orsaken. Om väljarkåren var full av sympati för prostituerade och det var därför de stödde lagen kunde man vänta sig att politiker skulle tävla om att presentera även andra åtgärder till de prostituerades hjälp. (Ingen tror väl att sexköpsförbud löser alla problem.) Självfallet görs det en del andra åtgärder men att prata om det verkar inte var något politiker tror vinner röster.

Om förbudet handlade om sympati för de prostituerade vore det svårbegripligt. Om förbudet däremot handlar om att många människor tycker illa om sexköp av så kallade moralistiska orsaker, och inte bryr sig i någon större utsträckning om de prostituerade, är det fullt begripligt hur debatten ser ut. Jag menar så klart inte att det är ett argument i sig att förbudsivrarna inte alltid har snövita skäl för sin åsikt. Jag bara tar upp det eftersom jag stött på ett svartmålande av min liberala sida i den här debatten tillräckligt ofta för att göra mig lätt irriterad.