Två fel i min vardag

Det är påtagligt hur mycket två saker irriterar mig för tillfället. Det ena hör ihop med en incident för en vecka sedan. Min kompis ville gå ut och ta en öl på kvällen, jag var inte sugen på alkohol men följde med som sällskap. Väl framme möter vi två ordningsvakter som ber om legitimation. Eftersom jag nyligen blivit myndig räcker jag fram min legitimation och förväntar mig att få komma in. Jag får inte komma in. Varför? Jo, efter klockan kl 22 på fredagar och lördagar räknas caféet som en krog, därmed måste man vara tjugo för att komma in. Detta anser jag vara förkastligt eftersom myndig bör innebära att man någorlunda ska kunna ta ansvar för sig själv. Jag påpekade det också för ordningsvakterna och de var inte tillmötesgående utan de blev sura.

Irritationsobjekt nummer två är gymnasiekursen Svenska B. Litteraturhistioria tycker jag inte ska vara obligatoriskt för naturvetare. Argumentet som hörs är ”allmänblidning”. Enligt NE är allmänbildning ”beteckning för en bred kännedom om allmängiltiga ämnen, till skillnad från specialiserad fackkunskap”. Wikipedia skriver att det är ett svårdefinierat begrepp. Jag håller med. Allmänbildning innebär olika saker för olika personer, precis som wikipedia hävdar, och för mig är grundläggande orientering inom ekonomin(vilket vi påstås ska få i kursen Samhälle A, men med tanke på hur många områden som skall beröras under kursen tvivlar jag på att den ens blir ”grundläggande”) mer till nytta för naturvetare än historien bakom Njalssaga.

Vad är alternativen till att Svenska B slopas? Först borde Svenska C (ren skrivarkurs) göras obligatorisk och nationellt prov bör läggas i anslutning till den istället. Svenska B ska döpas om till Litteraturhistoria och göras om till en valbarkurs. Med tanke på att Svenska C bara är 50 gymnasiepoäng är det möjligen lämpligt att lägga till ytterligare 50 poäng. Det hela handlar i grund och botten om vad svenska som ämne ska lägga tyngdpunkten på, jag anser att det skall vara skrivandet och kunna uttrycka sig skriftligt i olika sammanhang och i olika sorters skrifter som är viktigt. Därmed vinner naturvetaren (åtminstone på katedralskolan) 50 poäng att spendera på vad h*n själv anser vara viktigt.

Slutsatsen blir alltså: Strukturera om svenskundervisningen på gymnasiet och låt myndiga personer dricka alkohol på barer och dylikt under alla öppettimmar på alla dagar.

Annonser

16 Responses to Två fel i min vardag

  1. Emil Strand skriver:

    Ungdommar som inte får tillgång på alkohol när de vill är tyvärr alltid en stor fråga i de borgerliga ungdomsförbunden, speciellt i muf där flertalet troligen skulle se detta som en allvarlig typ av förmynderi. Jag kan instämma med dig att det i princip borde vara så att man är fullt ansvarig för sina handlingar när man är 18. Men eftersom jag anser verkligheten skall vara styrande anser jag därför att de är helt riktiga. Drickandet ökar ju tyvärr bland unga (och därmed kriminalitet, sjukvårdskostnader, alkoholism. m.m.). Jag har också själv arbetat som vakt på senaste karnevalen och har däför förståelse för vederbörandes reaktion (Om han inte var allt för sur).

    Avseende svenskundervisningen är denna viktig och bör inte minskas som jag uppfattar at du tycker. Minns inte exakt vad litteraturhistoria kursen innehöll, men Fp:s föreslaget med en litteraturkanon som alla skall läsa tycker jag var helt rätt och jag anser detta vara allmänbildning. Läsandets effekt är ju också viktig för förståelsen och inte minst stavinginen som då utvecklas. Men om det är så att lärare prioriterar att elever skall kunna detaljer i olika berättelser eller uttantill citat anser jag detta vara förkastligt.

    /Emil

  2. Erik Liljenborg skriver:

    Förtydligande: Jag pratar inte om systembolaget utan om så kallade uteställen. Jag håller fast vid min ståndpunkt, om det är ok att dricka alkohol efter kl 22 (på det caféet jag besökte) på vardagar borde det vara det på helger också. Annars luktar det inkonsekvens och det är ju helger som är attraktivt. Jag förstår därmed att drickandet då också är större, men jag vill ta en öl som myndig även på en helg.

    Nej, inte nödvändigtvis minskas med struktueras om. Allmänbildning tycker jag ska utgå från en själv och om man anser att litteraturhistoria inte är viktigt för sitt framtida liv så ska man få välja bort det. Så här kan man i och för sig resonera om alla ämnen men just litteraturhistoria tycker jag ändå sticker ut då det varken har anknytning till naturvetares program och det tillhör inte standardämnena (dvs historia, religion, kärnämnen osv..) även om det är en gren av svenskan (jag förklarade i inlägget vad jag anser ska ingå i svenskan).

    Lite skeptisk till att politiker ska få bestämma vad som ska läsas i skolan. Sedan upphör ju inte läsandet i svenska bara för att man stryker litteraturhistorian, tvärtom kan vi verkligen få läsa lärorika böcker som utvecklar oss istället för att sitta och gneta med småfakta om Dantes föreställning om helvetet och Boccaccios Decamerone osv… Detaljer är det som präglat den första terminen av tre i Svenska B. Det har inte varit lärorikt och jag hade personligen utvecklats mer av att öva på uppsatsskrivning och läsa hela böcker istället för många småstycken av många böcker.

  3. Johan Richter skriver:

    Själv är jag lite skeptisk till begreppet allmänbildning. Jag tror inte alls på att man blir en bättre människa av att tvingas läsa böcker i skolan. Så även om litteraturhistoria är ett roligt ämne så tycker jag nog man kan strykad det från de obligatoriska kurserna för NV.

    Och om vi accepterar allmänbildning som mål tycker jag det i första hand är samhällsvetarna som behöver lära sig mer naturvetenskap. Idag lär de sig ju inte ens grundläggande saker som differentialkalkyl som jag ser som en av den västerländska kulturens främsta skapelser.

    Jag tycker inte man kan klaga på en 20-års gräns på krogar. Det är väl krogarna själv som väljer det? Dessutom är det ju änmdå godtyckligt att vi har en 18-års gräns för myndigehten och jag tycker gott man kan ha olika åldersgränser på olika områden. Och då är jag ändå den minst förmyndaraktiga folkpartisten man kan tänka sig.

  4. Erik Liljenborg skriver:

    Om det är krogarna själv som väljer åldersgräns drar jag givetvis tillbaka mitt klagomål.

  5. Emil Strand skriver:

    Jag syftade inte heller på systembolaget utan på övriga alkohol restriktioner. Men argumenten liknar ju de från systemdiskussionen. Men visst är det inkonsekvent och icke principfast som mycket politik när den möter verkligheten och då anser jag att man främst måste ta hänsyn till konsekvenserna av ett beslut. Jag tror att det finns en minimiålder som är lagstadgad 18 eller 20 år och sedan kan krogarna själva ha högre åldersgränser. (Vet att det på förekommen anledning har varit 30 års gräns under sommartid i norrland).

    Jag vill instämma med att jag som läst SP programmet främst borde läst mer NV ämnen och att detta tillhör allmänbildning. Här är ju också bristerna i NV ämnen som matematik mkt. stora. Men jag tycker inte man skall stryka litteraturhistoria om det har ett relevant inehåll som kan motiveras ex. genom att ökad läsening leder till bättre stavning osov.

    Men jag tror vi alla kan var överrens om att det finns hobby kurser som livskunskap och liknande som omedelbart bör utgå ur kursplanerna. Dessutom har vi också alla skoldagar med hemstudier inte borde existera och där kan vi få in fler NV kurser och litteraturvetenskap.

  6. Erik Liljenborg skriver:

    Vad är ett relevant innehåll? Jag håller kvar vid min åsikt om att läsningen inte nödvändigtvis behöver minska bara för att ämnets upplägg struktureras om.

  7. Fredrik Brange skriver:

    Jag skulle vilja påstå att en kurs som Svenska B snarare motverkar läsandet än stimulerar det. Nu har jag visserligen inte själv läst kursen men efter vad jag har hört från bland andra Erik så uppfattar jag kursen som ganska tråkig. Upplägget verkar vara att man läser allt från olika typer av folksagor till kända romaner. Men om eleverna endast tillåts läsa enstaka utdrag från berättelser kan jag tänka mig att det tenderar till att bli tråkigt. När jag läste Svenska A förra läsåret ”analyserade” vi alltid texterna vi läste in i minsta detalj, vilket givetvis kan vara bra att göra ibland men något som blir väldigt långtråkigt i längden och knappast särskilt lärorikt.

    Svenska B ska förstås kvarstå som kärnämne men innehållet och upplägget bör ändras. Eleverna ska ha stor valfrihet när det gäller vilka böcker man ska läsa, eftersom bra böcker stimulerar eleverna att läsa mer och således blir det en god vana. Om eleverna istället tvingas att läsa gamla sagor så kommer ju läsandet även på fritiden att associeras med de dåliga sagorna och således kommer eleverna kanske att läsa mindre än vad de annars hade gjort. Det kan förstås finnas böcker som bör vara obligatoriska att läsa men dessa ska vara utvalda med omsorg och läsas i sin helhet!

  8. Emil Strand skriver:

    Instämmer i det ni säger om relevant innehåll och anser FP:s litteraturkanon som ett minimum, då dessa böcker mig veterligen var utvalda med omsorg. Utöver detta tänker jag inte ta ställning, mer än att som med all annan undervisning måste varje moment givetvis kunna motiveras utfrån empiriska studier. Min åsikt är definitivt att det exakta innhållet skall utformas av proffessionen och inte av personer som jag som i sådana fall skulle tycka utan att veta.

    Så Erik och Frerik jag tror att ni säkert har ett flertal exempel på innhåll som säkert svårligen kan motiveras och då håller jag med om att detta bör utgå. Jag noerar också att er kritik hittils mycket handlar om högst subjektiva värderingar som att kurserna är ”ganska tråkiga” i Svenska A och B och detta stämmer säkert för er. Men låt mig då påminna om att ni och era klasskamrater knappast är särskilt representativa för dagens skolungdommar. Lunds elever har ju de bästa resultaten i Sverige och normal eleven kan därför knappast representeras av lundaelever.

    Avseende ämnen som skulle utgå som obligatorium i skolan är min åsikt att musiken i högstadiet svårligen kan motveras som en oblkigatorisk kurs. Grundskolan är ju obligatorisk och således pliktar vi in människor till musikundervisning vilket knappast är nödvändigt att kunna. Istället borde detta vara valbart immom ramen för estetisk verksamhet (motsvarande) såsom på gymnasiet. Dock skulle svårligen Fp föreslå något sådant, då lärarnas enskillda interessen gör det svårt för ett lärardomminerat parti att driva en sådan fråga.

  9. Erik Liljenborg skriver:

    Jag har inget direkt emot Svenska A nu i efterhand. Jag uppfattade det som en bra kurs där nya skrivmoment introducerades. Men sedan dess har vi inte i någon större utsträckning fått öva oss på alla olika skrivmoment vliket jag tycker är beklagligt.

    Allting i en debatt om ”allmänbildning” är subjektiva värderingar skulle jag vilja påstå. Sen att vi inte är representativa kan jag hålla med om, men detta borde inte vara ett hinder för att föra fram klagomål på kursupplägget.

  10. Emil Strand skriver:

    Nej, givetvis skall ni kunna klaga på kursupplägget bara ni är medvetna om att de flesta är klart mer lågpresterande, och det är ju därför jag tycker att utbildningen mer skall individanpassas istället för att man ändrar på hela kurser om det inte kan motiveras med mer objektiva resonemang.

    Avseende allmänbildning är det ju subjektiva värderingar. Men inte lika subjektiva som när man såger att saker är ”ganska tråkiga”. Ex. om någon säger (vilket många elever gör) att matematik är tråkigt så är ju inte matematik mindre allmänbildning för det. Liksom att många säger att fotboll är kul gör ju inte detta till mer allmänbildning. Således bör man undvika att motivera sina ståndpunkter i sakliga diskussioner utifrån vad som är tråkigt och kul då ju detta omöjligen kan definieras mer objektivt (vetenskapligt och empiriskt). För övrigt är ju alla politiska diskusioner subjektiva då de baserar sig på värderingar och inte posivistikt (Dvs. den naturvetenskapliga vetrenskapen tillskillnad ifrån den samhällsvetenskapliga vetenskapen som är mer eller mindre hermanuetisk) vetenskapliga sanningar. Men visst, det är svårt att definiera allmänbildning då det som är allmänbildning idag inte behöver vara det imorgon.

  11. Fredrik Brange skriver:

    Jag håller med dig om att allmänbildning inte har något med hur roligt eller tråkigt något är. När jag skrev tidigare om att jag tyckte att Svenska A blev lite tråkigt på grund av att man gick in för mycket i detalj och upprepade samma moment för många gånger menade jag inte att det därför var mindre allmänbildande.

    Det jag menade var att det är viktigt att skolan skapar ett intresse hos eleverna att spontant läsa böcker och därför är det viktigt att elever till en viss grad också får bestämma vilka böcker de ska läsa. Skolan ska stimulera eleverna och få de att utveckla intresset för kunskaper, men genom en ensidig utbildning tenderar man att istället ta kål på elevernas intresse!

  12. Erik Liljenborg skriver:

    Emil: Anledningen till att jag vill strukturera är inte för att det är ”ganska tråkigt”, jag vet inte vart du fått det ifrån? Jag tycker själv att jag uttryckt mig tydligt om det att det är skrivandet och att uttrycka sig som jag vill ska genomsyra svenskkurserna på gymnasiet och således vill jag reformera kursplanerna.

  13. Fredrik Brange skriver:

    Jag vet inte om ditt inlägg är ett svar på mitt inlägg eller på Emils men mitt tidigare inlägg var i alla fall ett svar på Emils. För att förtydliga allt:

    Jag påstår inte att du (Erik) har sagt att det är ”ganska tråkigt”, det var jag själv som sa det. När jag skrev att Svenska A var ganska tråkigt syftade jag på att man exempelvis inte själv får välja vilka böcker man ska läsa och att man ofta inte läser böckerna i sin helhel utan istället små utdrag som man ska ”analysera”. Detta tycker inte jag stimulerar till läsning.

    Som jag tidigare sagt tror jag att det är viktigt att man just i svenska stimulerar eleverna så att de själva börjar läsa böcker. Man kan inte få eleverna att bli särskilt allmänbildade när det gäller böcker på den korta tid som svensk-kurserna sträcker sig över om man inte får eleverna att själva frivilligt börja läsa! Under de tre gymnasieåren hinner man faktiskt inte läsa särskilt många böcker i skolan, men om skolan skapar ett intresse så kanske eleverna läser böcker resten av sina liv!

  14. Erik Liljenborg skriver:

    Mitt fel, jag skulle varit tydligare. För att ytterligare understryka mitt resonemang uppmanar jag er att läsa nere till höger på sidan två här

  15. Emil Strand skriver:

    Absolut skall skolan skapa ett interesse och detta anser jag skolan främst gör genom att individampassa undervisningen mer så att den blir stimmulerande för alla. Men jag tycker fortfarande att läsning av vissa kända litterära verk kan vara nödvändigt som idag omfattas av kursplanerna.

    Och glöm inte bort att ni som tillhär sveriges skolelit absolut borde anse att många kursmoment är mindre stimmulerande. Men de övriga ca 90-99% av Sveriges skolungdom har mycket svårare att ta till sig det som ni tycker är oerhört lätt (och därmed tråkigt). Lösningen på detta är således en individanpassning så att de som kalarar av enklare kusrsmoment kan gå vidare medan de som har behov att repetera gör detta. Inte att ta bort hela kursmoment. Och visst skrivandet är viktigt, men än viktigare är förståelsen av det man läser och förståelsen av det talade ordet, ty jag vill påstå at vi läser betydligt mer än vi skriver.

  16. Erik Liljenborg skriver:

    Jag är inte längre aktiv och tar tillbaka alla åsikter som jag uttrycker här. Vill admin vänligen ta bort inlägget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: