Hedervärt Odenberg!

Det är inte ofta som höga politiker avgår i protest mot en felaktig politik. Men vår före detta försvarsminister gör en tydlig politisk markering genom att säga att han inte längre kan ta ansvar för den försvarspolitik som regeringen för. Finansministerns besked att försvaret inom de närmaste åren skall genomföra mångmiljardbesparingar är av de skäl som jag tidigare skrivit om ohållbart.

Situationen i det svenska försvaret är redan idag på en kritisk nivå till följd av alla de överilade neddragningarna som gjorts sedan den senaste borgerliga regeringen. En sådan politik som bedrivets av det socialistiska blocket de senaste åren hade varit oacceptabel inom många andra politik områden.

Som skolpolitiker och för inte så länge sedan gymnasist och numera anställd i försvarsmakten kan en jämförelse mellan dessa verksamheter tydliggöra den nuvarande situationen på landets regementen. Ett regemente har under fredstid till främsta uppgift att utbilda värnpliktiga soldater, vilket kan jämföras med en gymnasieskola som erbjuder en kvalificerad yrkesutbildning.

Det som inträffat i försvarsmakten de senaste åren är att man fått lägga ned utbildningen av officerare under två år, vilket lett till en kraftig officersbrist. Det kan jämföras med om man lagt ned lärarutbildningen under två år och inte utbildat några lärare. Vidare har försvarsmakten fått fler uppgifter utomlands, utan att tilldelas extra resurser för detta. Vilket inte bara lett till en sämre ekonomi utan till en ytterligare officersbrist, när de nyutbildade officerarna åkt utomlands. Tänk om skolpolitikerna plockat bort de bästa lärarna ur varje skola för att skicka dem på arbete utomlands.

Slutligen har riksdagen med stor majoritet beslutat att Sverige skall utbilda ca 2 000 soldater för att under ett år stå till EU:s beredskap i den så kallade Nordic Battle Group, vilket förvärrat samtliga ovanstående problem under det senaste året. Konsekvensen av denna politik att med ständigt nya och mer krävande uppgifter utan att tillföra resurser får nu allvarliga konsekvenser direkt i form av sämre utbildade värnpliktiga och indirekt i framtiden då vi kommer få stora svårigheter till att bidra till EU:s insatsstyrka år 2011.

En sådan utformning av en skolpolitik med neddragningar i ekonomin samtidigt som man ökar antalet utbildade och dessutom tar bort de lärare som ska stå för utbildningen finns det mig veterligen inget riksdagsparti i modärn tid som fört fram och detta vore ju otänkbart i på de flesta områden utom just i försvarspolitiken där det otänkbara förväntas bil verklighet.

Annonser

6 Responses to Hedervärt Odenberg!

  1. Fredrik Brange skriver:

    Jag håller med dig om att försvaret redan har nått en ”kritisk nivå” och att man kan ifrågasätta de ytterligare neddragningarna. Jag tycker själv att Sverige bör gå med i NATO och också delta i EU:s försvarssamarbeten (vilket vi redan gör) – kanske kan detta på något vis effektivisera försvaret. Ett fördjupat försvarssamarbete inom EU hade kanske kunnat innebära att Sverige hade kunnat specialiserat sig på en specifik grej istället för att ha alla olika delar av ett försvar (allt från marin till flygförsvar osv).

    Hur som helst tycker jag att man bör avskaffa den allmänna värnplikten och ersätta den med en frivillig värnplikt (dock ej av en yrkesarmé). I dag har vi ju redan i praktiken en frivillig värnplikt, problemet är bara det att ett 40-tal personer (har jag för mig) varje år fängslas på grund av värnpliktsvägran…

  2. Emil Strand skriver:

    Jag tror att Sverige hade kunnat specialisera sig mer om vi gått med i NATO och samtidigt hade inte nato accepterat ett svenskt försvar som understiger en viss nivå. Utan jag tror snarare att USA hade tryckt på för ökade försvarsanslag såsom USA tryckt på de övriga nato länderna att höja sina försvarsanslag allt sedan alliansens bildande 1949. Men vi hade definitivt inte kunnat göra fler neddragningar.

    Avseende värnplikten bör denna ersättas med en yrkesarmé. Att ersätta den nuvarande värnplikten med en frivillig sådan är jag övertygad om inte kommer att fungera. För vem vill skriva på ett kontrakt om att tjäna ca 70 kr per dag och kunna tvingas arbeta 24h om dygnet samt kunna skickas på (i värsta fallet livsfarliga) uppdrag var som helst i Sverige m.m. Nej, vi måste åtminstone betala för dem som skall försvara Sverige. Något annat är inte praktiskt genomförbart.

    Men jag anser att det skall finnas möjlighet att återinföra allmän värnplikt om läget så kräver och den civila tjänsteplikten skall finnas kvar.

  3. Fredrik Brange skriver:

    Jag kan inte hålla med om att vi ska ha en yrkesarmé. Vilka är villiga att göra lumpen med ca 70 kr per dag i lön? Ja, många av de som redan gör lumpen idag. De fleseta av de som gör lumpen nu för tiden gör ju det frivilligt (eller delvis frivilligt) och ser det som en bra erfarenhet och som en häftig ”utmaning”. Därför tror jag inte att man behöver ha en yrkesarmé men det är klart, om man upptäcker att antalet som är villiga att göra lumpen minskar så bör man givetvis öka lönen.

    Jag är inte särskilt insatt i försvarspolitik, men som jag har förstått det ska nedskärningarna främst göras inom försvarsindustrin – dvs vi ska minska ner den svenska försvarsindustrin och börja köpa mer försvarsmaterial från utlandet. Ett medlemskap i NATO skulle exempelvis kunna göra det möjligt att vi utvecklar vårt samarbete med andra NATO-medlemmar när det gäller import av försvarsmaterial – vilket innebär att vi kan ytterligare minska vår egen försvarsindustri, som jag har fått uppfattningen är väldigt kostsam. Jag vill också påminna om att Finland ofta anses ha ett bättre försvar än Sverige trots att Finlands försvar kostar betydligt mindre än det svenska. Jag vill också påminna att Island, som inte har något eget försvar, faktiskt är NATO-medlem (vilket visserligen bottnar i en uppgörelse mellan NATO/USA och Island). NATO-medlemskap behöver alltså inte med automatik innebära ett förstärkt försvar.

    Jag förstår förstås din poäng med att verka inom NATO istället för inom EU, eftersom ett nytt försvarssamarbete inom EU hade kunnat resultera i ineffektivitet om man ska ha två försvarsallianser parallellt. Min idé är dock att EU gemensamt ska ha ett försvar som i sin tur är ”underställt”/deltar i NATO, som om EU var ett medlemsland i NATO vid sidan av USA, Kanada och de europeiska länder som inte är medlemmar i EU. Detta skulle förhoppningsvis stärka de europeiska ländernas inflytande i NATO och minska USA:s något!

  4. Johan Richter skriver:

    I sådana här frågor tror jag man kan applicera ett enkelt test: I vilken riktning kommer intressegrupperna styra politiken?

    Det är uppenbart att det militärindustriella komplexet kommer styra politken i en riktining där för mycket inköp görs i Sverige. Och de kommer inte ha några viktiga intressegrupper som motsätter sig det. Således drar jag slutsatsen att vi gör för mycket inköp i Sverige, utan att veta någonting om sakfrågan.

  5. Emil Strand skriver:

    Som i de flesta politiska frågor finns det givetvis intressegrupper och försvarsindustrin vill givetvis sälja så mycket som möjligt till både Sverige och alla länder som de får sälja till. Att det sk. militärindustriella komplexet har mer inflytande över försvarspolitiken än andra interessegrupper har över andra frågor i Sverige finner jag dock föga troligt. Ett uppenbart motargument till detta är då att Sverige är ett av de länder som lägger högst andel av sin försvarsbudget på meterielinköp. Anledningen till detta har lite att göra med att interessegrupper skulle ha ett opropertionerligt stort inflytande. Utan anledningen är Sveriges erfarenheter från andra världskriget och den neutralitetspolitik som följde. Under världskriget byggdes försvarsindustrin upp med syfte att vi skulle vara självförsörjande i möjligaste mån och denna politk har fortsatt fram till 1990-talet. Det finns dock en fråga som försvarsindustrin drivit intensivt under i princip hela dess existensperiod och där framgången i stort uteblivit. Nämligen att få exportera så mycket som möjligt och till vem som helst. Sverige har dock ett av kanske världens mest restrektiva exportpolitik, där all vapenexport i grunden är förbjuden och undantag måste beviljas.

    Avseende värnplikten kan det som du skriver Fredrik te sig som att det kunde vara aktuellt med en sk. frivillig värnplikt, men om det är frivilligt är det ingen värnplikt utan en yrkesarmé, så för klargörandet skull förspråkar vi båda en yrkesarmé med skillnaden att som jag tolkar dig vill du inte förändra dagens system särskillt mycket förutom att ta bort plikten. Men anledningen till att många i dag väljer att göra värnplikten har enligt min mening främst två orsaker:Dels att vi har en mönstringsplikt för alla män vilket innebär att alla tvingas tillrekrytering för värnplikt, där väldigt många osäkra som anses lämpliga övertalas tilkl att rycka in. Når man sedan väl ryckt in finns det ingen återvändo om man inte trivs (och inte har synnerliga skäl) utan då måste man fullfölja plikten, vilket inte varit fallet om det varit frivilligt. Därför är jag övertygad om att en yrkesarmé med motsvarande villkor som gäller för utlandstjänst är det enda alternativet till dagens system.

    Avseende det finska försvaret är detta organiserat på ett helt annat sätt och har en tydlig uppgift att försvara landet mot hotet från öst. Det är sant att det finska försvaret är mycket större än det svenska och kostar ungefär lika mycket. Till samma kostand kan såledesFinland bidra med mycket större styrkor än Sverige och således kan det anses bättre. Avseende den materiela standraden är dock det svenska försvare mycket modärnare. Finska försvare består fortfarande materiellt sätt till stor del av gammal sovjet materiel som man tvingades köpa i och med vsb-pakten. En viktig skillnad som gör det finska försvaret mycket billigare är att det finns många fler värnpliktiga som har uppgifter i försvaret som vi i Sverige har civilanställda till. I Finland kan man tex. göra värnplikten på ett försvarsmuseum, medan vi i Sverige har civilanställda till detta som kostar avsevärt mycket mer. Den ekonomiska ersättningen till de finska beväringarna är också avsevärt lägre än i Sverige.

    Island är ett interessant land ur försvarspolitiskt hänseende och utgör definitivt enligt min mening undantaget i NATO. Island blev ju ockuperat av först Storbrittanien och sedan USA under andra världskriget. Efter kriget upprättades det ett avtal mellan USA och Island, där USA tog hand om Islands försvar mot att USA fick etablera ett för isländska mått mätt gigantiskt försvarskomplex på ön. USA har ju inte fått etablera några baser i de övriga nordiska länderna, där motståndet mot detta stundom varit massivt. Islands litenhet gör ju också att landet alldrig hade haft förmågan att försvara NATO:s nordflank utan en massiv USA närvaro. Island har i stället för ett försvar satsat på en stark kustbevakning och om denna skulle räknas som försvar så har även detta land satsat på försvaret.

    Jag är därför övertygad (tillsammans med en del andra innom detta område) att Sverige utifrån de förhållanden som gäller här skulle uppmanas av NATO att satsa på försvaret och av USA inte tillåtas understiga en viss nivå.

  6. Johan Richter skriver:

    Jag har inte påstått att försvarsindustrin har större inflytande än vad andra intressegrupper har över sina områden. De har säkert mindre än vad t ex LO har över arbetsmarknadspolitiken,

    Men jag tror det inflytande försvarsindustrin har ändå är ganska betydande. Intressegrupper är alltid viktiga för den förda politiken vill jag påstå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: