Svensk vapenexport och journalistkåren

Sydsvenskan har i dagarna inlett en artikelserie om den svenska vapenexporten under rubriken ”Det svenska vapenhyckleriet”. De båda artiklar som hittills skrivits är mycket kritiska till vapenexporten som inte minst framgår av rubriken. I artiklarna fokuserar journalisterna inte främst på statistik och kvantitativa data utan främst en händelse som inte kan sägas vara representativ lyfts ut och ges mycket utrymme utan att det sätts in i ett samanhang.

Som många gånger tidigare väljer journalisten i artikeln att måla upp en svartvit bild av svensk vapenexport som hyckleri. Journalistkåren blandar ihop USA, Storbritannien med stater som Saudiarabien och Pakistan och skriver om vapenexporten i fördömande ordalag. En mer balanserad bild av vapenexporten och en uppfattning som jag instämmer i är Folkpartiets åsikter i denna fråga som på ett ypperligt sätt sammanfattas i nedanstående citat av Birgitta Ohlsson:

”- Världens demokratier behöver vapen för att försvara sig och Sverige behöver sin vapenindustri men med detta följer ett moraliskt ansvar som vi saknar i dag. ”

Exporten till USA, Storbritannien, Australien mfl. västdemokratier är helt riktig och bör fortsätta, medan den nuvarande vapenexporten till diktaturer som Saudiarabien och Pakistan bör upphöra. Vad många journalister inte väljer att belysa i någon större omfattning är att i vapenexport inkluderas till en mycket stor del produkter som radarsystem, bandvagnar och liknande som inte är vapen avsedda för strid utan likväl har mycket stora civila användningsområden. Själv är jag mycket stolt över de exportframgångar som svensk vapenindustri haft i USA och andra västdemokratier.

Annonser

23 Responses to Svensk vapenexport och journalistkåren

  1. Fredrik Brange skriver:

    Jovisst behöver världens demokratier vapen för att försvara sig. Men det behöver ju inte innebära att Sverige ska exportera vapen. Jag tycker att man ska ifrågasätta ifall det är rätt av Sverige exporterar vapen till exempelvis USA och Storbritannien. Kriget i Irak är ju ett exempel där en demokrati anfaller en diktatur, men där det faktiskt är de civila som får lida mest. Bara för att ett land är en demokrati har landet inte rätt att göra vad som helst.

    Man kan ju knappast snacka om att kriget mot Irak var något självförsvar från USA:s sida. Man handlade förhastat, vilket vi efterhand kan kostatera. Än så länge har man ju inte funnit några massförstörelsevapen! Var USA och company verkligen ”rättfärdigade” (ur svensk synvinkel) att anfalla Irak utan en bred internationell enighet? Hade man kanske kunnat störta Saddam Hussein på något annat sätt än genom krig?

    Själv skäms jag över att Sverige har sålt vapen till krigsförande länder!

  2. Emil Strand skriver:

    Om Irakkriget är rätt eller fel när det inleddes 2003 kan diskuteras och hur legitimt det var ur ett folkrättsligt perspektiv kan också dsikuteras. Men frågan är om vi bör avbryta samtlig försäljning av vapen till USA och dess alliansmedlemmar. Jag tycker det definitivt inte. Dels är det principiellt felaktigt och dels skulle det få mycket negativa praktiska konsekvenser för Sverige som ett export och importberoende land. Frågan uppkommer ju då också om man skall bojkotta även andra länder, så fort dessa befinner sig i väpnad konflikt. En sådan politik vore förödande för den svenska ekonomin. Och inte minst viktigt tror jag att förmågan att påverka stater som USA i en önskvärd riktning knappast skulle förbättras om man bröt ingångna avtal.

    I fallet Irakkriget tycker jag det kan vara lämpligt med ett mer balanserat resonemang. Att civila får lida mest i krig är ett etablerat faktum och med detta resonemang skulle även USA:s krigsinsatser i Europa under 1940-talet var felaktiga. Vidare är min uppfattning att kriget 2003 främst kan skyllas på Saddams oförmåga att uppfylla de fredsavtal som skrevs under efter kriget 91. Saddam hade ju över 10 år på sig att undvika krig genom att gå med på FN:s resulutioner. Precis som Saddam hade alla möjligheter att undvika krig 1991 genom att gå med på världssamfundets krav.

    Slutligen tycker jag också att det är interresant att du som NATO och EU anhängare samt frihandelsvän är kritisk till den svenska vapenexporten till västvärldens ledande demokratier. Båda dessa organisationer arbetar ju för en ökad vapenexport, och då även till diktaturer som Sverige inte idag säljer vapen till, vilket jag tycker är förkastligt.

  3. Fredrik Brange skriver:

    För det första innebär det ju inte att bara för att jag är NATO- och EU-anhängare att jag då skulle tycka att dessa organisationer och alla politik som bedrivs i anknytning till de är bra. Det är klart att det är förkastligt att exportera vapen till diktaturer.

    Visst kan man alltid skylla kriget mot Irak på Saddam Hussein men vem som än bär skulden för kriget så var det civila som fick lida. USA hade invaderat Irak oavsett om Sverige hade exporterat vapen eller inte till USA. Visst kan det också vara ekonomiskt lönsamt att exportera vapen till krigsförande länder men jag tycker fortfarande att det ideologiskt är fel att exportera vapen till krigsförande länder. När en demokrati anfaller ett annat land så kan ju faktan som det krigsförande landet har vara bristfälligt. Så var det i Irakkriget vilket ledde till att USA anföll Irak på felaktiga grunder. Resultatet blev obeskrivbart mycket lidande samtidigt som den politiska situationen i landet knappast blev bättre utan snarare sämre.

    Sammanfattningsvis kan jag säga att jag överhuvudtaget tycker att Sverige ska avveckla sin vapenindustri och helt sluta exportera vapen. Om länder känner ett behov av vapen får de själva producera dem! De vapen och det material som det svenska försvaret behöver kan istället importeras – vilket dessutom blir billigare!

  4. Fredrik Brange skriver:

    Dessutom tycker jag att man kan rikta skarp kritik mot USA:s krigsföring under andra världskriget. USA:s bombning av exempelvis Dresden, Nagasaki och Hirroshima är exempel på onödiga bombningar som slog oerhört hårt mot civilbefolkningen. Dessutom ska vi inte glömma att USA har ett koncentrationsläger på Kuba – trots det exporterar Sverige vapen till USA!

  5. Emil Strand skriver:

    ”USA har ett koncentrationsläger på Kuba”. Jag vill med all kraft fördömma guantanamolägret på Kuba. Men jag finner det högst anmärkningsvärt att benämna det som ett koncentrationsläger, vilket för tankarna till nazismens läger. Detta tycker jag är en helt felaktig beskrivning. Det var ju framförallt tackvare USA:s agerande som koncentrationslägrena befriades.

    Att det är ideologiskt fel att exportera vapen till krigförande länder tycker jag vidare är helt felaktigt. Den svenska vapenexporten till de allierade under 1930- och 1940-talen tycker jag var helt riktig och var en viktig beståndsdel i kriget mot nazismen och hirohitos regim. Exporten av vapen till USA som sedan användes i koreakriget mot det stalininspirerade nordkoreanska anfallet tycker jag också är helt riktig. Liksom att FN koalitionen 1991 använde svenska vapen mot saddam Hussein för att förhindra hans anfallskrig och sedan häva hans ockupation av Kuwait.

    Under andra världskriget exporterade också Sverige stora mängder vapen till den finnska förvarskampen mot Stalins överfall och jag vågar påstå att Finlands framtid varit högst osäker utan det svenska stödet till detta krigförande land. Med ditt resonemang är detta fel och konsekvensen hade således varit att Sverige inte skulle hjälpt Finland utan vi borde låtit Stalin ockupera detta land, vilket med tanke på andra världskrigets utfall troligen lett till en långvarig ockupation med ett oerhört lidande för Finlands folk. Själv är jag mycket stolt över allt det svenska biståndet till Finland under andra världskriget och det stora flöde av vapen som kunde användas mot den kommunistiska agressionen. Om det inte varit för det svenska biståndet hade troligtvis inte många finlandssvenskar överlevt, som exempelvis vår ordförande Frida J Metso:s släktingar.

    Jag kan inte heller frörstå hur det är ideologiskt fel att exportera vapen till krigförande länder? Det finns väl mig veterligen inenting i liberalismen eller någon motsvarande idologi som menar att detta är felaktigt. Det avgörande är väl vara vilket styrelseskick staten har och vilket krig som det är involverat i.

    Din radikalpacifistiska hållning i denna fråga måste jag säga förvånar mig en hel del och att säga att Sverige bör importera vapen, men inte exportera sådana eller ens tillverka dem skälva samtidigt som alla andra länder skall producera sina egna vapen ter sig för mig som dubbelmoral om något! Inte ens vänsterpartister eller miljöpartister skulle hålla med om denna argumentation.

  6. Johan Richter skriver:

    Historiskt sett behöver ju inte koncentrationsläger betyda utrotningsläger, men jag håller med att ordet är olämpligt, av flera skäl. Bla annat för att tanken med Guantanamo knapapst är att koncentrera fångarna.

    Jag är nog mer på Fredriks sida i den här debatten, att underlätta för USA att fortsätta sina misslyckade krigföring i Irak är tveksamt. Och vem vet vad BUsh hittar på mer för vansinninga planer.

  7. Emil Strand skriver:

    Det är helt rätt att koncentrationsläger inte historiskt sett behöver betyda nazismens läger, uatn de första koncentrationslägrena etablierades ju i Sydafrika under boerkriget om jag minns rätt. Men det är synnerligen olämpligt at använda då en absolut majoritet av allmänheten inklusive mig själv främst förknippar det med nazismens läger.

    Utan svensk vapenexport tillsammans med övrig export och sammarbete med USA är jag övertygad om att vi skulle ha mindre möjligheter att påverka den amerikanska utrikespolitiken. Att avbryta vapenexporten till USA med flera stater som ingår i Irakkoalitionen skulle det realpolitiskt främst drabba oss och knappast nämnvärt påverka den förda USA politiken. Att däremot fortsätta sammarbetet och i samtal med Bush administrationen försöka påverka den förda politiken är jag övertygad om har en mycket större effekt än exportstopp. Det tydligaste exemplet på att en sådan påverkan bidragit till en förändring i USA politiken är ju ändringen i USA:s indokinapolitik.

  8. Fredrik Brange skriver:

    Mitt val av ordet ”koncentrationsläger” var förstås avsiktligt, just för att markera att det inte bara är hemska diktaturer som använder sig av oacceptabla metoder! Det är inte så att vi har en del länder, demokratier, som är ”goda” och en del diktaturer, som är onda. Även demokratier har förstås negativa inslag i sig, exempelvis kan jag ju inte medge att USA:s invasion av Irak var rättfärdigad (det saknades tillräckligt med belägg och det ”internationella samfundet” var knappast enat bakom USA-koalitionens invasion).

    Visst kan jag hålla med om att vapen kan exporteras till demokratier, eftersom vapen används till att skydda de demokratiska värdena och den fria världen. Men jag tycker att man samtidigt ska vara försiktig och inte säga att vi ska tillåta att exportera vapen till alla demokratier. Ett land som USA, som bedriver ett krig mot ett annat land på otillräckliga grunder och utan ett starkt internationellt stöd (stöd från FN:s säkerhetsråd), tycker jag inte att Sverige ska exportera vapen till. När vi väljer att exportera vapen till ett land tycker jag inte att vi bara ska gå på hur statsskicket, den demokratiska stabiliteten osv är i landet utan också tänka över vad vapnena kan komma att användas mot. När vapen används för att försvara frihet tycker jag att det är absolut acceptabelt, men att anfalla ett annat land på falska grunder är absolut inte acceptabelt!

    Men jag tycker, som tidigare, att vi kan lägga ner vapenindustrin i Sverige. Det är kostsamt och jag ser det som ganska onödigt att vi ska producera vapen när vi istället kan importera. Producera vapen kan vi överlåta till de länder som är så ”upphetsade” över att kriga! Jag förstår hur som helst inte hur man kan vara mycket stolt över att Sverige exporterar vapen. Är du verkligen det, Emil?

  9. Emil Strand skriver:

    Ja, det är jag definitivt.

    Den svenska vapenindustrin har alltid kännetecnats av högteknologi och spinnoffeffekter till andra teknikområden, vilket starkt gynnat svensk ekonomi. Den svenska vapenindustrin har också byggts upp som en viktig del av den svenska neutraliteten främst då under andra världskriget. Delvis tack vare vapenidustrin kunde vi behålla vår neutralitet och undvika ett tyskt anfall. Under dett kalla kriget kunde vi stå relativt oberoende öst och väst genom vår vapenindustri, vilket inte våra nordiska grannländer har kunnat (Finland är ju det bästa exemplet på detta som tvingades köpa från Sovjet).

    Detta är ju inget som framkommer i dagens debatt, men svensk vapenindustri har varit ett viktigt medel i utformingingen av säkerhetspolitiken och är det till viss del fortfarande. Utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv har vapenindustrin gynnat Sverige, vilket inte minst svenskt näringslivs chefekonom Stefan Fölster beskrivit. Stora svenska företag som SAAB, Volvo, SKF och inte minst Ericsson har kunnat bygga upp mycket av sin verksamhet tack vare de beställningar som gått till svenska försvaret och utländska försvarsmakter. Inte minst den högteknologiska utvecklingen i dessa företag har nästan till viss del varit helt beroende av försvarsteknologisk forskning.

    De flesta är ju bekanta med Telia introduktionens debackel. Men ett positivt motexempel på detta var när den borgerliga regiringen privatiserade stora delar av Försvarsindustrin i det svenska bolaget Celsius och svenska folket fick möjlighet att köpa aktier. Aktierna gick mycket bra och själv hade jag en lite aktier i detta bolag, vilket jag idag är mycket stolt över! Och givetvis har jag fortfarande aktier i andra delar av den svenska vapenindustrin då detta bolag blev uppköpt för ett antal år sedan.

  10. Fredrik Brange skriver:

    Oavsett om vi tjänar ekonomiskt eller inte på vår vapenindustri tycker jag att den är oetisk, precis som jag tidigare sagt. Om Sverige ska verka för demokrati och frihet är inte vapenindustrin det rätta alternativet. Vietnamkriget, Irakkriget och Afghanistankrigen är exempel på hur bomber, missiler och andra vapen knappast skapar demokrati. Men genom att sprida kunskap, utbilda människor och bekämpa fattigdom skapar man demokrati. Det är inom dessa områden Sverige bör verka för demokrati – inte genom att tillverka vapen!

  11. Emil Strand skriver:

    Första världskriget, Andra världskriget och kallakriget är exempel på lite större konflikter där det varit nödvändigt för demokratierna att försvara sig med vapen som då också måste produceras. Demokratin måste alltid aktivt försvaras och då även med vapenmakt om diplomatin misslyckas!

  12. Fredrik Brange skriver:

    Låt mig dra några slutsatser:

    1. Krig kan bara skapa demokrati om diktaturen är en välutvecklad stat med bland annat bra infrastruktur. Exempelvis var ju Tyskland ett välutvecklat industriland under andra världskriget, vilket innebar att USA och dess allierade snabbt kunde få landet på fötter igen.

    2. Krig kan dock inte skapa demokrati så länge infrastruktur och grundläggande välstånd saknas. Det ser vi i exempelvis Irak, där man totalt har misslyckats med att få ordning i landet. Jag tror att fattigdom och fundamentalism (som ofta är ett resultat av okunskap) är orsaken till våldet i landet.

    3. Det främsta som behövs för att ett land ska bli demokratiskt är, som jag redan tidigare påpekat, att kunskap sprids och att infrastrukturen byggs upp. Utan dessa förutsättningar är det i princip omöjligt att skapa en hållbar demokrati. Man ska i första hand försöka få befolkningen i diktaturen att själv göra ”revolt”. Krig kan, som du säger, vara en lösning ifall alla diplomatiska vägar är uttömda och landet uppfyller de ”kriterier” jag redan nämnt för att ett land ska kunna bli en demokrati samt att landet är en totalitärstat (vilket de flesta diktaturer förvisso är eftersom de annars inte hade klarat sig…)

    Men i fallet med Irak ser jag inte att det på något sätt var berättigat av USA-koalitionen att invadera landet. Dels så fanns det fortfarande diplomatiska förbindelser. Dels så var omvärlden väldig splittrad i frågan. Man hade inte i FN enats om en invasion. Dessutom har det ju i efterhand visat sig att de argument som USA använde för att rättfärdiga invasionen, dvs att Irak hade tillgång till eller höll på att skaffa sig kärnvapen eller andra massförstörelsevapen, var helt felaktiga. Det tycker jag tyder på att man inte hade gjort tillräckliga efterforskningar.

    Idag vet vi att kriget mot Irak inte har gjort den politiska och ekonomiska situationen bättre i landet och fortfarande dör människor! Det hade varit skillnad om landet hade verkligen hotat omvärlden, så som Nazi-Tyskland exempelvis gjorde. Kalla kriget är ju för övrigt ett exempel där vapen knappast har skapat demokrati. Vietnamkriget, Afghanistankriget och Koreakriget slutade väl knappast i något demokratiskt välstånd. Däremot skapades demokrati i de delrepubliker som bröt sig ur Sovjetunionen, men detta skedde tack vare de egna befolkningarnas vilja till frihet. Det är också roligt när människor påstår att USA skulle ha försvarat demokratin, faktum är ju att USA under kalla kriget stödde flera högerdiktaturer i bland annat Sydamerika. USA stred inte för demokratin utan för anti-kommunismen! För övrigt försökte ju USA hålla sig utanför både första och andra världskriget!

  13. Emil Strand skriver:

    Krig skapar alldrig demokrati. Utan väpnat våld är ett medel för att motverka diktatur för att sedan med andra medel bygga demokratin.

    I fallet Irak har USA koalitionen gjort en mängd misstag som de bör kritiseras för ochg definetivt får kritik för detta i Sverige. Men att säga att det inte på något sätt var berättigat att invadera Irak ät definitivt att måla upp en svartvit bild. Och min definitiva åsikt är att huvudansvaret ligger hos Saddam regimen som de facto bröt mot fredsavtalet vid ett flertal tillfällen. USA:s felaktiga information kring massförtörelsevapnen är dock ett mycket gravt misstag som både USA och Storbrittanien förtjänar kritik emot.

    Och för att snabbt beröra USA:s agerande i Sydamerika så är det ju förkastligt ur många aspekter. Givetvis agerar USA i egeninteresse som alla andra stater och detta gav fram till 1979 till resultat att landet lierade sig med högerdiktaturer och liknande. Efter 79 vill jag dock hävda att fallet många gånger var att USA stred för de mänskliga rättigheterna och demokratin. Och varför detta, jo för att det låg i USA:s interesse då Sovjet och dess allierade knappast utmärkt sig i detta sammanheng. Det var den dåvarande Carteradministrationen som lanserade detta koncept som en del i kampen mot öststaterna. Det avtal som då slöts var Helsingforsavtalet och foortfarande existerar en kommission med samma namn som bevakar dessa rättigheter.

    I det kalla kriget måst man fråga sig vad som hänt om inte NATO byggt upp en militär styrka mot Sovjetblocket. Hade då Stalin, Breznjev och ledarna i Kreml inte utökat sin makt med mer eller mindre milität våld. Jo, jag vill påstå att ALLA tecken tyder på detta.

    Men jag kan inte förstå att du vill att Sverige skall gå med i en militärallians som leds av ett land som enligt dig har koncentrationsläger och där stora delar av alliansens medlemmar deltar i ett krig som enligt dig är helt oberättigat. Vidare tycker du att all vapenexport är förkastlig trots att en mycket stor del går till NATO. Du tar ju fram kraftfulla argument mot NATO, men hävdar fortfarande att Sverige skall gå med. Jag förstår faktist inte hur man kan resonera så!

    Avseende USA:s netralkitet i början av världskrigen, så agarade landet i stot som övriga stater, men efter att USA blev involverat gjordes oerhörda uppfoffringar för att säkerställa en stabil världsordning och det är detta som vi många gånger glömmer i Sverige.

  14. Fredrik Brange skriver:

    För det första förespråkar jag att Sverige först och främst arbetar för en militärallians inom EU, men visst tycker jag också att Sverige ska gå med i NATO men det är ju just för att vi ska få mer inflytande utrikespolitiskt. Om Sverige går med i NATO minskar exempelvis USA:s makt ytterligare i försvarsalliansen. NATO är ju inte bara (tack och lov) till för att invadera olika länder utan ett samarbete för att skydda sig mot andra länder. Jag säger inte att vapen inte ska användas för att skydda sig mot anfall men att invadera andra länder ser jag som oacceptabelt så länge det inte finns bred enighet/starka argument.

    Men om vi återgår till frågan om vapenexport tycker jag inte att Sverige ska exportera vapen till krigsförande länder. Då menar jag alltså att Sverige inte ska exportera vapen till exempelvis Storbritannien och USA men jag motsätter mig inte att Sverige exporterar vapen till dessa länder om det var så att de var i krig på grund av att ett annat land hade invaderat/förklarat krig mot dem. Försvarskrig är fullt acceptabelt – förstås. Jag motsätter mig alltså inte att man exporterar till länder som är demokratier och som använder sina vapen (enligt mig) på rätt sätt.

    Trots det tycker jag att man kan lägga ner svensk vapenindustri eller i alla fall avveckla delar av den eftersom vi skulle bespara mycket pengar. Dessa pengar kan, som jag tidigare sagt, läggas på demokratiprojekt eller på saker som faktiskt gör nytta för svenska folket. Men det är klart att företag som driver in pengar ska få fortsätta att göra det (såvida de inte exporterar till krigsförande länder eller diktaturer). Men skattebetalarnas pengar ska i alla fall inte gå till att utveckla vapen!

  15. Fredrik Brange skriver:

    Jag rekommenderar alla att se dokumentären ”Taxi till den mörka sidan”, som handlar om USA:s behandling av krigsfångar under kriget mot terrorism. Länken till filmen är http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?d=74255&a=930120

  16. Emil Strand skriver:

    Att vi skulle spara pengar genom att lägg ned vapenindustrin menar jag är direkt felaktigt, med hänvisning till tidigare argument. Det har visat sig att det i flertalet projekt varit samhällsekonomiskt lönsamet eller mycket lönsamt.

    Om Sverige går med i NATO kommer vi visserligen kunna påverka mer, men USA:s makt i alliansen kommer knappast att minska nämnvärt. Och att ”Försvarskrig är fullt acceptabelt -förstås.” Håller jag verkligen inte med om utan det bör avgöras från fall till fall. Om en stat begår folkmord eller liknande och sedan försvarar sig mot en invaderande granne som försöker stoppa detta tycker jag inte att försvarskriget är acceptabelt. Ta exemplet Kambodja slutet 70-talet. Eller borde inte FN styrkor ingripit i Rewanda 94?

    Slutligen komer jag i kväll se den rekomenderade filmen, men hela tiden vara källkritisk emot denna. Då jag hoppas att även du minns SVT:s Kubakväll och hyllningarna till Castroregimen.

  17. Fredrik Brange skriver:

    Hehe, visst vet jag om att SVT:s program ofta är vinklade (om man ska vara petig så är ju alla program vinklade!) men dokmentären tycker jag ändå var väldigt intressant. ”Försvarskrig är fullt acceptabelt -förstås” – då syftar jag givetvis på demokratiers försvarskrig. Jag var kanske otydligt när jag skrev det eftersom jag trodde att det var underförstått att jag syftade på demokratier som respekterar diverse konventioner och FN-stadgar.

    Jag ser inga problem med företag som producerar vapen och sedan exporterar det till ”fredliga” demokratier, men jag tycker inte att skattebetalarnas pengar ska gå till diverse forskningsprojekt så som att utveckla nya stridsflyg osv. Men om ett företag finner det lönsamt får de väl producera vapen (under statens kontroll förstås) men de ska i alla fall inte exporteras till diktaturer eller krigshetsande länder, och med krigshetsande länder menar jag länder som invaderar andra länder utan tillräckliga belägg.

    Innan USA invaderade Irak kunde ju Sverige inte veta att landet skulle göra det. Själv stödde jag Irakkriget när USA först invaderade. Men när det framkom att deras belägg var fullständigt felaktiga och att de hade varit alldeles för snabba i sitt agerande så ändrade jag åsikt. Därför tycker jag inte att det var fel att Sverige tidigare exporterade vapen till USA. Men jag tycker att Sverige borde ha avbrutit sina exporter när kriget började (vilket vi borde ha gjort enligt svensk lag). USA:s agerande visar också att även en demokrati tenderar till att bryta mot mänskliga rättigheter och liknande under krig. Det är just därför som jag motsätter mig krig så starkt, därför att det är en hård påfrestning för soldaterna och beteenden som vanligtvis bara existerar hos diktaturer dyker plötsligt också upp i demokratin (jag syftar exempelvis på den tortyr och det dödande som amerikanska soldater använt sig av både i Afghanistan, Irak och i Guantanamobasen). Krig är oerhört avskyvärt oavsett om det är en demokrati eller en diktatur som anfaller. De somdödats eller skadats i kriget tror jag inte bryr sig särskilt mycket om de dog/skadades av en demokratis eller en diktators vapen. Att svenska vapen dödat civila i Afghanistan och Irak skäms jag över!

  18. Emil Strand skriver:

    ”Jag ser inga probelm med företag som producerar vapen och sedan exporterar det till ”fredliga” demokratier”. Men ändå vill du avveckla svensk vapenindustri. Om det är något lands vapenidnustri som skulle passa in på detta så är det den svenska. Det är helt sant att USA taget emot stora leveranser men den nordiska marknaden har alltid varit en stor köpare liksom Australien och dessa länder tycker jag är relativt fredliga.

    Vidare fungerar inte riktigt vapenköp som när man handlar mjölk på ICA (för att vara övertydlig), utan det är en mycket lång proecess där skattebetalarnas pengar redan på ett tidigt stadium involveras i forskning. Men jag ser ingen stor skillnad om i stället staten skulle faktureras i efterhand, som vid en del andra statliga affärer. Utan det viktiga är ju att skattebetalarna får valuta för pengarna och att när vi sänder svenska kvinnor och män till Afghanistan och liknande så skall de vara utrustade med den bästa materiel som kan köpas in innom de anslag som givits. I Sverige vill jag påstå att skattbetalarna nästan alltid fått valuta för sina pengar (utifrån rikspolitikernas styrningar), då vi har en myndighet (FMV) som har detta uppdrag och riksrevisionens granskningar av hur det skötts nästan alltid resulterat i slutsatsen att skattmedel används effektivt.

    Min utgångspunkt i denna fråga skiljer sig i från din då jag främst ser att soldaterna, befälhavaran och den politiska sfären som ansvarig och inte de svenska vapnen. Eller som ett gammalt talesätt lyder ”Det är människor som dödar inte vapnen”. Som Liberal vill jag lägga stort ansvar på individerna som utför handlingarna.

    Och i den utsträckning som svenska vapen dödat civila så instämmer jag med dig att detta är något som vi båda skäms över. Om man ser på den totala mänden exporterade vapen efter det kalla kriget så är min definitiva bedämning att de fall där svenska vapen dödat civila är oerhört få. Och antalet oskyldiga dödsoffer för Volvos och SAAB:s bilar måste rimligt vis vara mer än 100 gånger större.

    Sen tycker jag inte alls att det är givetvis att endast demokratieras försvarskrig är berättigade. Utan det finns flera som har åsikten att all intervention i främmande staters inre angelägenheter är felaktiga/kontraproduktiva då demokrati endast kan växa inifrån och folket endast själva kan stoppa folkmord och att detta endast blir värre när demokratier intervenerar.

    Däremot att ”Krig är oerhört avskyvärt” är definitivt något som jag givetvis instämmer i.

  19. Johan Richter skriver:

    Man behöver inte vara pacifist för att inse att det hycklas i svensk vapenexportpolitik. Vi har lagaroch mål där vi högtidligt säger att vi inte ska sälja till krigförande nationer mm.

    Sedan säljer vi till USA som för krig, och Saudiarabien som är en grym diktatur. Och det är inte bara fråga om att vi tillåter vapenförsäljningen. Regeringen direkt uppmuntrar vapenexport, även med länder som Saudiarabien.

  20. Emil Strand skriver:

    Nej, det behöver man inte vara. Men om man vill att samtlig svensk vapenindustri skall avvecklas anser jag att man i denna fråga har en radikalpacifistisk åsikt. Det är ju få i den allmäna debatten som företräder denna ståndpunkt. Då är man inte bara pacefist som stora delar av mp då de försvarade försvarasbeslutet 04 som innbar en fortsatt stark vapenindistri. Utan då tillhör man en radiklal falang av Sveriges pacefister och blir en uppbärare av radikalpacefism i vapenexportpolitiken.

    Jag kan hålla med om att vissa SAP politiker har hycklat i denna fråga, vilket jag till viss del själv upplevde i almedalen. Men att den nuvarande regeringen uppmanar till vapenexport till länder som saudiarabien ställer jag mig tveksam till. Snarare vet jag att det efter sommaren kommer en viss uppstramning i denna fråga enligt vad ISP:s gen. direktör meddelade i sommras.

  21. Fredrik Brange skriver:

    Jag motsätter mig när skattemedel går till vapenexport. Men som tidigare sagt så ska företag få exportera vapen om de själva kan finansiera det och det inte bryter mot svensk lag (som förbjuder export till exempelvis krigsförande länder).

    När det gäller demokratiers rättigheter till att försvara sig skulle jag vilja säga att eftersom jag själv tycker att styrelseskicket demokrati är bristfälligt så ser jag att det ibland kan vara rätt att andra stater ingriper för att exempelvis förhindra folkmord. Demokratin har ju, som jag tidigare påpekat i ett blogginlägg, sin nackdel att majoriteten styr över minoriteten. Det innebär att folkmord kan genomföras även i en demokrati. Även om majoriteten i ett land stödjer ett folkmord på en minoritet så tycker jag inte att det är rättfärdigat.

    Men i det perfekta samhället, där beslut tas av de som berörs och där rösträtten fördelas efter hur mycket man berörs, så ser jag ingen rätt att någon annan stat invaderar en sådana här stat, oavsett vad som sker i denna stat. Exempel: eftersom ens eget liv berör en själv så mycket mer än vad det berör andra människor så har man själv rätten till att bestämma om man vill leva eller dö. Ett sådant styrelseskick fungerar ju förstås inte i verkligheten och inte så länge alla inte följer det.

  22. Emil Strand skriver:

    Men skattemedel går inte till vapenexport bara för att sydsvenskan försöker insinuera detta!

    Det förekommer inga exportsubvensioner som det gjorde till Tekoindustrin och varvsindutrin en gång i tiden. Det är sant att vapenutveckling har skattefinansierats och att sedan Sverige ev. inte kommer att köpa dessa vapen, men det har mig veterligen inte inträffat och jag tror inte att det kommer inträffa då staten normalt införskaffar enstaka ex. för vidmakthållande av kompetensen i försvaret. Och givetvis bryter inte exporten mot svensk lag, då skulle ju den sk. fredsrörelsen anmäla detta och domstol utreda detta för att sedan genomföra polisingripande mot skylldiga. För jag åtminstone menar att Sverige fortfarande är en rättstat.

  23. Fredrik Brange skriver:

    Om det är som du säger så ger jag mig gällande vapenexporten. Men jag motsätter mig fortfarande att man exporterar till krigsförande länder. Jag tycker att inga undantag skulle ha givits från den vanliga lagen, som säger att vi inte ska exportera vapen till krigsförande länder, när det gäller irakkriget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: