Varför finns det ungdomsförbund?

(Detta inlägg är närmast inspirerat av en diskussion i ett nätforum.)

Ibland framförs det kritik mot ungdomsförbunden, antingen som idé eller hur de faktiskt fungerar. De anklagas för att lära ungdomar fuska, mygla och liknande saker. Eller så ifrågasätts bara behovet och man tycker det kunde räcka med de vanliga partierna.

Händelser som SSU:s bidragsfusk eller vår egen olycksaliga datorintrångsskandal är ofta den utlösande faktorn för sådan kritik.

Jag kan redan nu säga att jag inte delar kritiken men innan jag ger mig in på att försvara Luf(de andra får försvara sig själva) tänkte jag presentera varför jag tror ungdomsförbunden finns. Förklaringen är tänkt att vara värderingsfri, och är applicerbar på alla ungdomsförbunden medan mitt normativa försvar i slutet bara gäller Luf. 

Jag tänker i första hand på de egentliga ungdomsförbunden, men det jag säger kan i stor utsträckning också appliceras på studentförbunden. Imorgon kommer ett inlägg där jag diskuterar varför det finns kvinno- och invandrarförbund.

Man måste skilja på varför partierna gynnar ungdomsförbunden och varför ungdomar går med i dem.

Den första frågan är den enklaste att besvara. Partierna inser at ungdomsförbunden lockar ungdomar att aktivera sig politiskt. Dessa delar sedan ut valbroschyrer, skriver insändare och påverkar andra unga att rösta på moderpartiet. Efter ett tag går en del vidare till anställningar eller uppdrag åt partiet, som då frå nytta av den skolning de fått i ungdomsförbunden i retorik, mötesteknik, ideologi mm.  Och det är bara en liten andel av dessa ungdomar som hade kunnat tänka sig att engagera sig direkt i partiet.

Varför föredrar då ungdomar ungdomsförbunden framför partierna? Jag tror det finns flera förklaringar. En förklaring är att ungdomar rent allmänt föredrar att träffa andra ungdomar, ett fenomen som inte är unikt för den politiska sfären. Många tyckar det är roligare att syssla med politik tillsammans med andra ungdomar (inte minst av det motsatta könet :-)) än med aldrig så trevliga pensionärer eller medelålders personer. Man kan förstås fråga sig varför det är fallet men det ser jag mer som en allmänpyskologisk fråga än något för mig att diskutera här.

En annan orsak är att ungdomar skräms av brist på erfarenhet. Det är inte lätt att börja sitt politiska engagemang med att ta debatter mot riksdagsledamöter eller kommunalråd. Då är det lättare att först lära sig sakfrågorna och de retoriska knepen i diskussioner med mindre uppsatta potentater, som ledamöter i ungdomsförbundets distriktsstyrelse.

En annan orsak är att partierna är väldigt inriktade på att vinna val. Det gör att öppenheten för ”galna” idéer är ganska låg. Jag tror ungdomar tenderar att inte ännu vara lika bundna av det konvetionella tänkandet som äldre personer, och därför ha fler ”galna idéer”. Varför det är så är en annan fascinerande fråga som jag får lämna därhän.  

Av de ovannämnda skälen tror jag inte det finns någon större sannolikhet att ungdomsförbunden försvinner inom den närmaste tiden. Men är det bra då? Lär sig ungdomar bara att mygla och intrigera i ungdomsförbunden?

Här får jag lämna den allmänna diskussionen och endast tala om Luf, och då är mitt svar det är väldigt bra om fler blir medlemmar i Luf. Aktiviteterna i Luf består av insändarskrivande, flygbladsutdelande och massor av politiska diskussioner. Vi lär inte ut ”myglande” eller något liknande utan saker som retorik och mötesteknik. Och jag tror även det kan vara personligt utvecklande att anta en ledarskapsroll i Luf. Visst det förekommer det ibland intriger inför val av de allra högsta posterna i Luf men visa mig någon sammanslutning av människor som är fri från det? Mitt dominerande intryck av Luf, efter att ha innehaft rätt många typer av uppdrag och deltagit i många aktiviteter är av en trevlig stämmning och ”fair play” i den interna politiska debatten.

Det förekommer inga vilda spritfester i Luf. (Jag inser att vissa tycker det är en nackdel.) Inte heller har vi innebandyturneringar eller andra rent sociala aktiviteter. Men det finns definitivt en social komponent i att vara med i vara med i Luf och vi har roligt under våra aktiviteter. (Jag inser att inte delar åsikten att det är roligt att debattera skattepolitik i en timme.) Man träffar massor av smarta och roliga människor i den liberala rörelsen.

Och sist, men inte minst så bidrar man som medlem i Luf till att förbättra världen. Antingen det gäller konkreta aktiviter som att samla in pengar till dolda flyktingar eller ett långsiktigt arbete för ett tolerantare, liberalare Sverige är  Lufs verksamhet nyttig.

Så ungdomar bör definitvt ta chansen att gå med i Luf, om man är intresserad av politik och är liberal. Man har roligt, samtidigt som man lär sig en massa och gör något bra för samhället.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: