Ohlys fred och nedrustnings strävanden: I Sovjetisk tradition

Ohlys kritik mot USA:s och Israels vapen senast i form av kritiken mot klustervapen stämmer väl in på den linje som drevs av Sovjetunionen sedan andra världskrigets slut. Tyvärr är det inte många som ser kontinuiteten i detta när Ohly senast i somras gick ut i Almedalen med skarp kritik emot USA:s och Israels vapen. Utan tvärtom ses Ohly av väldigt många som den ende som talar klarspråk mot den i hans och många svenskars ögon krigiska USA administrationen.

Denna Sovjetiska linje som tidvis drevs mycket starkt gick ut på talet om fred och nedrustning som prioriterade mål i sovjetisk utrikespolitik. Retoriskt gick man ut med proklamationer som exempelvis Östersjön som ett ”fredens hav”. Rent praktiskt agerade man sedan i nedrustningsförhandlingarna genom att främst kritisera och driva förbudslinje avseende högteknologiska vapen.  Detta eftersom USA under det kalla kriget ett teknologiskt försprång som de fortfarande innehar, medan Sovjetunionen som hade mycket större militära styrkor. De första konkreta framgångarna fick man var avseende kärnvapen under 1970-talet. I SALT 2 avtalet begränsades utvecklingen av nya strategiska robotar vilket gagnade Sovjet mycket mer än USA.

Under 1980-talet fortsatte Sovjet att driva samma linje avseende kärnvapnen och kom nu att inrikta sig bla. mot de sk. neutronvapnen som man menade var synnerligen inhumana eftersom de främst drabbar människor och inte materiel (något som känns igen i kritiken mot ex. klustervapnen). Skillnaden mellan USA:s neutron kärnvapen och sovjets äldre motsvarigheter var inte dödligheten mot människor utan att sovjets kärnvapen förstörde materiel och människor medan USA:s främst drabbade människor. Sedan drevs också en linje mot vapen i rymden och mot senare hälften av 1980-talet drevs en linje om total kärnvapennedrustning (vilket kan exemplifieras av denna presskonferens). Mot slutet av 1980-talet falierade denna linje i och med den ekonomiska krisen och sedan den poltiska upplösningen i Öst blocket.

Sovjetunionens linje blev efter USA:s debackel i Vietnam synnerligen framgångsrik i väst bland olika fredsrörelser och det är inte svårt att se dessa spår i flertalet av dagens fredsrörelser. Kritiken av vapen i rymden fortsätts av olika rörelser. I den nuvarande diskussionen kring klustervapnen är det tydligt hur samma gamla mönster följs i kritiken av ett högteknologiskt vapen (eller då snarare leveranssätt av andra vapen som klustervapnet utgör).

Jag vill slutligen påpeka att jag ser nedrustningssträvandena generellt som ett mycket viktigt bidrag till fred och säkerhet och det jag motsätter mig är de strävanden som har udden kommande från vänster och riktad emot de västliga demokratierna. I det nuvarande internationella läget finns det ett antal nedrustningsfrågor som jag anser borde drivas mycket hårdare ex. förbuden och kontrollen av B, C-stridsmedel, hindrande av spridningen av lätta vapen till konflikter, upprätthållande av förbudet kring expanderande kulor (vilket för övrigt svenska polisen numera bryter mot med sin nya ammunition) och begränsningar av brandstridsmedel. Givetvis stödjer jag också de generella nedrustningssträvanden av kärnvapen!

Annonser

One Response to Ohlys fred och nedrustnings strävanden: I Sovjetisk tradition

  1. Fredrik Brange skriver:

    Jag håller i stort med dig. En militär nedrustning är inte endast av godo, som många tycks tro. Så länge som det finns starka spänningar och framför allt aggressiva diktaturer runt om i världen så måste de demokratiska staterna stå upp demokratin (och liberalismen) om så våld/krig krävs.

    När det gäller kärnvapen hoppas jag verkligen på en nedrustning men givetvis gäller samma sak här som med andra vapen, nämligen att så länge aggressiva diktaturer finns runt om i världen kan vi inte avskaffa kärnvapnena. Jag tror dock att den bästa lösningen är att ett internationellt organ (typ IAEA) övervakar både kärnvapen och kärnkraften, precis som Europeiska kol- och stålgemenskapen en gång i tiden bildades just för att man skulle gemensamt övervaka produktionen och försäljningen av kol och stål.

    På samma sätt tror jag att man bör göra med uran. Rätten till kärnkraft ska vara villkorad; länder som inte tillåter full insyn av IAEA bör inte häller tillåtas skaffa kärnkraft. IAEA bör kontrollera urantillgångarna, så att ett land inte heller i hemlighet kan skaffa uran eller plutonium till ett kärnvapen. Det största problemet är väl att få med kärnvapenländerna på detta samarbete!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: