Dubbelmoralen kring civil olydnad i Sverige

Paradoxen hos de som ser sig berättigade att bryta mot de lagar som de anser fel samtidigt som de själva kraftfullt försvarar och är en del av det lagstiftande systemet torde vara uppenbar. Hur man ser brytandet mot lagen som en viktig del av ett demokratiskt rättssamhälle är för mig om något ett logiskt tankefel.

Civil olydnad är ett viktigt instrument i att bekämpa odemokratiska och mindre demokratiska regimer och har så alltid varit. Jag kan därför förstå hur de som underkänner det svenska demokratiska systemet tänker när de tillämpar civil olydnad. Menar man att vi lever i ex. en stat där kapitalets diktatur styr och förtrycker medborgarna så kan man på denna grund motivera sina aktioner av civil olydnad. Eller om man som extrem liberal menar att all skatt är stöld så kan man bedriva civil olydnad genom att vägra betala skatt.

Förespråkarna av civil olydnad menar att förmågan att ta sitt straff gör detta mer berättigat. Detta argument håller inte i vårt samhälle och med de auktioner som har varit aktuella. Med de straffsatser som vi har kan inte samhället få full kompensation för de skador som kan åstadkommas av civil olydnad. Exempelvis förstörelse av dyr materiel som JAS plan kan sällan betalas tillbaka av de som åsamkar detta, liksom auktioner mot motorvägsbyggen och liknande som åsamkar stora kostnader i förseningar. Risken är snarare att lagstiftaren måste skärpa straffsatserna vilket leder till en ond spiral. Många gömmer flyktingar som civil olydnad och dessa undgår straff just eftersom det sker i lönndom och då kan man inte ta sitt straff.

 Argumenten för civil olydnad är också att det skapar debatt exempelvis kring en orättfärdig flyktingavvisning. Detta stämmer i alldra högsta grad på flertalet aktioner som bygger på civil olydnad. Men är det rätt för att det ger dessa resultat? Tveklöst måste svaret vara nej, lagbrott kan inte motiveras genom medieuppmärksamhet. I så fall hade de grövsta och mest spektakulära brotten varit mer motiverade än vardagskriminalitet. Är civil olydnad mer motiverat när jag öppet inför tv kamrorna slår sönder försvarsmateriel än när jag i tysthet gömmer flyktingar?

 Men det som kanske gör det mest omotiverat med civilolydnad är gränsdragningsproblematiken. Vem avgör vad som är civil olydnad är det Frida Johansson Metso eller Lars Ohly? Att de gör olika definitioner kan vi nog vara överens om. Gränsdragningarna mellan att göra aktioner mot det offentliga och privata blir exempelvis mycket svår. Vissa menar att man bra får agera mot offentlig verksamhet och inte mot privat. Men idag är mycket utlagt på entreprenad och gränsen mellan verksamheter oklart. Är det rätt att stoppa ett vägbygge när det är Vägvärket som bygger men inte när NCC bygger? Eller blir det rätt att först sabotera JAS plan när försvarsmakten äger dem och inte SAAB?

De som försöker motivera sin civil olydnad som en del av den demokratiska rättsstaten verkar snarast drivas av ett behov av att agera mer direkt i vissa frågor. Samma behov som vi ser hos revolutionsromantikerna i den autonoma rörelsen eller 68 rörelsens konstaterande att ”Det är rätt att göra uppror” sen var det mindre viktigt emot vad. Tyvärr verkar det ligga så djupt hos dem som praktiserar detta att logiska argument inte står sig mot de känslomässiga som finns investerade i agerandet. Själv tror jag det faktum att det främst är unga som praktiserar civil olydnad vittnar om att det är en mognadsprocess, liksom många av revolutionärerna från 1968 i dag innehar viktiga positioner i det samhälle som de då ville störta.

Annonser

11 Responses to Dubbelmoralen kring civil olydnad i Sverige

  1. Fredrik Brange skriver:

    Jag håller absolut med dig! Jag kan dock se att ”civil olydnad” kan vara berättigat även i en demokratisk stat ibland. Detta beror på att jag inte anser att demokratin är det korrekta styrelseskicket, vilket jag har tagit upp i ett inlägg för länge sedan. Jag menar att det inte är folket som ska styra, utan de individer som berörs av ett beslut. På statsnivå blir det inte med min s.k. individokrati någon skillnad men på lägre beslutsnivåer blir det.

    För att ta ett exempel: jag anser att varje människas liv berör den individen så pass mycket att han eller hon har den fulla rätten att besluta över sin egen kropp och att ingen grupp av människor (oavsett hur många man är) har rätten att ta bort ens makt över sin egen kropp. Jag menar alltså att folket inte ska besluta om allt. Vissa saker, som rätten att leva har jag som individ själv rätten över – inte majoriteten av folket. Samma sak gäller på alla olika beslutsnivåer; vad som bara angår en familj ska inte kommunen lägga sig i, lika lite som staten ska lägga sig i en specifik kommuns angelägenheter.

    Principen om att folket ska styra är bra, men man måste komma ihåg att det i det perfekta samhället bara är de som berörs av ett beslut som ska få vara med och besluta och de som berörs mest ska också få påverka mest. Sen är det klart att det är väldigt invecklat och helt omöjligt att besluta om vem som berörs mest av ett viss beslut.

    Det jag vill ha sagt med detta är att det finns en brist i det demokratiska samhället. Jag anser därför att civil olydnad (eller vad man nu vill kalla det för) är berättigat i frågor som inte bör beslutas av folket utan av den enskilde individen (exempelvis rätten till liv).

    Annars så håller jag absolut med dig. Frågan som alltid dyker upp i mitt huvud är ”hur ska man kunna förbjuda civil olydnad?” Jag ser det som ganska meningslöst att diskutera huruvida civil olydnad är bra eller inte. Om människor vill begå brott så är det ju svårt att hindra dem, men att politiska stödja sådana handlingar (som begås i demokratiska samhällen) ställer jag mig väldigt skeptisk till!

  2. Emil Strand skriver:

    ”Demokratin är ett dåligt styrelseskick, men det bästa som vi känner till ” Som Churchill lär ha sagt. Demokratin har absolut sina brister inte bara på de plan du tar upp utan på flera andra plan. Själva valsystemen kan utformas på olika sätt för att få en viss majoritet och detta görs givetvis. Hur direkt eller indirekt den skall vara, är det demokratiskt om vi folkomröstat i en viss fråga och sedan beslutar riksdagen exakt tvärt om. Maktdelningsprincipens vara eller icke vara (borde vi inte dela makten mellan riksdag och statschef som i USA?). Valperiodernas längd, m.m. kan och kommer alltid kunna diskuteras. Och det är i bla. detta fall som jag finner liberalismens avvisande tanke på idealsamhället bra.

    Civil olydnad kan därför alldrig motiveras utfrån brister som amn kan peka på i det demokratiska samhället. Däremot kan man motivera det om man underkänner grunden (dvs. grundlagarna motsv.) som det nuvarande samhället vilar på vilket är en viktig skillnad. Därmed inte sagt att det är berättigat men man gör inte en logisk kullerbytta.

    Civil olydnad är redan förbjudet så denna problematik ser inte jag. Syftet med att diskutera civilolydnad är däremot som jag ser det att påpeka det ologiska i den cilvila olydnaden som vissa innom Luf tillämpar. Dessa människor är tillämpar logiskt tänkande i många andra frågor så jag tror att det är mycket meningfullt och inte minst med dem som inte redan tagit ställning.

    Ang. dina tankar kring individokrati så ser jag vissa likhter med individualanarkism i ditt resonemang. Dessa ser just staten som majoritetsförtyckets redskap och påpekar behovet av småskalighet för att tillse individens rätt att slippa gruppförtrycket.

    Det går ju alltid att föra långa teoretiska resonamang kring sätt att organisera samhället och det brukar vara populärt i student kretsar och liknande. Anders Borg som ung student gjorde ju detta, vilket vi kan se på videoklippet från youtube. Problemet och det som jag anser gör dessa resonemang mindre interessanta är att de gärna flyter bort från verkligheten och ifrån de ramar som majoriteten av politiskt interesserade har. Att sedan applicera dessa många gånger perfekt utresonerade systemen på verkligheten leder bara till problem i enighet med principen ”ingen plan överlever sin första kontakt med verkligheten”.

  3. Fredrik Brange skriver:

    Jag förespråkar inte anarkism. Skillnaden mellan min individokrati och anarkism är att jag inte motsätter mig beslutsnivåer ovan individen. Jag motsätter mig inte att det finns kommuner, stater, unioner osv. Men det är de individer som kommunerna, staterna och unionerna omfattar som också ska styra dem. Detta är en väldigt stor skillnad mellan individokrati och anarki. Egentligen är det ingen större skillnad mellan individokrati och demokrati, det är bara det att jag hellre vill lägga tyngpunkten på att det är individerna i samhället som ska styra, inte folket som en enhet.

    När jag skrev ”hur ska man förbjuda civil olydnad” menade jag snarare ”hur ska man kunna förhindra civil olydnad?” Men jag ser civil olydnad, liksom du, som ett brott mot lagen som är ett lika stort brott som om det inte skulle kallas av förbrytaren för ”civil olydnad”.

    Men jag kan visst då se att civil olydnad är berättigat i en demokratisk stat. Om majoriteten av folket beslutar att slopa yttrandefriheten eller något motsvarande så tycker jag att det är ett beslut som inte ska respekteras (eftersom jag anser att det är varje människas rätt att få ”uttrycka” sig). I ett sådant extremfall kan jag tycka att civil olydnad är ok.

  4. Johan Richter skriver:

    Jag tycker flyktingpolitiken och immigrationspolitiken är speciell. En av de mest berörda parterna, utlänningarna som vill komma till Sverige, har inte sina intressen representerade alls i den politiska processen. Således är de lagarna värda mycket mindre respekt än andra lagar och jag tycker det är moraliskt okej att bryta mot dem.

  5. Emil Strand skriver:

    Jag instämmer med det sitsa du skriver Fredrik och som jag tidigare uttryckt det kan man motivera civil olydnad när man underkänner grunden i det demokratiska samhället vilket yttrandefrihet är. Då skulle jag absolut stödja aktioner med civil olydnad.

    Däremot anser jag definitivt inte att flykting och immigrationspolitiken är speciell och bör undantas. Det stämmer som du skriver Johan att flyktingarna inte är representerade och detta kan ses som en svagehet i vårt system bland flera då som jag exemplifierar tidigare. Men det motiverar inte lagbrott.

    Jag kan först nämna att jag håller med om mycket av den kritik som Luf har mot flykting och immigrationspolitiken. Men detta skall förändras på parlamentarisk väg i Sverige och inte genom de utomparlamentariska metoderna som jag dessutom tror kan vara kontraproduktiva utifrån de politiska förändringar som vi vill åstadkomma.

    Och om du säger att dessa lagar är värda mindre respekt så menar jag att du direkt tagit steget in i gränsdaragningsproblematiken. För vilka lagar är då värda hur mycket respekt? Och skall det då vara lex Johan, lex Frida eller kanske lex Ohly som avgör detta? Lagarna kring flykting och immigrationspolitiken är omfattande och definitivt inte klara. Alltifrån lagar som reglerar medborgarnas rättighter till grundläggande välfärdstjänster till de polismans befogenhet vid utvisning (motsv.)

  6. Hanna skriver:

    Jag håller med Johan om att flykting- och immigrationspolitiken visst är speciell, då människors liv står på spel. En gömd flykting som befinnner sig här illegalt (vidriga ord) tillämpar civil olydnad därför att h?n (i många fall) riskerar tortyr och död om h?n följer de svenska myndigheternas beslut. Ett konkret exempel är de två egyptier som utvisades 2001 och trots försäkran fick utstå tortyr.

    Husockupanterna i Lund praktiserar civil olydnad för att slippa vara dömda till ett liv på kompisens soffa. En ganska väsentlig skillnad, anser jag. Nog för att bostadsköerna är långa, men att ockupera ett rivningsobjekt känns för mig som ett tämligen tandlöst tilltag. Men om det roar dem, se till så de flyttar sig innan grävskopan kommer bara.

  7. Emil Strand skriver:

    Du kommer inte undan gränsdragningsproblematiken och vem som skall bedömma vilka flyktingar som det är rätt att bidriva civil olydnad för. Dessutom underkänner du i ett slag alla demokratiska verktyg man kan använda mot en avvisning som 2001. Det handlar inte om civil olydnad eller ingenting utan som blivit falllet i just egyptien avvisningen är det medierna och vissa drivna som fått upp frågan på bordet. Hade man kommit med avslöjandet att avvisningen var på gång tror jag det funnits betydligt bättre möjligheter att med medias makt göra avvisningen politisk omöjlig än att bedriva civil olydnad vid flygplatsen.

  8. Johan Richter skriver:

    Så länge man inte menar att man passivt ska acceptera om majoriteten väljer att rösta igenom att vi ska öppna ett eget Gulag i Sverige så är en gränsdragningsproblematik oundviklig.

  9. Emil Strand skriver:

    Men ett sådant och motsvarande beslut bryter emot lagarna som vi demokratiskt beslutat om. Så erkänner man Sverige som rättstat vilket flertalat av de som anväder civil olydnad gör så kan det omöjligen uppstå en sådan situation som du Johan Richter skriver.

    Skulle en sådan situation uppstå skulle inte jag se Sverige som en demokratisk rättstat och då menar jag att civil olydnad är högst rimlig!

  10. Emil Strand skriver:

    Att husockupanterna i Lund är dömda till ett liv i kompisens soffa är helt fel. Bostadskön i Lund var ca två år 2005 och jag tror knappast att den har mer än fördubblats sedan dess. Att det skulle vara tandlöst tilltag och att det är upp till Hanna att avgöra detta är att ifrågasätta grundläggande rättsprinciper, vilket är oroande. Jag kan exemplifiera med muttårtan som nu överklagas till HD då det är principiellt allvarligt:
    http://sydsvenskan.se/lund/article377883.ece

    Det oroar mig att inte Hanna värnar äganderätten högre som inte minst då det är grunden i ett liberalt samhälle.

  11. pinterest.com skriver:

    Wow, this piece of writing is nice, my sister is analyzing these kinds of
    things, thus I am going to inform her.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: