Mer eget ansvar i sjukvården

Hjälp till självhjälp borde i högre utsträckning vara sjukvårdens policy. Det är inte acceptabelt att samhället tar på sig ansvaret för personer som inte vill hjälpa sig själva. Grunden i en liberal sjukvårdspolitik måste vara individens ansvar och inte kollektivets.

Inom tandvården implementeras redan detta tankesätt till stor del, då man får stå för en stor egenkostnad vilket är positivt. Anledningen till detta är att man kan påverka sin tandhälsa i mycket stor utsträckning. Givetvis gäller detta också andra områden som exempelvis övervikt eller olika former av missbruk. Därför är det rimligt att individen i högre grad får bekosta vården som detta ger upphov till.

Det skall däremot även i framtiden finnas högkostnadsskydd och en avgiftsfri sjukvård inom områden där individens påverkan är minimal. Tyvärr går utvecklingen i Sverige tvärt emot grundläggande liberala värderingar innom sjukvården och politiker innom alla partier tenderar att låta sjukvården finansiera mer och den enskilde mindre.

Lösningen är inte att år efter år pumpa in mer pengar i sjukvården som tar på sig ett allt större ansvar för allt och alla. Ett ansvar som man dessutom inte lever upp till och kommer att ha svårare att leva upp till i framtiden med en åldrande befolkning. Utan tvärt om måste alla ta ett större ansvar för sin egen hälsa så at vi kan prioritera samhällets resurser till de som saknar ekonomiska resurser och drabbas av icke påverkbara sjukdomar.

Annonser

10 Responses to Mer eget ansvar i sjukvården

  1. Hanna Håkanson skriver:

    Menar du att missbrukare skall bekosta sin sjukvård själva, pga att de får skylla sig själva? Är inte det ganska cyniskt, det finns många missbrukare som vill sluta men inte kan.

  2. Emil Strand skriver:

    Ja i högre utsträckning. Men de som inte har råd skall få kostanderna betalda. Men det måste alltid finnas ett visst ansvar för de val man gör. Sen kan valen vara mer eller kindre fria. Jag kan inte se någon anledning till att jag skall betala vården för en miljonär som är missbrukare detta kan han betal själv i stor utsträckning.

  3. Johan Chytraeus skriver:

    Intressant inlägg. Ska vården vara solidariskt finansierad eller inte? Och därmed tillgänglig för alla, eller inte?

    Jag tror inte så mycket på upplägget att vissa ska betala mer av sin vård än andra eftersom det rör sig om så enorma kostnader. Det går inte att jämföra med tandvården, en förlossning kostar tex ca 20.000-25.000 kr. Det är sådana belopp det rör sig om. Om var drar man gränsen mellan rik och fattig i ett land där de flesta är medelklass? Lite klurigt.

    Missbruk är inte alltid något man kan kontrollera, det är en sjukdom och inte ett aktivit val att ”nu ska jag bli knarkare”. Likaså fetma, vilket kan vara ärftligt betingat. Ska man betala för att man fick fel arvsanlag?

    Jag ställer fler frågor, än jag ger svar…! Ville bara visa att detta är ganska komplicerat att implementera i praktiken. 🙂

  4. Emil skriver:

    En förlossning borde fortfarande vare gemensamt finansierad då det är till nytta för samhället och eftersom vi har föräldraförsäkringar som gagnar föräldrarna vilket jag anser är riktigt. Jag tror inte att det är några större problem att dra gränser i sjukvården då man redan gör detta i tandvården och i princip hela vårt bidragssystem, så denna problematiken ser jag över huvudtaget inte.

    I grunden menar jag att flertalet fall av missbruk och definitivt i fallet fetma så är det i grunden ett val som individen gör. Sen finns det givetvis omständighter som påverkar. Men att påstå att det är en sjukdom anser jag är felaktigt både sakligt och ideologiskt, ska det då jämföras med förkylningar och liknande? Och var drar du grånsen då det med ditt resonemang vore rimligt att sockerberoende är en sjukdom liksom kaffeberoende, vilket gör stora delar av svenskarna till långtidssjuka.

    Som allt annat är det givetvis komplicerat att implementera, men har man bara viljeinriktningen klar har jag svårt att se att det skulle vara särskillt mycket mer komplicerat än ex. direkt skolpeng. Dessutom har ju flertalet stater system som mer liknar det jag förespråkar än det socialistiskt svenska där systemet har ansvar för allt istället för individen.

  5. Johan Richter skriver:

    ”Som allt annat är det givetvis komplicerat att implementera, men har man bara viljeinriktningen klar har jag svårt att se att det skulle vara särskillt mycket mer komplicerat än ex. direkt skolpeng.”

    Och det har ju gjort oss så populära 🙂

    Nä, men serisöt så vore det väl inte svårt att implementera, däremot att dra gränser. Nästan alla sjukdomar, även t ex infektionsjsukdomar eller cancer, kan man ju påverka risken för att drabbas av i någon utsträckning.

    Och själv har jag starka misstankar att gränserna kommer att dras så de som har impopulära ”laster” kommer att få betala mer än vad de som bara har ”normala” socialt godkända laster, oavsett var någon sorts objektiv analys skulle komma fram till.

  6. Fredrik Brange skriver:

    ”Men att påstå att det [fetma] är en sjukdom anser jag är felaktigt både sakligt och ideologiskt, ska det då jämföras med förkylningar och liknande? ”

    Fetma anses faktiskt vara en sjukdom. Ta en titt här exempelvis: http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=16984&l=sv
    http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=17470

    Det är många sjukdomar som inte alls liknar förskylningar varken till orsak eller symptom.

    Jag tycker att det är tydligt att fetma är en sjukdom när man jämför den med andra ätstörningar, typ Anorexia nervosa, Bulimia nervosa och Ortorexia nervosa.

  7. Emil Strand skriver:

    ”Fetma som sjukdom” innebär inte att fetma är en sjukdom och jag hävdar att det inte är så i flertalet fall. Det är heller inget som man sjukskrivs för i någon större utsträckning.

  8. Fredrik Brange skriver:

    Vad är dina argument mot att fetma inte är en sjukdom?

    Om du hävdar att man inte kan sjukskriva sig på grund av fetma, så hävdar jag att man inte kan sjukskriva sig för anorexia, HIV, en vanlig förskylning etc. Bara för att man inte kan sjukskriva sig på grund av en sjukdom så innebär det inte att det inte är en sjukdom!

    Det finns för övrigt mediciner mot fetma (orlistat (Xenical®) och sibutramin (Reductil®)). Det finns tydliga symptom och tydliga orsaker till varför man får fetma. Jag tycker inte att det finns något argument för att fetma inte skulle vara en sjukdom.

    Dessutom tror jag inte att du har kollat på mina länkar särskilt noggrant. Exempelvis sjukvårdsrådgivningen listar fetma som en sjukdom.

  9. Emil Strand skriver:

    Mina ideologiska argument baserar sig på att man skall akta sig för att klassificera åkommor som sjukdommar och koncentrera sig på det egna ansvaret. Det är detta som är grunden i en liberal åsiktsbildning och stämmer väl överrens med syftet att strama upp riktlinjerna kring sjukskrivningar.

    Den klassiska definitionen på sjukdom bygger ju på infektioner orsakade av bakterier virus och liknande och jag anser att man skall uppräthålla detta i möjligaste fall, sen finns det alltid gränsfall (sen finns det givetvis också psykiska sjukdommar, men jag tror vi kan lämna dem därhän då jag tror ingen av oss anser att fetma är en psykisk sjukdom). Skall man klassificera fetma som en sjukdom får detta dock allvarliga konsekvenser då en stor del av västvärldens befolkning skulle kunna anses som sjuka vilket jag finner orimligt. Skall dessa då ordineras mediciner och operationer mot detta? Och vi får inte glömma bort att anser vi att det är en sjukdom kommer krav på att man skall kunna sjukskiriva sig för det komma.

    Istället menar jag att detta skall lösas genom folkhälsoåtgärder som mer idrott i skolan och möjlighet till friskvård på arbetsplatsen. Inte genom medicinering och operationer.

    Sen är kanske inte sjukvårdsrådgivningen den högsta auktoriteten på att definiera medicinska termer. Utan syftet är mig veterligen att begripliggöra åkommor på ett enkelt språk.

  10. Fredrik Brange skriver:

    Jag håller inte alls med dig, och jag står fast vid att fetma är en sjukdom. Detta innebär inte att det personliga ansvaret skulle vara mindre. Ta exempelvis lungcancer, som ofta orsakas av rökning. Lungcancer klassar jag som en sjukdom (det kanske inte du gör?!) men det innebär inte att man inte har ett personligt ansvar.

    Sjukdomar behöver inte alls orsakas av bakterier eller virus. Du tar ju själv upp psykiska sjukdomar som ett exempel, och cancer är ett annat exempel.

    Det är klart att sjukvårdsrådgivningen inte är den högsta auktoriteten på att definiera medicinska termer, det jag försöker visa är att man brukar klassa fetma som en sjukdom.

    Oavsett, jag tycker att vi lämnar denna diskussion eftersom den har föga med politik att göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: