Nej till författningsdomstol

Ibland föreslås det att Sverige ska införa en författningsdomstol. Nyligen var det vissa av ledamöterna i gundlagsutredningen som föreslog det bland annat. Men trots att jag ofta hört det föreslås har jag aldrig egentligen hört något arument för varför det skulle behövas.

Frågor om grundlagstolkning aktualiseraras inte särskilt ofta i Sverige idag så det framstår som synnerligen oklart varför vi skulle behöva en speciell domstol för att hantera sådana frågor. De allra flesta lagar som riksdagen stiftar är förenliga med grundlagen som tur är.

Vi har ingen federal maktdelning och våra grundagstadgade rättigheter är ganska entydigt utformade vilket innebär att det vanligtvis är lätt att avgöra om en lag står i överrenstämmelse med grundlagen. Och just konflikter kring maktdelning och rättighetstolkningar är väl de två vanligaste orsakerna till att konstitutionella frågor blir föremål för domstolstolkning.

Vi ska vara glada att vi har ett system där politiska frågor i första hand avgörs i riksdagen och inte i domstolar. Vi bör inte äventyra det genom att införa en domstol som mer eller mindre måste börja ogiltligförklara lagar för att motivera sitt existensberättigande.

En författninsgdomstol är inte heller på något sätt ett krav för att kunna ha en effektiv lagprövning. Det amerikanska domstolssystemet, med dess mycket betydelsefulla lagprövningsförfarande, har t ex ingen författningsdomstol utan tolkningen av grundlagen avgörs i sista instans av samma HD som tolkar vanliga federala lagar.

Annonser

18 Responses to Nej till författningsdomstol

  1. Fredrik Brange skriver:

    Har du något förslag på hur man ska hindra politikerna från att stifta lagar som inte är förenliga med grundlagarna? Man kan ju inte bara utgå ifrån att politikerna självmant lyder grundlagen. Jag ser ett visst problem med att det är ”samma majoritet” som beslutar i konstitutionsutskottet som i riksdagen, vilket i och för sig är helt naturligt eftersom det annars vore odemokratiskt.

    Meningen med grundlagarna är ju bland annat att man ska begränsa majoritetens möjligheter till att lagstifta/regera hur som helst – att man inom vissa frågor ska ha en bred uppgörelse för att kunna förändra (och inte bara enkel majoritet). För att det ska vara demokratiskt borde det ju vara majoriteten som avgör om majoriteten har handlat rätt, men då finns det inga hinder för majoriteten att göra hur som helst.

    Alternativet är ju att ha något odemokratiskt inslag, ex. en konstitutionsdomstol, eller att man har nån typ av flerkammarlösning, där flera folkvalda kamrar övervakar varandra (vilket dock blir komplicerat och kanske mer ineffektivt än demokratiskt). Hur man än gör så tycker jag att det inte blir bra.

  2. Johan Richter skriver:

    ”Har du något förslag på hur man ska hindra politikerna från att stifta lagar som inte är förenliga med grundlagarna? ”

    Jag vill inte avskaffa den nuvarande lagprövningsmöjligheten.

    Och så ska man inte underskatta effekten av en tydlig grundlag. Svenska politiker stiftar redan som det är idag väldigt få lagar som strider mot grundlagen.

  3. Emil Strand skriver:

    Jag är inte alls glad över det riksdagssystem och grundlagar som vi har idag och anser att det finns flera svaghter. Jag tror inte att en författningsdomstol är den bästa lösningen, men jag tror att någon form av maktdelning kan vara lämplig. Se bara vad KU har för roll i det politiska sytemet och den nästan totala avsaknaden av ansvarsutkrävande av makthavare ex. Justitieminister Gejer på 70-talet och nu senast Lars Danielsson.

    De svenska grundlagarna är kompromissamhällets baksida där allt för mycket utgörs av mindre bra skrivningar. Inte minst monarkins ställning exemplifierar detta. Sen har vi bristen för skydd av individens rättighter som blivit resultatet av att alla skall behandlas lika dåligt eller bra vilket inte gynnat de som avvikit från normen ex. rasforskningen som Sverige var ledande i före 30-talet och tvångssteriliseringarna efter andra världskriget.

    En grundlag skall inte ändras lika ofta som idag och det bör vara korta men tydliga skrivningar och i detta fall är USA ett gott exempel där individens rättighter sätts främst. Inte minst har det varit en succe med hänsyn till FN:s mänskliga rättighter som bygger på denna, som så varmt omhuldas av den svenska vänstern. Det känns något märkligt när man skriver på DN debatt att grundlagen skall ändras för att det gått lång tid sedan 1970-talet, då har man missuppfattat grundlagens syfte.

    En maktdelning som jag tror hade varit effektiv är att låta den verkställande makten i form av regering eller statschef få mer makt ex. genom direktval. Detta tror jag också är en naturlig utveckling då vi sett att mycket makt tenderar att koncentreras till statschefen.

    Jag är övertygad om att det kan bli mycket bättre än vad det är idag.

  4. Fredrik Brange skriver:

    ”En maktdelning som jag tror hade varit effektiv är att låta den verkställande makten i form av regering eller statschef få mer makt ex. genom direktval. Detta tror jag också är en naturlig utveckling då vi sett att mycket makt tenderar att koncentreras till statschefen.”

    Så du förespråkar presidentialism istället för parlamentarism? Jag kan inte hålla med om att makten koncentreras till statschefen. I de flesta länder som har parlamentarism, inklusive Sverige, har statschefen föga formell makt.

  5. Emil Strand skriver:

    Jo, men desto mer rell makt.

  6. Fredrik Brange skriver:

    Hur menar du? Statscheferna i parlamentarismerna saknar i princip makt över huvud taget, både de jure och de facto. Möjligtvis har de möjlighet att påverka genom att opinionsbilda. Menar du att vår statschef har mycket makt? Knappast!

  7. Johan Richter skriver:

    Vår regeringschef har massor av makt, statschefen ingen.

    Jag stödjer gärna tankar på mer maktdelning och ”checks and balances”.

  8. Emil Strand skriver:

    Jag menar givetvis att regeringschefen har fått mer makt i Sverige och att vi internationellt kan se att statscheferna i presidentialismerna fått mer makt i bekostnad av parlamenten.

    Det jag förespråkar är någon form av ökad maktdelning, sen finns det ett antal olika alternativ som borde utredas.

  9. Fredrik Brange skriver:

    Mm, klart att vår regeringschef har mycket makt. Men om vi skulle ha en direktvald regeringschef skulle det snarare bli som i en presidentialism, typ USA.

    Jag föredrar parlamentarism framför presidentialism. Dels därför att det blir en väldigt maktcentrering kring en person i en presidentialism, dels därför att det blir ineffektivt om presidenten och parlamentet inte är av ”samma åsikt” (som det är i USA just nu).

  10. Johan Richter skriver:

    ”Jag föredrar parlamentarism framför presidentialism. Dels därför att det blir en väldigt maktcentrering kring en person i en presidentialism, dels därför att det blir ineffektivt om presidenten och parlamentet inte är av “samma åsikt” (som det är i USA just nu).”

    Jag håller inte med. Maktkoncetnrationen kring premiärministern i parlementariska länder är större än maktkoncentrationen kring presidenten enligt min mening.

    Och jag tycker inte lite ineffektivitet i de politiska processerna är det stora hotet. Det stora hotet är att man effektivt stiftar dåliga lagar.

  11. Fredrik Brange skriver:

    Då kanske det är bättre med ett tvåkamrarsystem. Maktkoncentrationen blir då inte lika stor. Annars kan man ju tänka sig semi-presidentialistiska system.

  12. Johan Richter skriver:

    Detaljerna bryr jag mig inte om. Jag kan tänka mig ett tvåkammarsystem istället för en en folkvald president. Då bör man välja de båda kamrarna på tydligt annorlunda sätt.

  13. Johan Richter skriver:

    Jag ska korrigera mig, jag menar inte att detaljerna är oviktiga eller ointressanta, men de är sekundära i förhållande till att uppnå ökad politisk maktdelning.

  14. Emil Strand skriver:

    Instämmer i att målet bör vara att få tillstånd en ökad maktdelning som jag anser att vi mångt och mycket saknar i Sverige.

  15. Fredrik Brange skriver:

    Jo, det kan jag också skriva under på men jag föredrar parlamentarism framför presidentialsim.

  16. Emil Strand skriver:

    Kritiken att för mycket makt samlas hos en president anser jag snarare kan appliceras på Sverige med den skillnaden att det sker oreglerat i Sverige, medan det i stter med presidentialism många gånger är mer reglerat. Se bara på Tage Erlander som var statsminister i 23år -i rad- och han hade kunnat sitta hur länge som helst då det inte finns någon begränsning för detta. Eller som vi alla är bekanta med Perssons långa ämbetsperiod på 10 år då han till stor del själv kunde byta ministrar när det passade honom och allt mer rell makt hamnade hos statsministern utan att detta reglerades.

  17. Johan Richter skriver:

    Det är viktigt att tänka på att presidentialism och parlementarism inte är symmetriska företeelser.

    Vid parlementarism ligger all makt hos parlamentet, formellt sett och i praktiken ofta hos statsministern. Vid presidentialism delas makten mellan parlament och president.

  18. Malte Sjö Jerling skriver:

    I alla debattinlägg jag någonsin läst mot en författningsdomstol är huvudfrågan att politiken inte ska överprövas av jurister. Vad är egentligen problemet med jurister?

    Om man bortser från svepande generaliseringar av typen att alla jurister är ultrakonservativa högermän (läs: hjärtlösa), vilket knappast stämmer (vem som helst som är begåvad nog kan bli jurist berättigad till studiemedel som på andra utbildningar), så är huvudargumentet bara att de inte är folkvalda.

    Varför inte välja dem???

    En nämnd av något slag sätter upp kriterier för kompetens. Nämndens beslut lär kunna prövas i domstol (se Europakonventionen art. 6). Den som uppfyller kriterierna kan väljas till domare i författningsdomstolen under en mandatperiod, hur länge det nu ska vara.

    I ärlighetens namn kan jag inte se något alternativ som kan fylla samma funktioner. Konstitutionsutskottet är så jävigt det går att bli – om riksdagsmajoriteten som per definition är i majoritet i KU skulle anse att en lag var grundlagsvidrig skulle de väl rimligtvis inte antagit den i första taget? Att utvidga grundlagsskyddet för rättigheter och se över RF är alltid bra, men utan att ha någon som kontrollerar att lagarna upprätthålls är aldrig så bra lagar en ren illusion.

    Slutligen angående att det skulle vara ”lätt” att avgöra om en lag strider mot grundlagen. Även om så skulle vara fallet, vilket det inte är eftersom lagarna kryllar av ord som ”skäligt” och ”synnerliga skäl” och tonvis av andra proportionalitetsbedömningar, så finns idag inget verksamt hinder för en riksdag att stifta lagar som man VET strider mot grundlagen. Det är det en författningsdomstol mest behövs för. Granskningen sköts redan av Lagrådet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: