Politiska konsekvenser av finanskrisen?

De politiska konsekvenserna av finanskrisen kommer att bli omfattande. Finanskrisen har jämförts med 1930-talets depression som banade vägen för den politiska extremism som slutligen resulterade i världskrig. Risken för en radikalisering av det politiska fältet i Sverige och världen har ökat.

Regeringen men även socialdemokratin riskerar att förlora stöd till förmån för höger- och vänster extrema grupper. Detta kan gå mycket snabbt om arbetslösheten ökar och politiken förlorar sin handlingskraft. Sverigedemokraterna kanske inte bara kommer in i riksdagen 2010 utan partiet kanske får betydande framgångar i opinionen och detta kan kombineras med ett radikaliserat vänsterparti som blir jämstarkt.

En sådan radikalisering av det svenska politiska landskapet är inte troligt men tyvärr har sannolikheten för en sådan utveckling ökat de senaste veckorna. Kraven på de demokratiska krafterna  ökar betydligt vid en sådan utveckling. Därför är det viktigt att tron inte tappas på de demokratiska processerna så att inte dessa ersätts av nationaldemokratiska eller folkdemokratiska.

Annonser

3 Responses to Politiska konsekvenser av finanskrisen?

  1. Johan Richter skriver:

    Det är nog korrekt att vi nog ser en av de större finanskriserna sedan den Stora Depressionen. Även om det nog funnits större efteråt, t ex den 1937 i USA.

    Men samtidigt ska man inte glömma vilka skillnader som finns. Krisen kommer sprida sig till den reala ekonomin och vi kommer få se en ökad arbetslöshet, låg (eller negativ tillväxt) men det är inte sannolikt att vi kommer se något liknande den stora depressionen där USA hade tvåsiffrig arbetslöshet under ett årtionde.

    Det politiska svaret är annorlunda nämligen. Man har insett att man måste hålla finanssektorn funktionsduglig även om det kostar. Det är en lärdom från Stora Depressionen.

    Världens centralbanker försöker inte upprätthålla en guldstandard vilken var en viktig orsak till att Stora Depressionen blev så djup. Istället kommer de föra en expansiv politik med låga räntor vilket kommer hjälpa.

    Vi lär slippa lagar som Smoot-Hawley som genom kraftigt höjda tullar i USA utlöste en reaktion av tullhöjningar världen över som ledde till att världshandeln minskade kraftigt. Vi lär också slippa många av de kontraproduktiva inslagen i New Deal, som uppmuntrandet av karteller.

    Slutligen kommer finanspolitiken nog vara mer keynesiansk än den var under stora depressionen då länder försökte balansera budgeten i stor utsträckning mitt under krisen. Inte minst kommer välfärdssystemen länder byggt upp fungera som automatiska stabilisatorer och dessutom mildra de sociala konsekvenserna av lågkonjunkturen.

    Sammantaget lär grogrunden för extremism i form av djup misär var

  2. Johan Richter skriver:

    Det är nog korrekt att vi nog ser en av de större finanskriserna sedan den Stora Depressionen. Även om det nog funnits större efteråt, t ex den 1937 i USA.

    Men samtidigt ska man inte glömma vilka skillnader som finns. Krisen kommer sprida sig till den reala ekonomin och vi kommer få se en ökad arbetslöshet, låg (eller negativ tillväxt) men det är inte sannolikt att vi kommer se något liknande den stora depressionen där USA hade tvåsiffrig arbetslöshet under ett årtionde.

    Det politiska svaret är annorlunda nämligen. Man har insett att man måste hålla finanssektorn funktionsduglig även om det kostar. Det är en lärdom från Stora Depressionen.

    Världens centralbanker försöker inte upprätthålla en guldstandard vilken var en viktig orsak till att Stora Depressionen blev så djup. Istället kommer de föra en expansiv politik med låga räntor vilket kommer hjälpa.

    Vi lär slippa lagar som Smoot-Hawley som genom kraftigt höjda tullar i USA utlöste en reaktion av tullhöjningar världen över som ledde till att världshandeln minskade kraftigt. Vi lär också slippa många av de kontraproduktiva inslagen i New Deal, som uppmuntrandet av karteller.

    Slutligen kommer finanspolitiken nog vara mer keynesiansk än den var under stora depressionen då länder försökte balansera budgeten i stor utsträckning mitt under krisen. Inte minst kommer välfärdssystemen länder byggt upp fungera som automatiska stabilisatorer och dessutom mildra de sociala konsekvenserna av lågkonjunkturen.

    Sammantaget lär grogrunden för extremism i form av djup misär var betydligt mindre än på 30-talet i de flesta industriländer. Utvecklingsländer kommer kanske drabbas hårdare och det ska bli spännande att se vad som händer i länder som Ryssland och Venezuela när priset på oljan sjunker.

    ”May you live in interesting times” som amerikanerna säger.

  3. Emil Strand skriver:

    Instämmer helt med det du skriver.

    Jag tror inte heller att det blir som under depressionen och jag tror att grogrunden för politisk extremism är betydligt mindre i i-länderna. Men jag tror att sannolikheten för att SD kommer in i riksdagen ökar i och med finanskrisen.

    Du tar upp en interessant aspekt med konsekvenserna i mindre utvecklade länder. Dessa är ju betydligt mer inkopererade i världsekonomin än någonsinn tidigare och konsekvenserna kan nog bli relativt omfattande i vissa mindre utvecklade demokratiska stater.

    Det viktiga i dessa tider är som alltid när det gäller kriser ”att hoppas på det bästa och förbereda sig på det värsta”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: