Notiser om USA

Det verkar som om Obama går mot en storseger i det amerikanska valet. Han leder stort i opinionsmätningarna och alla bedömmare jag känner till tippar honom som segrare. Till och med McCain själv erkände att han var underdogen på Al Smith-middagen. Länk här (Sevärd för övrigt, nästan i klass med den årliga middagen med korrespondentklubben i Washington.)

Jag tycker det är det bästa av två imperfekta alternativ. Jag kan förstå om man som liberal tycker McCain är bättre när det gäller frihandel t ex och Obama har ett antal problematiska idéer, t ex ett omfattande program, organiserat av den federala staten, där skolelever ska jobba åt frivilligorganisationer.

I utrikespolitiken tror jag att Obama skulle vara bättre än McCain vilket är det viktigaste för mitt ställningstagande. Efter 8 år av neokonservatism, vars syn på utrikespolitik skulle passa i vilken Tom Clancy-bok som helst, tror jag en mer pragmatisk syn är precis vad som behövs. Det finns så klart bedömmare som tycker annorlunda där, t ex har Emil givit uttryck för en annan syn tidigare på den här bloggen och jag kan förstå åsikten att McCain skulle vara bättre på att hantera Iran och att USA måste stanna i Irak nu, oavsett om invasionen var ett misstag.

I de sociala frågorna, som synen på homosexualitet och abort, är  Obama definitivt den mest liberala.

Varför kommer Obama då vinna? Det finns så klart två viktiga faktorer, kriget och ekonomin. Irakkriget är inte populärt i dagsläget och Bush kritiseras med all rätt för sin hantering av det. Ekonomin ser inte vidare bra ut heller och nyligen har ju finanskrisen brytit ut. (Eller snarare gått in i en ny fas.) Det är inte lika uppenbart att Bush bör belastas för det i någon högre utsträckning men det gör väljarna i alla fall. Och väljarnas missnöje med Bush smittar av sig på McCain.

Ändå tror jag att nominera McCain var republikanernas bästa chans av de tillgängliga kandidaterna. Han var (och är) populär hos väljarna och media, och han hade på grund av sin historia störst chans att kunna kampanja utan att belastas av missnöjet med Bush. Den enda kandidaten som hade kunnat på ett mer övertygande sätt bryta med Bush vore Ron Paul och han var ju aldrig ett realistiskt alternativ.

Jag tror inte heller McCain hade haft signifikant större chanser att vinna om han lagt upp kampanjen på något annat sätt.

För övrigt har det varit val i Kanada nyligen. Intressant nog hör man nästan lika mycket om det stundande amerikanska valet som om det egna valet när man befinner sig här. Det slutade med en fortsatt minoritetsregering för de konservativa.

På finanskrisfronten finns det vissa positiva tecken. Det värsta av den finansiella krisen kommer nog var över vid årets slut. (Recessionen i realekonomin har så klart knappt börjat.) Jag tycker myndigheterna har hanterat krisen bra när den väl bröt ut, oavsett vad man tycker om deras agerande tidigare. Misstag har säkert begåtts men det är oundvikligt. Finanskriser är inte den sortens händelse där man får rikliga tillfällen att pröva sig fram till rätt metod. (Som tur är.) Både finansministern och riksbankschefen anses ju för övrigt vara ovanligt kompetenta för att vara Bush-utnämningar, även bland demokratiska bedömare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: