Rättvisan må ha sin gång?

Behandlingen av folk som begått krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten utgör ett inte helt trivialt problem. Vi vill så klart att de ska ställas inför rätta och fällas. Syftet med det är de samma som vid andra kränkningar av människors rättigheter, att avskräcka andra, förhindra förövaren att fortsätta sin brottslighet och ge offren upprättelse.

Men tyvärr går man sällan arrestera folk som begått krigsförbrytelser medan deras regim fortfarande sitter vid makten. Det aktualiseras bland annat i samband med åtalet mot al-Bashir , Sudans president. Han lär undvika att semestra utomlands efter att han hört talas om åtalet och i hans eget land kan man inte arrestera honom.

Risken med ambitionen att straffa diktatorer är att de väljer att klamra sig fast vid makten, istället för att dra sig tillbaka och leva lyxliv på Franska Rivieran som de annars kanske gjort. För att undgå det kan en pragmatism vara välbehövlig där man kan tänka sig att avstå från att åtala mot att de avsägert sig makten. Det kan vara värt att påpeka att andra världskriget slutade först efter att de allierade hade mjukat upp sitt krav på ovilkorlig kapitulation från Japans sida, och signalerat att de accepterade att kejsaren satt kvar. Alltså ett längre gående eftergift än att bara avstå från att åtala honom.

Man skulle kunna tänka sig att FN:s säkerhetsråd kan besluta att avskriva åtalet mot al-Bashir i utbyte ett fredsavtal. Då skulle hotet om åtalet kunna vara en positiv faktor för fred och inte en negativ.

Att man beviljar sådana åtalseftergifter til diktatorer behöver inte betyda att de internationella domstolarna blir sysslolösa. Man kan göra upp om nåd för högsta hönset och sedan straffa de underlydande istället, som med Japan där ett antal generaler och amiraler åtalades. Och om man vunnit ett krig utan något sådant avtal kan man åtala diktatorn. Saddam Hussein och Slobodan Milošević är två bra sådana exempel. Ett inlägg som tar upp samma fråga finns här.

Ett annat problem med att lagföra brott mot mänskligheten är effekten på den allmänna opinionen. Många har menat att det begicks krigsbrott under kriget mellan Hamas och Israel nyligen, från båda sidor. Men skulle det främja fredsprocessen att inleda internationella undersökningar om det? (Inte för att det kommer hända.) Kanske men jag tror det skulle väcka bitterhet och misstro från befolkningens sida istället.

Ska man kanske vänta till ett fredsavtal slutits? Eller är det så viktigt att statuera exempel att man bör gå vidare? Det är inga lätta frågor men jag tror man måste nalkas dem med en god portion pragmatism. Vi måste inse att det är långt kvar tills vi har ett internationellt rättsväsende med samma status som de inhemska rättsväsendena i i-världen.

Annonser

6 Responses to Rättvisan må ha sin gång?

  1. Emil Strand skriver:

    Som så ofta går ekonomer och matematiker vilse i världspolitiken 🙂

    ”Men skulle det främja fredsprocessen att inleda internationella undersökningar om det? (Inte för att det kommer hända.)”

    http://www2.ohchr.org/english/bodies/hrcouncil/docs/10session/A.HRC.10.20.pdf

    ”Man kan göra upp om nåd för högsta hönset och sedan straffa de underlydande istället, som med Japan där ett antal generaler och amiraler åtalades.”

    Jag tror man skall göra precis tvärt om. Japan och kejsaren är snarare undantaget som bekräftar detta. Och man måste komma ihåg att då kejsaren närmast betraktades som en gud så att förändra institutionen var otänkbart för japaner vilket knappast är situationen i de flesta länder idag. Vill också minnas att Kejsaren stod över dagspolitiken på ett sätt som är mycket ovanligt hos dagens diktatorer.

    Utan snarare handlar det om att ev kunna mildra straffen för underhuggare och åstadkomma en palatskupp. Det var detta som skedde i Östtyskland 1989 och också på ett motsvarande sätt i Sovjet. USA arbetade så med saddam under Clinton men vågade tyvärr inte gå hela vägen. Och Albert Speer och Stauffenberg försökte avsätta Hitler på motsvarande sätt och Speer fick sitt straff sänkt i Nuremberg för bland annat detta.

  2. Johan Richter skriver:

    Angående rapporten från Richard Falk är den inte en del i ICC:s arbete. ICC har inte fått någon hänvändelse från säkerhetsrådet för att inleda en undersökning och kommer inte få det. Därmed kan vi utesluta åtal eftersom det inte är frågan om länder som undertecknat Rom-konventionen.

    Att generalförsamlingen fördömer Israel, som vanligt, är inte den typen av opartisk rättslig utredning jag tänkte på.

    ”Och Albert Speer och Stauffenberg försökte avsätta Hitler på motsvarande sätt och Speer fick sitt straff sänkt i Nuremberg för bland annat detta.”

    Nu ska vi nog inte placera Stauffenberg och Speer i samma kategori. Speer påstod att han gjorde ett mordförsök väldigt sent i kriget. Det kan ha spelat in i att han fick kortare straff men det är vad jag vet omdiskuterat hur allvarligt försöket var, eller om det ens hände.

    Stauffenberg gjorde däremot ett så bra försök som det gick.

    Självklart kan man tänka sig göra upp med underhuggarna istället för diktatorn. Poängen är ändå densamma, att man inte naivt kan insistera på att ställa alla inför rätta som begått brott.

  3. Johan Richter skriver:

    För övrigt är han jag länkade till statsvetare och inte ekonom.

  4. Emil Strand skriver:

    Nej, men man har vidtagit internationell undersökningar avseende folkrättsbrott som du skrev att man inte gjort. Sen är det klart att man dessa inte kommer att bli allmänt accepterade.

    Jag tycker at det är en stor skillnad och hävdar att det är så i realiteten. Eftersom fallet Hitler är mycket känt kan detta tjäna som exempel. Hitler och Himmler som var ansvariga för förintelsen på högsta nivå men ar jag inte bör få strafflindring medan Speer mfl som kunde tänka sig en ny regim och inte var inblandade i massmorden borde kunna få strafflindring.

    Detta att som ex. CIA arbetar för att undanröja diktatorer tror jag är rätt väg. Att börja diskutera strafflindring för Kim jong Il mfl. menar jag är fel och dessutom för hemmaopinionerna och världsopinionen tror jag det är förödande att tänka i dessa banor.

  5. Johan Richter skriver:

    ”Speer mfl som kunde tänka sig en ny regim och inte var inblandade i massmorden borde kunna få strafflindring. ”

    Speer var ledare för rustningsindustrin som använde gott om slavarbetskraft och samarbetade med koncentrationslägren. Han var inblandad i regimens brott i allra högsta grad.

    ”Detta att som ex. CIA arbetar för att undanröja diktatorer tror jag är rätt väg.”

    Lyckas man så är det jättebra men jag kan konstatera att antalet historiska exempel inte är jättehögt.

  6. Emil Strand skriver:

    Jag har alldrig påstått att inte Speer var inblandad snarare vore det märkligt av mig att plädera för straffnedsättning om det inte fanns någor från början att straffa. Men att använda slav arbetskraft och vara ansvarig för mördandet av 7 miljoner civila som Himmler tycker jag (som nuremmbergrättegångarna) är viss skillnad.

    I latinamerika har CIA lyckats ett antal gånger. Men jag håller med dig om att det är svårt. Men nu finns det mig vterligen ingen diktator som man kunnat få utlämnad genom förhandling om strafflindring.

    Men den gundläggande problematiken som jag vill peka på ditt resonemang är att tro att det finns någon rationell överlevnadsinstinkt hos de flesta brutala diktatorerna. Snarare är det så att de agerar för att få en plats i historien (motsv.) Ex Hitler som inte övergav Berlin, Saddam Hussain som genom oresonlighet satte sig själv i en omöjlig situation. Och samma sak finner vi hos Honecker, Caucesscu mfl.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: