Mao-glasögon?

Forum för Levande Historia har producerat en film om de svenskar som inte såg övergreppen Pol Pot stod för. Filmen, som kan ses här, http://www.levandehistoria.se/polpot, är utan tvivel rolig och har ett viktigt budskap.

Men den är inte helt oproblematisk.  I filmen pekas enskilda personer, som Jan Myrdal, ut som medlöpare till folkmord. Även om det utan tvivel är riktigt, och Jan Myrdal själv har valt att vara en offentlig person, ger det ett visst obehag att en myndighet på det sättet pekar ut en enskild person utan replikmöjlighet.

Jag är inte kategorisk motståndare till statlig opinionsbildning  men den bör hålla sig inom vissa gränser. Detta är ett tveksamt fall. Ni kan läsa vad Mattias Svensson skriver här http://www.magasinetneo.se/blog/2009/09/03/skrattet-fastnar-i-halsen

Jag är nyfiken på hur ni läsare reagerar på filmen?

Annonser

7 Responses to Mao-glasögon?

  1. LeoB skriver:

    Filmen? Det är, tycker jag, en politisk reklam-film.

    Och det är obehagligt att även du pekar ut en person på högst tvivelaktiga grunder. Hur känns det att göra det? (Det är ingen retorisk fråga, jag är nyfiken.)

  2. Johan Richter skriver:

    Jag antar att du menar Jan Myrdal. Menar du att det är tvivelaktigt att Myrdal blundat för övergreppen i Kambodja?

    I så fall kan jag jag länka till vad han själv skrev för några år sedan: ”http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article364893.ab”

  3. emil skriver:

    Jag tycker att det är mycket problematiskt att en enskilld person pekas ut på detta sätt utan att ersonen ges möjlghet till att replekera. Hade filmen istället påtalat att det fanns svenskar som stödde diktaturen utan att peka ut enskilda hade det varit på en mer acceptabel nivå.

    Däremot har filmen i sig en bra och pedagogisk uppläggning som jag tycker vittnar om att levande historia utvecklar sin verksamhet.

  4. LeoB skriver:

    Johan:

    Tack, det var ju en väldigt lång artikel av Jan Myrdal. Kanske missar jag något, men jag kan inte se att han blundade för övergreppen. Såvitt jag kan se handlar det han skriver om ansvarsfrågan. Även om man helt eller i delar av den är oening med Jan Myrdal så har jag ändå svårt att finna att han blundar för övergreppen.

    Han menar såvitt jag kan se att de övergrepp som skedde berodde på en mängd saker:

    – USAs tidigare agerande
    – bondekrigens blodiga karaktär
    – att ledningen tappade greppet

    Jag tycker att alla punkterna verkar i någon mån relevanta, men jag kan inte bedömma vikten av dem. Den sista har jag nog lite svårt för, förstås, även om jag ändå tror att den är en del av det som skedde.

    Naturligtvis kan man i samma anda som han skriver även säga att USA tappade greppet och inte förmådde se vad som skulle kunna hända. Det gör nu inte Myrdal och det är kanske delvis det att han utelämnar det som stör. Jag vet inte.

    Mig ger alla de här diskussionerna en dålig smak. Politiska inriktningar riskerar att skymma sikten. Det sker från olika håll. Jag brukar kalla det ”det fascistika misstaget”, man lyssnar på dem man tror på men inte på andra. Inte på allvar. För det orkar man inte, då faller man igenom, självförtroendet håller inte för det. Misstaget tycker jag sker både till höger och vänster i politiken (vilket inte innebär att jag är neutral på den skalan).

    Samtidigt som vi då ägnar åt oss att rättfärdiga oss själva, hjälper vi kanske på ett sätt som leder till att fler människor dör eller går under. Att peka ut enskilda människor är den del av misstaget. Men det är en del av historien, en del av religionerna. En ständigt pågående kamp. Med oss själva främst.

    Vad vinner du på att peka ut Jan Myrdal?

  5. Johan Richter skriver:

    Varför diskuterar jag Jan Myrdal? Jag diskuterade en film som nämner honom och gav då i förbifarten min åsikt om filmen var rätt. Det var relevant eftersom det uppenbarligen varit fel att producera filmen om den felaktigt utpekat Myrdal som Pol Pot-kramare.

    Angående artikeln: Vi gör uppenbarligen olika bedömningar av den och med all respekt kan jag inte förstå din tolkning. Trots Myrdal ibland är vag och försöker undvika att ta ställning till om ett folkmord pågick så är det han faktiskt säger tillräckligt för att visa att han inte blivit av med sin blindhet.

    Jag ser en person som fortfarande inte kan säga att ”Pol Pot begick folkmord.” Jag ser en person som vill urskulda Pol Pot genom att påstå att han inte kände till de förbrytelser som skedde. Säkerhetstjänstens övergrepp ska t om ha berott på vietnamesisk infiltration. Jag ser en person som vill relativisera Pol Pots brott genom att tala om andras förbrytelser. Jag ser en person som vill förminska antalet dödsoffer under Pol Pot genom att påstå att offren i massgravarna kan ha dött under åren innan. Jag ser en person som inte tycker ser något fel i skriva positivt om en regim som är i färd med att mörda över en miljon av sina landsmän.

    Mest absurt av allt ser jag en person som fortfarande tycker det varit bra om Pol Pot fått fullfölja sina planer. (Sista paragrafen.)

    Pol Pot var direkt ansvarig för att över en miljon människor dog (kanske två miljoner) som resultat av den politik han förde. Men Myrdal vill inte fördöma honom. Nej tvärtom, hade han fått fullfölja sina planer då hade det varit bättre i dagsläget.

    Det är intressant att jämföra Myrdals argumentation med de nazistiska historierevisionisterna. Vad Myrdal säger är kusligt likt Förintelse-förnekarnas argumentation. De påstår också att Hitler inte kände till förbrytelserna. De försöker relativisera de nazistiska förbrytelserna genom att påstå att de allierade begick lika allvarliga krigsförbrytelser. De menar att antalet döda har överdrivits, eller de döda i koncentrationslägrena dog av andra orsaker. (Svält t ex, kanske tom orsakad av de allierades bombningar.)

    Och så pratar de nostaligiskt om allt det bra Hitler ville uppnå, som att upprätthålla ordningen eller bygga fina motorvägar.

  6. LeoB skriver:

    Johan:

    Ditt engagemang gläder mig och jag tycker om många saker i ditt svar. För mig (och jag hoppas även för dig) är knappast det viktigaste Pol Pot, Jan Myrdal, Hitler eller USA det viktigaste. Det är i stället de människor som drabbades.

    Vi är arga, förtvivlade och bestörta över att det kunde hända. Vi letar gärna fiender som om vi fortfarande kunde rädda de drabbade. Det kan vi inte.

    Att leta fiender i det förflutna gör oss, menar jag, upptagna med vreden på ett sätt som inte för framåt. Kanske ger det också historierevisionisterna en chans för de kan ju säga just ”fina motorvägar”. Som om inte vi såg det.

    Kanske tolkar du Myrdal rätt. Jag tror inte det, men jag är inte säker. Men samtidigt som du tolkar så förefaller det mig som om de saker han säger, som du nog egentligen håller med om, försvinner.

    Jag kan inte tänka mig att du med ditt engagemang bortser från alla de som Myrdal pekar på dog tidigare och alla de som vuxit upp som krymplingar pga förgiftade sjöar. För mig framstår det snarare som du i ilska mot Myrdal liksom förminskar det. Allstå precis samma sak som du beskyller honom för, fast tvärtom. Och det var väl knappast din avsikt?

    Det mest tragiska i alla de här fruktansvärda händelserna är kanske vardagligheten som ibland skymtar fram i det som nog måste sägas vara besluten. Hur de ansvariga i hitler-tyskland såg sig som administratörer. Hur vi med vår oljeförbrukning inte ser sambanden med de nuvarande stora krigen. Hur Pol Pot kunde säga sig vara dåligt informerad.

    Gömmer då inte vi oss på samma sätt? Sker inte det vi nu gör också i ”vardaglighet”?

    Någon har sagt (var det Martin Luther King?) att det tragiska är inte de onda människorna utan de goda människornas tystnad.

    Det är det jag kallar ”vardaglighet”. Det finns en risk att vi demoniserar oss bort från ansvar. För vi finns ju inte bland demonerna. Även om människor runt omkring oss kanske går under pga vår egoism och girighet. Som vi då gärna kallar något annat, t ex ”framgång”.

    Det är just här som sättet att beskriva Myrdal blir fatalt. Beskrivningen förgör delvis den som gör den – utan att den personen har någon aning om det. Kanske kan man säga att man blir ett med beskrivningen. Med föraktet.

  7. etsy baby skriver:

    I went over this site and I think you have a lot of excellent info, bookmarked :.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: