Författningsdomstol igen

Lufs ordförande Adam Cwejman har skrivit en krönika om författningsdomstol i Nerikes Allehanda.

Jag har flera invändningar mot vad han skriver.

Det är slående hur han upprepar ett vanligt borgerligt misstag: att blanda samman den organisatoriska frågan om Sverige ska ha en författningsdomstol med frågan om hur lagprövningen ska gå till.

Så låt oss klargöra en sak: en författningsdomstol är helt enkelt en domstol som är specialiserad på författningsfrågor. Man kan ha domstolar som ägnar sig åt en grundlig lagprövning utan att ha en författningsdomstol. Exemplet jag nämnt innan är USA, ett land utan författningsdomstol men med en omfattande lagprövning där det närmast är rutin att lagar förklaras strida mot författningen. Kanada är ett annat exempel med ett system som mycket liknar det amerikanska.

Ett mer närliggande exempel är EU-rätten i Sverige. Om svensk lag strider mot EU-rätten ska den inte tillämpas. Den prövningen görs i normalfallet av helt vanliga svenska domstolar även om det finns en sorts författningsdomstol i form av EU-domstolen överst i hierarkin.

Cwejman förespråkar också abstrakt normprövning. Återigen är det inte synonymt med en författningsdomstol även om det finns en stark korrelation i dagsläget. Att ta steget fullt ut till abstrakt normprövning är dock inte nödvändigt för att kunna pröva FRA rättsligt. I USA hade man kunnat stämma FRA i en fastställelsetalan för att få det fastslaget att lagen är grundlagsstridig och få ett förbud mot FRA att tillämpa den. Samtidigt har inte USA en fullständigt abstrakt normprövning eftersom det krävs att någon enskild person eller företag som lidit eller riskerar lida skada startar rättsprocessen.

Han påstår också att FRA-lagen klart och tydligt står i strid mot grundlagens skydd för privat korrespondens. Det är ett tveksamt påstående. Följande bestämmelse i Regeringsformen 2 kap 6§ lär vara vad han tänker på: ”[Varje medborgare] är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.”*

Men man måste också ta hänsyn till §12. Där klargörs att det inte finns något absolut skydd för brevhemligheten. Inskränkningar får göras att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. (Den får inte heller sträcka sig så långt att den fria åsiktbildningen som grundval för folkstyrelsen hotas, något som inte är relevant för FRA-lagen.) Man kan så klart tycka att FRA-lagen inte uppfyller det kravet men det är knappast självklart.

Lagrådet uppfattade i varje fall inte denna påstått tydliga konflikt med grundlagen, vilket är intressant eftersom det är ungefär de domarna som lär sitta i en eventuell författningsdomstol.

* En intressant fråga är om internettrafik överhuvudtaget kan sägas skyddas av denna paragrafen. Svaret är nog ja, det bör räknas som förtroligt meddelande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: