Är Niklas Wykman verkligen moderat?

I tisdags fick jag fint besök på min samhällkunskapslektion av Moderata ungdomsförbundets ordförande, Niklas Wykman. Han höll en klasspresentation under lektionen som handlade om Moderaternas politik och deras visioner för framtiden. Under föredraget framfördes det många bra och klassiskt moderata åsikter som förespråkande av skattesänkningar. Efterhand framkom det emellertid ett antal ställningstagande vilka jag som liberal fann något märkliga, för att inte säga oroväckande att höra från en toppolitiker inom Moderaterna.

Min förvåning tog fart då Wykman hävdade att det var bra att regeringen valt att inte stödja den svenska bilindustrin, utan att låta den klara sig självt på marknadens villkor.  Då detta inte stämmer, påpekade jag att regeringen gett SAAB lånegarantier via EIB  (läs: subventionerat SAAB) varpå Wykman genast försvarade den subvention han nyss hävdat aldrig ägt rum med argumentet att den skapade jobb. Redan här började jag ana oråd, en MUF-ordförande som försvarar statliga subventioner alá Keynes? Men eftersom jag antog att detta bara var ett politiskt försvar för galleriet för att regeringen stöttat SAAB bara för att vinna röster i Trollhättan och eftersom Wykman menade att vi inte kom någon vart i diskussionen, lät jag saken vila.

Det fanns emellertid fler saker att fästa örat vid. När en elev i gruppen som är värdekonservativ frågade varför M övergivit sina värdekonservativa värderingar rörande bl.a. HTB-frågor, svarade Wykman att värdekonservatismen egentligen var en miljörörelse i USA. Och eftersom M var ett miljövänligt parti – var Moderaterna värdekonservativa, enligt Wykman. Givetvis är värdekonservatismen ingen miljörörelse i USA, och jag tackar verkligheten för att Moderaterna faktiskt inte är särskilt värdekonservativa.

Mot slutet av lektionen kom jag att tänka på att Wykman under klasspresentationen talat om att klassklyftorna i samhället inte var önskvärda och borde minska. Ett klassiskt ställningstagande, från en socialist. Men eftersom nu Wykman är MUFs ordförande, och inte SSUs ordförande, tänkte jag att det där bara var en liten parantes i en annars någerlunda moderat utläggning om Sverige. För att vara helt på den säkra sidan rörande Wykmans liberala patos ställde jag dock en fråga om Moderaternas huvudsakliga ekonomisk politiska mål var full sysselsättning, apropå Wykmans pläderingar för just full sysselsättning. Till mig förskräckelse svarade Wykman att så var fallet. Wykman menade alltså på fullaste allvar att Moderaterna övergett den ekonomiska politik som dominerat Sverige sedan ca tjugo år tillbaka, dvs. att inflationsbekämpning är det överordnade ekominsk politiska målet i Sverige. Skälet till att samtliga riksdagspartier (utom V) sedan länge övergett tron på full sysselsättning och istället övergått till ett mer monetaristiskt tankesätt är uppenbart; keynesianismen har visat sig misslyckad.

Nu skall emellertid inte detta blogginlägg handla om keynesianismens misslyckande, utan om det faktum att MUFs ordförande på fullaste allvar, även efter flera frågor för att bekräfta om så verkligen var fallet, menade på att Moderaterna står för ett keynesianistisk ekonomisk politik och därmed ställt sig bakom en politik som bara Vänsterpartiet företräder i Sverige. Jag tackar verkligheten att så inte är fallet.

Frågan man som liberal ställer sig är dock; vem är egentligen Moderata ungdomsförbundets ordförande?

Annonser

14 Responses to Är Niklas Wykman verkligen moderat?

  1. Markus Tell skriver:

    Jo, jag ställde frågan huruvida moderaterna hade behållt något från deras tidigare värdekonservativa politik.
    Svaret blev att ja de utnyttjade inte våra naturreserser därför var de värdekonservativa.

  2. Nu är jag verkligen inte Niklas Wykmans största supporter och jag tänker inte alls invända mot resonemanget som helhet. Däremot så innehåller inlägget ett par faktafel som kanske bör redas ut.

    Så vitt jag vet var John M. Keynes främst för subventioner till fattiga och arbetslösa, det vill säga inte till bilföretag.

    Sedan tycker jag inte det är så fel att säga att ekonomin under den angivna perioden har gått bra. BNP i fasta priser, exempelvis, har ju stigit oavbrutet – även under IT-kraschen.

    Och förutom att det finns goda invändningar mot inflationsmålet i sig är det knappast ett politiskt mål, utan en uppgift för den fristående riksbanken.

    Dessutom vill ju båda blocken driva en politik för full sysselsättning, och Anders Borg påpekade senast igår under budgetdebatten att regeringen har bedrivit en medvetet keynesianistisk politik för att balansera efterfrågan under krisen.

  3. Gunnar Brådvik skriver:

    Wykman menade på att stödet till SAAB i Trollhättan gav jobb och att det var bättre än att betala ut A-kassa till de anställda. Jobb ger det säkert, men det innebär arbetskraft som producerar bilar vilka folk inte köper. Detta kan dock kanske inte kan betraktas som Keyens tankar?

    När det gäller den svenska ekonomin kan jag emellertid inte hålla med. Sverige genomgick stora budgetsaneringar under 90-talet och WTC-kraschen 2001 slog även den mot svensk ekonomi (lika så IT-bubblan). Eller hur menar du med ditt sett att räkna?

    Ang. Anders Borg kritiserar jag verkligen inte honom, han är en synnerligen kompetent finansminister. Vad jag kritiserar är däremot att Wykman menade på att full sysselsättning var ett överordnat ekonomisk politiskt mål i Sverige – något det inte varit sedan 1991. I dagsläget är det enbart Vänsterpartiet som står för en sådan politik.

    Att Sverige sedan har inslag av keynesianistisk politik är en helt annan sak.

  4. Fast Göran Persson började ju sanera ekonomin 1994 och redan då gick Sverige uppåt igen. Strax blev underskott överskott och jag vet inte riktigt hur du menar att ekonomin skulle ha gått dåligt när både BNP och sysselsättning steg konstant, reallöneökningar likaså. Visst har Sverige haft omfattande problem vad gäller exempelvis långtidssjukskrivningar, integration och skolresultat, men ekonomin har fortfarande vuxit starkt. Dessa problem har för övrigt Sverige haft länge i mer eller mindre konstant form under en lång tid, så om dessa skulle räknas som ekonomiska variabler skulle svensk ekonomi gått dåligt i trettio år i sträck.

    Dock har ju politikerna inget att göra med inflationsmålet eftersom det är Stefan Ingves uppgift. Och som sagt, full sysselsättning vill båda blocken ha en politik för. Tycka vad man vill om full sysselsättning i sig, men det är den bistra sanningen. Och sedan finanskrisens utbrott kan nog ingen regering i västvärlden säga sig vara monetaristisk.

  5. Gunnar Brådvik skriver:

    Jag korrigerar det med ekonomin eftersom man tydligen kan räkna på olika sätt. edit: WordPress ville inte stryka över det, så jag klippte bort meningen istället.

    Men det var ju ändå en politisk överenskommelse att man ville att inflationsmålet skulle vara överordnat, även om det är Riksbanken som ansvarar för att hålla målet. Precis som det är ett politiskt beslut att lärarna skall sätta betyg, även om det är lärarna som sätter dem.

  6. orz skriver:

    Det går ju utan tvekan att argumentera för full sysselsättning även ifrån liberala principer. Med en fri arbetsmarknad är ofrivillig arbetslöshet per definition omöjlig vilket måste anses vara så nära full sysselsättning som är möjligt om man inte vill att staten skall tvångsanställa alla. Med ett avskaffande av det statliga valutamonopolet och riksbanken kommer även Fractional-reserve banking i princip försvinna vilket tillsammans med en fri valuta i princip tar bort alla problem med inflation. Med detta vill jag ha sagt att man även som liberal kan ha ett mål för full sysselsättning utan att för den delen blanda in keynesianismen eller socialism.

  7. Johan Richter skriver:

    ”Med en fri arbetsmarknad är ofrivillig arbetslöshet per definition omöjlig”

    Då har du nog en ganska lustig definition av fri arbetsmarknad.

    För övrigt bör man vara tydlig när man diskuterar dessa frågor. Självklart är det ett viktigt mål att bekämpa arbetslösheten, betydligt viktigare än att hålla inflationen nere. Men penningpolitiken bör inte inriktas på att bekämpa arbetslösheten.

  8. orz skriver:

    Vet inte vad en fri arbetsmarknad är i din värld men för mig är det att arbetsgivare och arbetare själva kommer överens om villkor lön etc. Eftersom det alltid kommer finnas behov av olika formers arbete gör en fri marknad att du alltid kommer kunna hitta ett arbete. För att ta ett exempel är jag kanske inte bered att betala 100 kronor per timme för att någon skall städa mitt hus men 75 kronor i timmen är ok.

    Är du liberal så borde du ju inte anse att staten skall ägna sig åt penningpolitik så det är ju rätt irrelevant.

  9. Gunnar Brådvik skriver:

    För att förtydliga var min kritik ligger, citerar jag Riksbankens hemsida:

    ”Inflationsbekämpningen sattes högst på den ekonomisk-politiska dagordningen.” (http://www.riksbank.se/templates/speech.aspx?id=1748)

    Det är detta jag (och samtliga riksdagspartier utom Vänsterpartiet) menar på att man inte bör frångå.

  10. Johan Richter skriver:

    Jo, jag förstår vad du säger Gunnar. Visst är det en vanlig beskrivning men jag tycker nog Riksbanken har fel. Jag skulle säga att konjunkturpolitiken sätter inflationsbekämpningen högst, inte att den ekonomiska politiken i vidre mening gör det.

    ”Vet inte vad en fri arbetsmarknad är i din värld men för mig är det att arbetsgivare och arbetare själva kommer överens om villkor lön etc. ”

    Ja, det är ungefär så jag tänker också. Jag ser inget i den definitionen om att ofrivillig arbetslöshet inte kan förekomma. Tänk om samtliga arbetsgivare bestämmer sig för att de inte vill anställa just mig under några omständigheter. Blir jag inte ofrivilligt arbetslös då?

    ”Är du liberal så borde du ju inte anse att staten skall ägna sig åt penningpolitik så det är ju rätt irrelevant.”

    Jag tillåter mig att lägga ner mest energi på hur politiken kan reformeras här och nu i bättre riktning, framför att sträva efter teoretisk perfektion. Då ser jag det som ett klart framsteg att riksbanken har ett infaltionsmål, mot hur det var innan. Men givetvis motsätter jag mig inte t ex konkurrerande privata valutor om det skulle komma upp på dagordningen.

  11. orz skriver:

    OK du har en poäng men du inser att du nyss fastslog att jag hade fel med att hävda att alla människor i hela Sverige kollektivet skulle bestämma att inte anställa just dig? Om detta skulle hända skulle du vara ofriviligt arbetslös ja. Men det är ju i princip en omöjlighet eftersom det inte finns någon logisk anledning till att detta skulle ske men visst i teorin har du rätt.

    Det jag vände mig emot var blogginlägget som argumenterade för att man tydligen inte kunde vara liberal och ändå anse att full sysselsättning är det viktigaste målet.

  12. Gunnar Brådvik skriver:

    Blogginlägget handlar inte om huruvida man kan vara liberal och förespråka att full sysselsättning är det viktigaste målet på någon diffus teorietisk grund. Blogginlägget ifrågasätter bara Wykmans liberala patos.

  13. orz skriver:

    Men vem har någonsin trott att Wykman eller MUF skulle vara liberala eller ens i närheten av det? Lite som att ifrågasätta vänsterns liberala patos.

  14. Johan Richter skriver:

    Jag har än så länge bara invänt mot påståendet att det är omöjligt per definition med ofrivillig arbetslöshet på en fri arbetsmarknad. Att en fri arbetsmarknad skulle ge lägre arbetslöshet har jag inte invänt mot. Det ser jag som mycket troligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: