Var är visionerna?

30 mars 2010

Tidigare idag presenterade regeringen och de fyra partiledarna en plan för infrastruktursatsningar och investeringar fram till 2021. Nära 500 miljarder kronor ska främst investeras i svensk infrastruktur, en svindlande summa.

Men efter att berusningen av den enorma summan har lagt sig så kryper frågorna fram. Var är visionerna? En närmre granskning av dokumentet visar på att det är visionsfattigt utan stora framtidsplaner och faktiskt rättframt tråkigt och tamt. Inga överraskningar med andra ord.

Det enda som låter en bli någorlunda upphetsad och nyfiken är att regeringen har beslutat att tillsätta en utredning om höghastighetståg och att regeringen öppnar upp för ännu en fast förbindelse över Öresund. Detta är någonting som Folkpartiet har drivit hårt och det är glädjande att se att det har gett resultat. Person- och godsflödet över dansk-svenska gränsen har överträffat alla prognoser och ytterligare en fast förbindelse är viktigt inte främst för att gynna den regionala integrationen utan främst för att förbättra flödet av varor och tjänster över sundet. Nya prognoser pekar på att trafikflödet i regionen kommer öka med 50% fram till 2020 så regeringen gör rätt i att öppna upp för en ny förbindelse.  Det är bara att hoppas att det politiska spelet blir avsevärt mindre denna gången än den förra. De uteblivna negativa effekterna talar för det.

Men som sagt, dessa satsningar utgör trots allt en liten parentes i hela förslaget.  Resten utgör främst framskjutna pengar till att bygga om flaskhalsar eller att tidigarelägga redan planerade satsningar. Men regeringen är trots allt realistisk – osexig men realistisk. Maud Olofsson har rätt när hon säger att det gäller att ta bort redan existerande problem innan man planerar för nytt.

Regeringen satsningar är osexiga men dock viktiga och realistiska sådana. Kanske inte lika högtflygande eller visionärt (och främst inte lika tilldragande) som den rödgröna-rörans otydliga förslag (där Sverige ska bygga sig ut ur arbetslösheten med gröna projekt- hujeda mig vad det innebär för statsfinanserna) men är tillskillnad från deras – hållbart i längden.

Mer: SvD Sydsvenskan Skånskan GP

Annonser

Kasta inte sten i glashus Östros

27 mars 2010

92,2 miljarder kommer de skattesänkningarna som moderaterna och centern har lagt fram kosta enligt Thomas Östros (S). Det är nästan 100 miljarder i förlorad skatteinkomst för staten, märk väl att det är staten som förlorar – inte individen. De nästan 100 miljarderna i planerade skattesänkningar är snarare en befrielse för den enskilde. Skattesänkningar innebär ofta att pengar blir frigjorda och därigenom kan den enskilde lägga pengar på det den vill och önskar – inte på vad staten tycker är bäst.

Det är dock inte förvånande ett en gråsosse som Östros tar statens parti och misslyckas med att se fördelarna för individen men det är förvånande att han inte kan se vinsterna för samhället av en lägre total skattebörda för medborgarna.

Östros måste ha levt i en grotta det senaste året för att han misslyckas att koppla samman finanskrisen med en lägre sysselsättningsgrad. Östros drar ett löjesskimmer över sig själv när han beskyller den förda ekonomiska politiken för den nuvarande arbetslösheten.  Sverige har bättre och stabilare statliga finanser än de flesta andra länder som drabbades i samma utsträckning av finanskrisen som Sverige. Det vet Östros mycket väl.

Östros fortsätter att raljera över att överskott har övergått i underskott i de statliga finanser, som också beror på finanskrisen enligt Ekonomistyrningsverket. Det vet Östros mycket väl. Dessutom spår Ekonomistyrningsverket att statsbudgetens underskott kommer övergå i överskott redan 2011. Det är på grund av den förda ekonomiska politiken som marknaden så pass snabbt kan återhämta sig, det är på grund av den begynnande flexibiliteten på arbetsmarknaden som fler kan komma i jobb.

Den nuvarande regeringen har prioriterat sunda finanser, inte enbart för staten utan också för den enskilde och det är uppenbart att regeringen vill fortsätta så. Ingen vet vad vänsterkartellen vill. Det osar populism från Östros, inte från högern, när han slänger ut tomma ord utan någon som helst substans eller bakomliggande hjärnaktivitet.