Sverige behöver ett starkt mittenalternativ

20 januari 2011

Debattinlägg i tidningen NU nr 2/2011

Gunnar Asserhed kritiserar i sin insändare till NU nr 1-2/2011 LUFs och CUFs utspel om att på sikt slå samman Folkpartiet och Centerpartiet till ett samlat mittenliberalt parti.

Jag instämmer i den kritik av Centerpartiet rörande bl.a. deras alkoholpolitik som Asserhed lyfter fram. Självfallet finns det skäl till att Centerpartiet och Folkpartiet är två separata partier. Men frågan man bör ställa sig är om skälen är tillräckliga för att berättiga denna liberala separatism?

Partier med flera tusen medlemmar, vilket riksdagspartier normalt sett har, kommer alltid att hysa en åsiktsmångfald i vilken man givetvis finner ståndpunkter där partiet har andra uppfattningar än ens egna i vissa frågor. Ju större parti, desto fler medlemmar, desto fler åsikter. Ett sammangående mellan Centerpartiet och Folkpartiet innebär givetvis en förändrad politisk ståndpunkt i enskilda sakfrågor utifrån båda partiers synvinkel. Den socialliberala grundkursen skulle emellertid alltjämt stå fast även vid ett sammangående då denna i grunden även finns representerad inom Centerpartiet.

Givetvis kan man vilja drömma sig tillbaka till 50-talet när Folkpartiet hade över 20 % i opinionsstöd. Den svenska valmanskåren kommer dock med all sannolikhet inte att rösta på Folkpartiet baserat på inbitna liberalers storhetsdrömmar. Det finns däremot en stor risk att den svenska valmanskåren (i alla fall den borgerliga delen av den) i allthögre utsträckning kommer att söka sig till ett allt större Moderaterna. I det läget behövs ett starkt mittenalternativ; Centerpartiet och Folkpartiet i ett och samma liberala parti.

Annonser

MPs vänstertramp

19 januari 2011

MPs Peter Eriksson och Maria Wetterstrand kommer att lämna sina poster som språkrör och spekulationerna är i full gång om vem som kommer ta över efter dem. En synnerligen het kandidat till nytt manligt språkrör är Gustav Fridolin.

Fridolin försöker göra sig till talesman för liberalismen och framställa sig som en mittenpolitiker. Givetvis kan den politiska mitten definieras olika beroende på vad man anser vara höger respektive vänster i politiken. Men att hävda att Gustav Fridolin, som figurerat med en framträdande artikel i den anarkistiska tidningen Brand förra året där han citerar Johan Galtun där denne hävdar att ”om det röda alternativet hämtar sin inspiration från socialismen och kommunismen, och det blå från liberalismen och konservatismen – så  finns det inget tvivel om att det gröna alternativet har en rik anarkistisk tradition att falla tillbaka på”, skulle vara en liberal mittenpolitiker finner jag märkligt.

Galtun, som Fridolin verkar ha hämtat inspiration ifrån, har gjort flera kontroversiella uttalanden genom åren. Han har t.ex. hävdat att Fidel Castro ”[broke Cuba] free of imperialism’s iron grip”.

Även om Fridolin knappast hyllar Cuba, eller någon annan diktator för den delen, är det förhållandevis uppenbart att han har hjärtat åt ett annat håll än mitten när han talar om anarkistiska traditioner och skriver i en extremt vänsterorienterad tidning som Brand. Om Fridolin väljs till nytt språkrör för MP, är det ett klart vägval åt vänster för partiet.


Vad var det jag sa?

8 augusti 2010

Nu när det är mycket diskussion om barnpornografilagen efter att en person dömts för att ha innehaft serieteckningar som ansågs föreställa barn i sexuella situationer vill jag påpeka att jag skrev ett inlägg om barnpornografilagen redan för ett bra tag sedan där jag påpekade brister på denna bloggen.

Förhoppningsvis får vi lite sans i diskussionen om barnpornografi nu och kan se till att den inriktas på sådant som verkligen borde vara straffbart.

Tecknade bilder bör inte vara straffbara. Datorframställd barnpornografi som är så verklighetstrogen att den inte kan skiljas från riktig barnpornografi kan vara förbjuden för att undvika bevissvårigheter.

För övrigt bör brottet olaga våldsskildring också avskaffas. Detta förbjuder våldspornografi, även om det är klart att ingen människa skadats, baserat på grumliga spekulationer om att det påverkar människors syn på sexuella relationer. Likheten med argumenten för den expansiva barnpornografilagstiftningen torde vara slående.


Dags för teknikneutral yttrandefrihetsrätt?

26 juli 2010

Tre av Sveriges grundlagar innehåller bestämmelser om yttrandefrihet. Regeringsformen innehåller ett allmänt hållet stadgande om att medborgare har rätt till yttrandefrihet och angiver för vilka syften den kan inskränkas.

Tryckfrihetsförordningen reglerar tryckfriheten, alltså under vilka förutsättningar som personer kan åtalas för saker de skrivit i böcker och tidningar. Den innehåller bestämmelserna om ansvarig utgivare för tidningar t ex.

Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar yttrandefriheten för medier som radio, TV och Internet.

De svenska grundlagarna är i en internationell jämförelse relativt detaljerade. De är också anmärkningsvärt teknikbundna. Således har tryckta skrifter ett helt annat skydd än handskrivna eller muntliga uttalanden.

En helt teknikneutral yttrandefrihetslagstiftning är knappast aktuell i Sverige. Länder som USA, vars yttrandefrihetslagstiftning inte nämner något om olika tekniker, har också en mindre detaljerad lagstiftning där rättspraxis får avgöra den närmare innebörden av lagstiftningen. Och denna praxis är sällan teknkneutral.

Exempelvis anses det i USA att muntliga uttalanden har en potential för att ge upphov till slagsmål på ett annat sätt än tryckta skrifter och därför kan t ex forölämpning förbjudas om den sker muntligen i större utsträckning än om den sker skriftligt.

Men jag tycker man kan ta steg i riktning mot mer teknikneutralitet. Således finnse det ingen anledning att dra gräns mellan trycka skrifter och andra skrifter. Och skyddet för muntliga uttalandan kan stärkas genom att uppräkningen av tillåtna inskränkningar blir mer preciserad, i likhet med vad som gäller för tryckta skrifter.

En annan förändring jag skulle vilja se är att samtliga straffbestämmelser flyttades till vanlig lag, inte grundlag.


Moderaterna har fel.

5 juni 2010

Moderaterna står fast- de vill inte ändra på LAS.  Jag tänker gå igenom den länkande artikeln citat för citat.

– Vi har kartlagt vilka reformförslag som finns och undersökt hur de skulle påverka. En mycket stor förändring av människors trygghet ger en relativt liten förändring för BNP, sade Anders Borg medan Fredrik Reinfeldt nickade.

Frågan är vad trygghet på arbetsmarknaden egentligen innebär. För Anders Borg och Fredrik Reinfeldt är det uppenbarligen att veta att man i tidernas evighet kommer få behålla ett jobb, så länge man inte gör något direkt olämpligt (det är inte lätt att ge någon sparken i Sverige..). För mig är trygghet snarare att veta att arbetsmarknaden är så pass flexibel att om jag skulle förlora mitt jobb så är utsikterna att få ett nytt ljusa. I Borg&Reinfeldts Sverige tenderar människor att stanna kvar på samma arbetsplats under större delen av sitt liv. Har du väl fått en fast anställning klättrar du i turordningen tills du tillslut nästan är anställd på livstid. Skulle du mot förmodan byta yrke hamnar du sist i turordningen och är den första som får gå om företaget skulle behöva säga upp. I mitt Sverige ska man kunna växla mellan yrken- om du kommer på efter 10 års tjänst att du egentligen skulle vilja göra något annat ska du kunna byta, utan att sätta hela din tillvaro på spel. LAS låser in människor på arbetsplatser- en friare arbetsmarknad hade gett friare individer. Och allt handlar inte om BNP. För mig handlar denna frågan om individer.

– Vi tycker att den svenska arbetsmarknadsmodellen även nu genom en djup ekonomisk kris har visat sig hålla prövningen, sade Fredrik Reinfeldt.

Okej. Sverige har klarat sig relativt bra genom krisen, och vi har förlorat imponerande få jobb. Regeringen har bedrivit en framgångsrik politik, det är jag den första att erkänna. Men det betyder inte att den svenska arbetsmarknadsmodellen har visat sig fungera. Arbetslösheten är efter förutsättningarna ganska så låg, men den är väldigt ojämt fördelad. Hos personer under 25 var arbetslösheten 2009 25%, hos befolkningen som helhet var siffran 8,3%. LAS har en del i detta. När det är så svårt som det är idag för en arbetsgivare att göra sig av med en anställd som inte fungerar på arbetsplatsen så väljer man hellre att anställa personen i 40-årsåldern med ett CV som visar att h?n har skött sitt arbete förut, än den nyutexaminerade 19-åringen som är full av nya idéer, men som fortfarande är ett osäkert kort på arbetsmarknaden. Unga människor tar sig inte in på arbetsmarknaden. Det är inte en politik för framtiden.

– Vi vill inte ändra på turordningsreglerna. Det är anställningsbarheten som är avgörande, vi vill inte gå med på att öka otryggheten på arbetsmarknaden, sade Anders Borg.

– Att förlänga provanställningarna har en lite större effekt. Poängen är att vidga anställningsbarheten för unga, sade Anders Borg.

Varför en ändring av turordningsreglerna inte leder till större otrygghet har jag redan redogjort för, och kommer inte att upprepa. Att förlänga provanställningarna är visserligen en bra idé som jag gärna köper. Men vad gör egentligen turordningsreglerna med den svenska arbetsmarknaden? Lagen konstruerades under en tid då de flesta jobbade på stora företag med liknande arbetsuppgifter, och där många var utbytbara kuggar i hjulet som förde företaget framåt. Där hade turordningsreglerna en poäng. Men idag är situationen lite annorlunda- för småföretag med ett tjugotal anställda har man ofta en struktur där en specifik person kan ha väldigt mycket ansvar, och är mer eller mindre oumbärlig för företaget. Om man tvingas skära ner och dessa nyckelpersoner tvingas gå kan det få stora konsekvenser för företagets produktion. Det är även helt absurt att en arbetsgivare som byggt upp ett företag ska behöva fråga facket och staten om lov för att få säga upp den h?n anser minst lämpad på sitt eget företag. Utan företagare kommer vi inte få några arbeten över huvud taget, förutom i offentlig sektor..

I artikeln står även att ”Att utöka undantaget från turordningsreglerna från företag med upp till tio anställda till att gälla alla företag skulle bara göra att 500 personer fler får sysselsättning i hela landet, enligt M:s nya uträkningar. Att utöka undantaget till fem personer i stället för dagens två skulle endast leda till 1 000 fler sysselsatta.” vilket är helt ointressant. Det här är inte en reform med främsta syfte att öka antalet jobb i Sverige, det handlar om att luckra upp en stelbent och oflexibel marknad så att alla får samma förutsättningar. Det handlar om att underlätta för människor att byta karriär mitt i livet, och det handlar om att det är företagarna själva, inte facken, som avgör vem som är bäst lämpad att arbeta med någon annans livsverk.

Moderaterna stirrar sig blinda på siffror, och i blind skräck för att stöta sig med de blodröda fackföreningarna har de helt övergivit tron på en avsossifierad arbetsmarknad som faktiskt hade fungerat. Därför behövs Folkpartiet i regeringen- för att driva på liberala reformer och öka den vanliga människans frihet.


Modig tjej står upp mot extremister

21 maj 2010

En stor eloge till LUF Lunds vice ordförande, Pavlina Ekdahl, som modigt står fast vid sin liberala övertygelse trots alla trakasserier hon tvingas utstå från vissa extremister på Smålands nation i Lund. Det är helt oacceptabelt att bli kränkt för att man har politiska åsikter i en demokrati, och det är förskräckande att det finns människor som ger sig på Pavlina bara för att de inte delar hennes politiska uppfattningar.

Pavlina är modig som vägrar backa för extremisternas ambition om att mobba ut henne från hennes bostad. Stå på dig, Pavlina!


Skrota presstödet

23 april 2010

Nationaldemokraternas tidskrift Nationell Idag har fått miljoner i presstöd på skattebetalarnas nota. Det är fullständigt horribelt att samhället ger stöd åt Nationell Idag, varför behöver knappast förklaras. Med dagens regelverk är det givetvis som så att man inte kan avstå från att ge stöd till pressen baserat på deras åsikter. Men dagens regelverk är inte heller rimligt. Samhället skall inte ägna sig åt att stödja pressen, landets tidningar, precis som alla andra företag, skall se till att klara sig på marknads villkor. Det finns betydligt bättre saker landets skattepengar kan spenderas på än att stödja en press som bör, kan och skall stå på egna ben.