Antagningssystem med barnsjukdomar

29 juli 2010

Härom veckan kom det besked som så många ungdomar väntat på – antagningsbeskedet till landets universitet och högskolor. Somliga blev, som jag, glada över att ha blivit antagna, medan andra får försöka igen en annan gång.

De nya antagningsregler som alliansregeringen beslutat om och som trätt i kraft i och med årets antagning är i grunden bra. Elever som läst språk och matte premieras med extra poäng, och de som läst upp sina betyg på Komvux hamnar i en särskild antagningskvot. Intentionen med de nya reglerna var att stimulera elever att studera aktivt under sin gymnasietid. De som klarat av sina studier på ordinarie tid slipper nu konkurrera med dem som förlängt sina gymnasiala studier genom att läsa på komvux och därmed haft det lättare att erhålla höga betyg. Detta är givetvis en mycket god tanke eftersom komvuxstudier tidigare för många blev en förutsättning för att kunna komma in på populära utbildningar. Antagningspoängen har också sjunkit till många utbildningar till förmån för dem som sökt in med sina gymnaisebetyg. Det nya antagningssystemet har emellertid i ett antal fall inte riktigt fungerat såsom det var tänkt.

Den antagingstatistik, som publicerades på Verket för högskoleservice hemsida förra veckan, visar att det faktiskt blivit svårare att komma in på flertalet utbildningar om man inte läst på Komvux. Audionomprogrammet i Lund har en intagning på 19,30 poäng för de som sökt direkt från gymnasiet, medan komvuxeleverna har en intagning på 18,01 poäng. För att komma in på lärarprogrammet i historia i Uppsala krävs det 17,22 poäng med gymnasiebetyg, men bara 15,28 poäng med komvuxbetyg. Listan på fall där det nya antagningssystemet slagit fel kan göras lång. I flera fall har de som läst på Komvux fått förtur gentemot dem som sökt in direkt, något som står i strid med själva grundtanken kring reformen – att premiera den som varit flitig från början.

Antagningssystemet till universitet och högskolor bör därför förbättras så att systemet fungerar som det är tänkt. Förslagsvis bör även de som söker med betyg direkt från gymnasiet kunna konkurrera i komvuxgruppen. På så vis skulle komvuxeleverna bara kunna komma in på utbildningar de sökt om de har högre betyg än gymnasieeleverna samtidigt som tanken med de nya reglerna skulle fortsätta att gälla – nämligen att det skall löna sig att vara flitig under gymnasieåren!


Centerpartiets skolförslag når inte upp till målen

23 februari 2010

Centerpartiet kom idag med några mindre lysande idéer i en debattartikel i DN.

Med inspiration från hälso- och sjukvården – där regeringen med framgång infört en kömiljard som kortat vårdköerna – föreslår Centerpartiet en kunskapsmiljard för grundskolan. Kunskapsmiljarden ska i likhet med kömiljarden utformas som en prestationsbonus. Pengarna ska gå till skolor där eleverna tydligt förbättrat sina studieresultat. Den ska omfatta både kommunala och friskolor. Utgångspunkten bör vara resultaten på de nationella proven i årskurs 9 då dessa prov samlas in nationellt. Vi bedömer att nationella prov för närvarande är en stabilare bas för bonusen än betygen.

Vad Centerpartiet glömmer med de nationella proven är att de rättas av skolans egna lärare. I de fall där lärarna på skolan väger mellan olika betygssteg, kommer de med Centerpartiets förslag att få ekonomiska incitament för att sätta det högre betyget. Med Centerparties förslag kommer det att löna sig att sätta glädjebetyg och vara missgynnsamt att vara restriktiv med betygen.

De skolor vars elever redan idag uppnår höga resultat på proven har det dessutom svårare att förbättra resultaten än de skolor vars elever presterar mindre bra. Får man MVG på nationella proven är det svårt att höja sig så att säga. Även om man kan höja eleverna från en 9:a till en 10:a, då det finns två MVG-betyg på de nationella proven, ger det mindre för skolorna i poäng räknat än att höja en elev från IG till VG.

Skolor som idag redan presterar bra kommer inte att belönas av den här miljarden. Tydligen skall det löna sig mer att vara dålig för att sedan bli bättre än att ha varit bra hela tiden.

Jag negligerar inte poängen i att ge extra stöd till skolor med svagare elever så att de kan klarar av sin skolgång, men alla skolor skall uppmuntras att förbättra sina elevers reslutat oavsett elevernas kunskapsnivå.

Den andra biten av artikeln jag reagerar på är denna:

Alla skolor kan bli bättre. Kunskapsmiljarden blir en ekonomisk morot för skolor som förbättrar sina resultat. Vi vill genomföra förslaget under nästa mandatperiod. Kunskapsmiljarden kan gå bland annat till bättre läromedel, fler speciallärare eller mindre grupper. Alla elever förtjänar att mötas med höga förväntningar och en skolmiljö där de växer som människor. Vi ska ställa krav på lärare men också ge dem stor professionell frihet. För det är rektors och lärares ledarskap som är nyckeln till framgång. Vi vill att goda lärarinsatser ska premieras högre. Bra lärare ska ha högre lön.

Med andra ord skall kunskapsmiljarden gå till att förbättra resultatet för de svaga elever som inte uppnår höga resultat på de nationella proven. Det låter väldigt bra. Problemet är bara att förslaget går ut på att pengarna når skolorna först efter det att de har förbättrat resultatet. ”Om ni lär Pelle räkna bättre och han uppnår högre reslutat på provet, kan vi i efterhand ge er pengar så att ni kan utbilda Pelle att lära sig räkna bättre när han redan kan räkna bättre.” Skolan skall alltså få pengar att förbättra elevernas reslutat först efter det att de redan förbättrat dem. Hur skall det hjälpa elever som idag inte får den hjälp de behöver? Det är som att säga till en människa med sjukdomsbesvär: ”se till att må bättre så kan vi ge dig medicin så att du mår bättre.” Logiken haltar.

Det finns emellertid två positiva saker att ta fasta på i debattartikeln:

  1. Centerpartiet börjar öppna för mer statlig styrning av skolan.
  2. Partiet föreslår höjda lärarlöner.

På det hela taget når förslaget från Centerpartiet dessvärre inte upp till målen, som det heter med skolterminologi. Men om de förbättrar sin skolpolitik argumenterar jag gärna i efterhand om varför den var bristfällig!


En skola för 2000-talet

19 februari 2010

Folkpartiets talesperson i IT-frågor, Camilla Lindberg, skrev idag ett mycket klokt debattinlägg på SVDs Brännpunkt. Lindberg vill införa IT som en del av skolundervisningen. Att Sveriges skola år 2010 fortfarande inte har IT som en del av, utan enbart ett medel för, skolundervisningen är bedrövligt. Kunskaper om IT-världen är helt nödvändiga i vårt digitala århundrade. Det handlar om allt från att undvika phishing till grundläggande kunskaper om hur man kan använda tekniken i vardagslivet på ett bra sätt. Vissa tror nog att detta är kunskaper som alla unga ”ändå kan”. Till viss del är det väl också så. Men skall den svenska skolan bygga på att eleverna ”lär sig sakerna ändå” utan att skolväsendet undervisar vissa viktiga kunskaper? Det finns saker (som vissa grundläggande säkerhetsaspekter) som många vardagsanvändare inte förstår p.g.a. att de helt enkelt inte har fått lära sig dem. Bara för att det finns unga människor (jag t.ex.) som är ”tekniknördar”, betyder inte det att alla har samma intresse och därmed samma kunskaper på området.

Risken med att införa IT som en del av skolundervisningen är dock att man inför kurser om hur man använder specifika program vilket snedvrider konkurrensen på marknaden och ger begränsad nytta för användaren. Jag själv har gått en gymnasiekurs i hur man använder Microsoft Word, Powerpoint och Excel trots att det finns öppen mjukvara som Open Office, ett motsvarande paket med program med motsvarande funktioner som Microsoft Officepaketet innehåller (dessutom är Open Office gratis för privat bruk).  En övergång till sådan öppen mjukvara inom Lunds kommun skulle spara pengar, men det är en annan historia.

En annan risk med införa IT på skolschemat är naturligtvis att lärarna som skulle hålla i undervisningen får för knapphändig utbildning för att klara av att utbilda eleverna på ett bra sätt. Dessa risker är emellertid rent hypotetiska eftersom vi ännu inte sett det konkreta förslaget på bordet.

Dagens samhälle bygger på fantastiska tekniska innovationer som kräver kunskap för att kunna utnyttjas optimalt. Skolan uppgift är att ge eleverna en ryggsäck av kunskaper som de behöver för att klara sig ute i livet. IT är en sådan kunskap. Därför bör IT införas på skolschemat. Tummen upp för Camilla Lindbergs förslag!


Ska skattepengar gå till företagsvinster?

14 september 2009

Vissa socialdemokrater har nyligen argumenterat för att det fel att låta vinstdrivande företag driva skolor eller offentligt finansierade sjukhus eftersom skattepengar inte ska gå till vinster i privata företag. Det kan säkert låta som ett bestickande resonemang vid en första anblick men vid närmare eftertanke framstår det inte alls som lika rimligt.

Låt oss hålla oss till sjukvården som exempel. Om resonemanget skulle tillämpas fullt ut skulle vi konstatera att den offentliga sjukvården inte borde köpa läkemedel från privata företag eftersom skattepengar då går till vinst. Det tror jag inte det finns många socialdemokrater som förespråkar. Landstingen borde inte ens få köpa in pennor från privata tillverkare eftersom de också är vinstdrivande.

Men få vill att staten ska tillverka alla pennor den använder själv. Det är få som tror att det skulle bli billigare heller.

Läs hela inlägget här »


Är det populism att ställa kulturstöd mot vård och omsorg?

11 augusti 2009

Inte nödvändigtvis skulle vara mitt svar.

Frågan har aktualiserats av en debatt om kommunalt kulturstöd som nyligen ägt rum. Thomas Idegard vid Timbro väckte uppmärksamhet när han menade kommunerna inte behövde extra statsbidrag utan de kunde drar ner på kulturstödet i stället.

Det är ett förenklat resonemang för en motivering till statsbidragen är att hålla efterfrågan uppe, alltså en konjunkturpolitisk motivering. Ur den synvinklen är det inte nödvändigtvis intressant om kommunerna kunde använda sina budgetar effektive än de gör. Varje nedragning av volymen på verksamheten kan vara ett problem, även när den inte drabbar viktiga verksamheter.

Läs hela inlägget här »


Kyrkan ska vara skild från staten, inklusive universiteten

8 juni 2009

Staten ska vara skild från kyrkan, det är en viktig princip i ett pluralistiskt samhälle som det svenska numera är. Det gäller hela staten, även t ex statliga universitet. Universitet har dessutom helt oberoende av det en skyldighet att skilja på vetenskap och religion. 

Tyvärr är det en del teologiska fakulteter som inte förstått detta.Högskoleverket har i en granskning konstaterat att det vid både Lunds, Göteborgs och Uppsala universitets ges kurser med klart konfessionell inriktning i form av praktik inför prästarbete. Det enda samfund som har förmånen av sådana kurser är Svenska Kyrkan.

Det är helt fel. Staten är inte skild från kyrkan om universiteten skräddarsyr utbildningar speciellt för ett samfund eller om kurser som förutsätter en viss tro ges vid statliga universitet.

Det märkligaste är att universiteten inte tagit åt sig av kritiken utan försvarar sitt agerande. I dagens Sydsvenskan försvarar teologkåren det med att det är en självklar praktik för blivande präster. Det är det säkert men det har ju rimligen ingen betydelse i frågan. Svenska Kyrkan bör få anordna denna praktik på egen hand som alla andra samfund.

De som tvivlar på hur olämpliga kurserna är kan läsa kursplanen för en av dem här. Jag citerar: ”De praktiska övningarna … varvas med teoretisk reflektion i syfte att bearbeta en möjlig framtida yrkesroll som präst i Svenska Kyrkan.”


Behåll möjligheten till befrielse från viss skolundervisning

1 juni 2009

Det har diskuterats att barn inte längre ska kunna få undantag från deltagande i sexualundervisning eller simundervisningen i skolan för att deras föräldrar begär det.

Det menar jag är fel väg att gå. Det är rimligt att föräldrarna som har huvudansvaret för barnuppfostran kan göra bedömningen att de inte tycker vissa inslag i skolundervisningen passar deras barn.

Tycker de att den svenska sexualundervisningen är för liberal så anser jag det är fullt rimligt att de kan säga att deras barn inte deltar. Och låt oss inte tro att den svenska sexualundervisningen bara är ett neutralt angivande av fakta. Det är inte konstigt att föräldrar med konservativ sexualmoral känner ovilja mot att låta sina barn delta i den. Vi kan så klart tycka denna moral är fel men det är inte statens sak att gå in och motverka den som jag ser det.

Läs hela inlägget här »