Moderaterna har fel.

5 juni 2010

Moderaterna står fast- de vill inte ändra på LAS.  Jag tänker gå igenom den länkande artikeln citat för citat.

– Vi har kartlagt vilka reformförslag som finns och undersökt hur de skulle påverka. En mycket stor förändring av människors trygghet ger en relativt liten förändring för BNP, sade Anders Borg medan Fredrik Reinfeldt nickade.

Frågan är vad trygghet på arbetsmarknaden egentligen innebär. För Anders Borg och Fredrik Reinfeldt är det uppenbarligen att veta att man i tidernas evighet kommer få behålla ett jobb, så länge man inte gör något direkt olämpligt (det är inte lätt att ge någon sparken i Sverige..). För mig är trygghet snarare att veta att arbetsmarknaden är så pass flexibel att om jag skulle förlora mitt jobb så är utsikterna att få ett nytt ljusa. I Borg&Reinfeldts Sverige tenderar människor att stanna kvar på samma arbetsplats under större delen av sitt liv. Har du väl fått en fast anställning klättrar du i turordningen tills du tillslut nästan är anställd på livstid. Skulle du mot förmodan byta yrke hamnar du sist i turordningen och är den första som får gå om företaget skulle behöva säga upp. I mitt Sverige ska man kunna växla mellan yrken- om du kommer på efter 10 års tjänst att du egentligen skulle vilja göra något annat ska du kunna byta, utan att sätta hela din tillvaro på spel. LAS låser in människor på arbetsplatser- en friare arbetsmarknad hade gett friare individer. Och allt handlar inte om BNP. För mig handlar denna frågan om individer.

– Vi tycker att den svenska arbetsmarknadsmodellen även nu genom en djup ekonomisk kris har visat sig hålla prövningen, sade Fredrik Reinfeldt.

Okej. Sverige har klarat sig relativt bra genom krisen, och vi har förlorat imponerande få jobb. Regeringen har bedrivit en framgångsrik politik, det är jag den första att erkänna. Men det betyder inte att den svenska arbetsmarknadsmodellen har visat sig fungera. Arbetslösheten är efter förutsättningarna ganska så låg, men den är väldigt ojämt fördelad. Hos personer under 25 var arbetslösheten 2009 25%, hos befolkningen som helhet var siffran 8,3%. LAS har en del i detta. När det är så svårt som det är idag för en arbetsgivare att göra sig av med en anställd som inte fungerar på arbetsplatsen så väljer man hellre att anställa personen i 40-årsåldern med ett CV som visar att h?n har skött sitt arbete förut, än den nyutexaminerade 19-åringen som är full av nya idéer, men som fortfarande är ett osäkert kort på arbetsmarknaden. Unga människor tar sig inte in på arbetsmarknaden. Det är inte en politik för framtiden.

– Vi vill inte ändra på turordningsreglerna. Det är anställningsbarheten som är avgörande, vi vill inte gå med på att öka otryggheten på arbetsmarknaden, sade Anders Borg.

– Att förlänga provanställningarna har en lite större effekt. Poängen är att vidga anställningsbarheten för unga, sade Anders Borg.

Varför en ändring av turordningsreglerna inte leder till större otrygghet har jag redan redogjort för, och kommer inte att upprepa. Att förlänga provanställningarna är visserligen en bra idé som jag gärna köper. Men vad gör egentligen turordningsreglerna med den svenska arbetsmarknaden? Lagen konstruerades under en tid då de flesta jobbade på stora företag med liknande arbetsuppgifter, och där många var utbytbara kuggar i hjulet som förde företaget framåt. Där hade turordningsreglerna en poäng. Men idag är situationen lite annorlunda- för småföretag med ett tjugotal anställda har man ofta en struktur där en specifik person kan ha väldigt mycket ansvar, och är mer eller mindre oumbärlig för företaget. Om man tvingas skära ner och dessa nyckelpersoner tvingas gå kan det få stora konsekvenser för företagets produktion. Det är även helt absurt att en arbetsgivare som byggt upp ett företag ska behöva fråga facket och staten om lov för att få säga upp den h?n anser minst lämpad på sitt eget företag. Utan företagare kommer vi inte få några arbeten över huvud taget, förutom i offentlig sektor..

I artikeln står även att ”Att utöka undantaget från turordningsreglerna från företag med upp till tio anställda till att gälla alla företag skulle bara göra att 500 personer fler får sysselsättning i hela landet, enligt M:s nya uträkningar. Att utöka undantaget till fem personer i stället för dagens två skulle endast leda till 1 000 fler sysselsatta.” vilket är helt ointressant. Det här är inte en reform med främsta syfte att öka antalet jobb i Sverige, det handlar om att luckra upp en stelbent och oflexibel marknad så att alla får samma förutsättningar. Det handlar om att underlätta för människor att byta karriär mitt i livet, och det handlar om att det är företagarna själva, inte facken, som avgör vem som är bäst lämpad att arbeta med någon annans livsverk.

Moderaterna stirrar sig blinda på siffror, och i blind skräck för att stöta sig med de blodröda fackföreningarna har de helt övergivit tron på en avsossifierad arbetsmarknad som faktiskt hade fungerat. Därför behövs Folkpartiet i regeringen- för att driva på liberala reformer och öka den vanliga människans frihet.

Annonser

Ur askan i elden

21 mars 2010

Våldsbrotten ökar i Sverige, och svenska folket skriker efter strängare straff och tuffare tag. Det borde vara ett drömläge för en moderatledd regering. Äntligen har de chansen att driva igenom den politik de förordat i decennier.

Men någonting har hänt. De nya, ljusblå moderaterna har fullständigt tappat greppet om sin egen hjärtefråga, och det som hade potential att bli århundradets starkaste justitiedepartement har istället tagit skepnaden av en dålig fars. Gamla moderatledare hade gråtit blod om justitiedepartementet på deras tid kommit med förslaget att delge misstänkta sexköpare brottsmisstanke genom att skicka hem lila kuvert till deras brevlåda. Det liknar lite det system som finns på många lågstadieskolor, om barnen missköter sig får de med sig en gul lapp hem som föräldrarna måste skriva på, och om de fått tre lappar så är nästa röd. Barn som fått rött kort ska skämmas, är tanken.

Det kommer konstiga förslag ibland från alla departement, och i Beatrice Asks försvar så har hon faktiskt noterat ett problem i samhället: Hon ser att många brottsmisstänkta personer i Sverige väljer att få delgivningsbrevet skickat till sin advokat eller liknande istället för till adressen där de bor, och på så sätt behöver deras familj aldrig få veta någonting. Det är ett problem, Beatrice Ask har helt rätt i det. Men hennes lösning är helt uppåt väggarna.

”Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort” sade Ask i ett riksdagsseminarium. Frågan är varför hon inte anser att samma princip ska gälla för massmördare, pedofiler och våldtäktsmän?

Är det värre att köpa sex av en person som säljer det frivilligt än att våldta en sexmånaders baby? Är det värre att betala någon för en sexuell tjänst än att med yxa slå ihjäl sjutton personer? Asks förslag är bara en modernisering av den medeltida stupstocken. Varför inte löpa linan hela vägen ut och kedja fast misstänkta torskar utanför ICA där de kan motta allmänhetens spott och spe? Hade inte det varit avskräckande, Beatrice Ask?

Det är fruktansvärt allvarligt att en minister i en svensk regering 2010 anser att personer ska straffas innan de blivit dömda. Genom att hänga ut en person till allmän förfasan är att fullständigt köra över en av brottsbekämpningens viktigaste principer, ”oskyldig till motsatsen bevisats”. Vi står i ett historiskt läge där en borgerlig regering för första gången sedan 1982 har möjlighet att bli omvald för ännu en mandatperiod. Beatrice Ask och justitiedepartementet hotar att bli tuvan som välter det borgerliga lasset. En moderat justitieminister som skickar lila brev till misstänkta torskar och bötfäller tonåriga fildelare istället för att skärpa tongången mot mördare och våldtäktsmän vinner inga val. Hon vinner inte ens sina egna.

Vänsterblocket har aldrig haft någon trovärdighet i den här frågan. Beatrice Ask har det sannerligen inte heller. Ska regeringen ha skuggan av en chans att bli omvald måste Beatrice Ask avgå med omedelbar verkan.


Pirater utan politik

1 februari 2010

I Sydsvenskans papperstidning kunde man idag läsa om Piratpartiets planer på att ställa upp i kommunalvalet till Lunds kommun i höst. När så Sydsvenskans reporter frågade piraterna om vad de tyckte i en rad olika viktiga frågor blev svaret ”det har vi inte tagit ställning till” i några olika variationer på samtliga frågor (utom den huruvida PP var ett nytt studentparti eller ej). Speciellt ovilliga var de att ta ställning till frågan om kommunalskatten skulle höjas eller sänkas.

Personlig integritet, patent och fildelning i all ära; men politik består av fler än tre frågor. Politiker som rycker på axlarna när t.ex. skattefrågor diskuteras, skjuter bara över ansvaret på någon annan. Och där visar piraterna sin egen stora akilleshäl; om piraterna blir alltför stora skulle Lunds kommun stanna av som en direkt följd av Piratpartiets passivitet och handfallenhet inför de stora, tunga och viktiga politiska frågorna. Inte minst de som handlar om ekonomi.

Varje politiskt partis mål är att bygga ett samhälle kring sin politik. Piraternas idealsamhälle är i realiteten ett hus med tak utan väggar som håller taket uppe.


Hur går det i valet nästa år?

28 september 2009

Emil Strand ville höra mina spekulationer kring hur det går i valet nästa år. Det kan väl vara passande att komma med mina förutsägelser så här ca ett år innan valet.

Läs hela inlägget här »