Hur tänker Tännsjö?

8 juni 2010

Hittade tidigare idag en Newsmill-artikel där Torbjörn Tännsjö skriver följande:

Jag håller inte judar ansvariga för vad Israel gör. Tvärt om. Jag utgår ifrån att många judar förkastar den självutnämnda judiska statens mordiska politik. Jag utgår ifrån att judar inte är ansvariga för morden. Och jag kräver att de ska klargöra detta, då Israel mördar i deras namn, just för att motverka antisemitism.

Judar som grupp skuldbeläggs för Israels agerande. Det är ett helt orimligt ställningstagande. Med samma resonemang bör alla muslimer öppet ta avstånd från allt som sker i Iran. Enskilda individer ska aldrig behöva ta på sig skulden för vad en statsmakt gör. Ännu mer absurt blir det om man betänker att Tännsjö inte ens försöker gömma sin antisemitism, utan helt öppet väljer att ge sig på alla judar, även de som aldrig satt sin fot i Israel.

Än värre är att författaren anser att judar bör ta ställning mot Israels politik för att på så sätt motverka antisemitism. Om man som jude inte tar ställning mot Israels politik (eller kanske till och med anser den vara rimlig?) har man då förverkat sin rätt att inte utsättas för antisemitism enligt författaren?

”Yttrandefriheten gäller alla, men skyll dig själv om du säger fel saker.” verkar vara ledorden här.


Moderaterna har fel.

5 juni 2010

Moderaterna står fast- de vill inte ändra på LAS.  Jag tänker gå igenom den länkande artikeln citat för citat.

– Vi har kartlagt vilka reformförslag som finns och undersökt hur de skulle påverka. En mycket stor förändring av människors trygghet ger en relativt liten förändring för BNP, sade Anders Borg medan Fredrik Reinfeldt nickade.

Frågan är vad trygghet på arbetsmarknaden egentligen innebär. För Anders Borg och Fredrik Reinfeldt är det uppenbarligen att veta att man i tidernas evighet kommer få behålla ett jobb, så länge man inte gör något direkt olämpligt (det är inte lätt att ge någon sparken i Sverige..). För mig är trygghet snarare att veta att arbetsmarknaden är så pass flexibel att om jag skulle förlora mitt jobb så är utsikterna att få ett nytt ljusa. I Borg&Reinfeldts Sverige tenderar människor att stanna kvar på samma arbetsplats under större delen av sitt liv. Har du väl fått en fast anställning klättrar du i turordningen tills du tillslut nästan är anställd på livstid. Skulle du mot förmodan byta yrke hamnar du sist i turordningen och är den första som får gå om företaget skulle behöva säga upp. I mitt Sverige ska man kunna växla mellan yrken- om du kommer på efter 10 års tjänst att du egentligen skulle vilja göra något annat ska du kunna byta, utan att sätta hela din tillvaro på spel. LAS låser in människor på arbetsplatser- en friare arbetsmarknad hade gett friare individer. Och allt handlar inte om BNP. För mig handlar denna frågan om individer.

– Vi tycker att den svenska arbetsmarknadsmodellen även nu genom en djup ekonomisk kris har visat sig hålla prövningen, sade Fredrik Reinfeldt.

Okej. Sverige har klarat sig relativt bra genom krisen, och vi har förlorat imponerande få jobb. Regeringen har bedrivit en framgångsrik politik, det är jag den första att erkänna. Men det betyder inte att den svenska arbetsmarknadsmodellen har visat sig fungera. Arbetslösheten är efter förutsättningarna ganska så låg, men den är väldigt ojämt fördelad. Hos personer under 25 var arbetslösheten 2009 25%, hos befolkningen som helhet var siffran 8,3%. LAS har en del i detta. När det är så svårt som det är idag för en arbetsgivare att göra sig av med en anställd som inte fungerar på arbetsplatsen så väljer man hellre att anställa personen i 40-årsåldern med ett CV som visar att h?n har skött sitt arbete förut, än den nyutexaminerade 19-åringen som är full av nya idéer, men som fortfarande är ett osäkert kort på arbetsmarknaden. Unga människor tar sig inte in på arbetsmarknaden. Det är inte en politik för framtiden.

– Vi vill inte ändra på turordningsreglerna. Det är anställningsbarheten som är avgörande, vi vill inte gå med på att öka otryggheten på arbetsmarknaden, sade Anders Borg.

– Att förlänga provanställningarna har en lite större effekt. Poängen är att vidga anställningsbarheten för unga, sade Anders Borg.

Varför en ändring av turordningsreglerna inte leder till större otrygghet har jag redan redogjort för, och kommer inte att upprepa. Att förlänga provanställningarna är visserligen en bra idé som jag gärna köper. Men vad gör egentligen turordningsreglerna med den svenska arbetsmarknaden? Lagen konstruerades under en tid då de flesta jobbade på stora företag med liknande arbetsuppgifter, och där många var utbytbara kuggar i hjulet som förde företaget framåt. Där hade turordningsreglerna en poäng. Men idag är situationen lite annorlunda- för småföretag med ett tjugotal anställda har man ofta en struktur där en specifik person kan ha väldigt mycket ansvar, och är mer eller mindre oumbärlig för företaget. Om man tvingas skära ner och dessa nyckelpersoner tvingas gå kan det få stora konsekvenser för företagets produktion. Det är även helt absurt att en arbetsgivare som byggt upp ett företag ska behöva fråga facket och staten om lov för att få säga upp den h?n anser minst lämpad på sitt eget företag. Utan företagare kommer vi inte få några arbeten över huvud taget, förutom i offentlig sektor..

I artikeln står även att ”Att utöka undantaget från turordningsreglerna från företag med upp till tio anställda till att gälla alla företag skulle bara göra att 500 personer fler får sysselsättning i hela landet, enligt M:s nya uträkningar. Att utöka undantaget till fem personer i stället för dagens två skulle endast leda till 1 000 fler sysselsatta.” vilket är helt ointressant. Det här är inte en reform med främsta syfte att öka antalet jobb i Sverige, det handlar om att luckra upp en stelbent och oflexibel marknad så att alla får samma förutsättningar. Det handlar om att underlätta för människor att byta karriär mitt i livet, och det handlar om att det är företagarna själva, inte facken, som avgör vem som är bäst lämpad att arbeta med någon annans livsverk.

Moderaterna stirrar sig blinda på siffror, och i blind skräck för att stöta sig med de blodröda fackföreningarna har de helt övergivit tron på en avsossifierad arbetsmarknad som faktiskt hade fungerat. Därför behövs Folkpartiet i regeringen- för att driva på liberala reformer och öka den vanliga människans frihet.


Svenskt fackförbund i blockad mot Israel

3 juni 2010

Privata affärer skriver om hur hamnarbetareförbundet går i blockad mot Israel.

”Svenska Hamnarbetarförbundet går ut i blockad mot alla israeliska fartyg och gods till och från Israel. Orsaken är Israels angrepp mot fartygen i Ship to Gaza som krävde nio dödsoffer och uppemot 30 skadade.

– Det här är vårt ställningstagande. Vi vill att de som är ansvariga ställs inför rätta och att blockaden av Gaza hävs, säger förbundets ordförande Björn Borg.”

Det är väldigt tydligt att hamnarbetareförbundet helt missförstått syftet med fackförbund. Fackförbunden ska vara sammanslutningar av arbetare som därmed gör arbetarna till starkare förhandlingspartners gentemot arbetsgivare i t.ex. löneförhandlingar. Fackförbunden ska arbeta för sina medlemmar och inte vara något slags propagandaapparat för vänsterexperiment. I Sverige idag har vi ingen konkurrens på ”fackföreningsmarknaden”. Dvs jobbar du inom metall så hör du till IF Metall, det finns inte så mycket att välja på (förutom SAC – Syndikalisterna – som inte har kollektivavtal).

Om du vill ha rättigheter som arbetare bör du gå med i ett fackförbund, då det är de som t.ex. kan dra en konflikt med arbetsgivaren till Arbetsdomstolen. Som oorganiserad arbetstagare måste du gå via tingsrätten. Slutsatsen man kan dra av detta är att hamnarbetare bör gå med i hamnarbetareförbundet för att få grundläggande arbetsrättsliga rättigheter. Dock blir man i så fall tvingad att stödja en organisation som går i blockad mot Israel. Det är väldigt anmärkningsvärt. För att få grundläggande rättigheter ska man inte behöva gå med i en mer eller mindre politisk organisation vars åsikter man inte stödjer.

Fackförbunden är många gånger idag alltför politiska. Missförstå mig rätt, självklart är det inte fel att de är politiska till viss del. Men att en blockad mot Israeliska import- och exportvaror skulle vara att arbeta för sina medlemmars arbetsrättsliga rättigheter är absurt. Tvärtom borde en sådan blockad rimligtvis ge mindre arbete till hamnarbetarna.

Vidare är det intressant ur synvinkeln att man i det här fallet använder en blockad för att demonstrera mot en blockad. Dubbelmoralen är slående.


Kvitter, kvitter

27 maj 2010

Nu finns LUF Lund även på Twitter. Nu kvittrar vi oss till seger i valet!


Modig tjej står upp mot extremister

21 maj 2010

En stor eloge till LUF Lunds vice ordförande, Pavlina Ekdahl, som modigt står fast vid sin liberala övertygelse trots alla trakasserier hon tvingas utstå från vissa extremister på Smålands nation i Lund. Det är helt oacceptabelt att bli kränkt för att man har politiska åsikter i en demokrati, och det är förskräckande att det finns människor som ger sig på Pavlina bara för att de inte delar hennes politiska uppfattningar.

Pavlina är modig som vägrar backa för extremisternas ambition om att mobba ut henne från hennes bostad. Stå på dig, Pavlina!


Vilks och yttrandefriheten

18 maj 2010

Liberala ungdomsförbundet har startat en namninsamling som stöd för yttrandefriheten. Namninsamlingen riktar sig specifikt till Publicistklubben och att de bör ta ett ställningstagande för Lars Vilks rätt att uttrycka sig fritt, utan att bli hotad. Gå in, skriv under!

Läs hela inlägget här »


Otrygghet, osolidaritet, orättvisa – de Rödgrönas budget

3 maj 2010

För en tid sedan kom regeringen med den nådiga luntan. Idag kommer de Rödgröna med sin lunta. Men nådig är den inte. Skatterna skall höjas, rut skall man städa bort och försvaret skall bantas. Det är orättvist att höja skatten för de som arbetare, det är otryggt att demontera Sveriges försvar ytterligare och det är osolidariskt att minska på de svenska fredsbevarande militära åtagandena i omvärlden.

– Vi kommer att minska ambitionsnivån när det gäller internationella insatser […] säger Thomas Östros, Socialdemokraternas ekonomiska talesman.

Även om Sveriges militära insatser inte kan rädda världen, är våra små droppar i världshavet viktiga för många människor. Svenska trupper i Afghanistan räddar området där de befinner sig från en ny diktatorisk, kvinnoförtryckande och terroristkramande talibanregim. Sverige kan inte göra allt, men Sverige kan göra vad det kan. De Rödgröna vill skära ned på Sveriges bidrag till världsfreden. De Rödgröna verkar inte tänka på staten Sveriges territoriella trygghet och suveränitet när man vill rusta ned Sveriges försvar. Och de Rödgröna glömde omvärlden i sin budget. Låt oss därför inte glömma de Rödgrönas svek mot den internationella solidariteten.

Innan någon nu kommenterar och säger att Östros inte nämnde Afghanistan-insatsen som den operation som Sverige bör skära ned på, vill jag bara påpeka att Sverige kommer få svårt att både kan banta sitt försvar och verka i Afghanistan. Dessutom har de Rödgröna ännu inte gett besked om Sverige bör verka för att afghanerna skall få gå i skolan.