Om språkpolitik

Språk är ett känsloladdat område så det är inte konstigt att språkpolitik är ett område som kan väcka starka känslor. Dessa starka känslor kan göra det svårt för att ha en rationell åsikt så jag tänkte förklara en gång för alla hur en liberal bör se på frågor om minoritetsspråk, om svenskan ska vara ett officiellt språk osv.

Det första man bör inse är att inget språk är bättre i sig än något annat. Vissa småspråk kan sakna terminologi för vissa saker men det kan skapas. I övrigt kan man inte bevisa att något språk är bättre än något annat för att uttrycka vissa idéer. Man bör vara speciellt skeptisk mot idén att ens eget språk råkar vara ovanligt logiskt, vackert eller något i den stilen.

Det andra man bör inse är att det är väldigt bra om så många som möjligt förstår varandra. Som liberal anhängare av globalisering, kulturutbyten och förståelse mellan människor måste man erkänna att världen förmodligne är bättre om människor kan kommunicera med varandra, och för att det ska vara möjligt bör de kunna ett gemensamt språk. Däremot behöver de inte nödvändigtvis ha detta språk som modersmål eller enda språk.

Det är alltså bra om så många som möjligt kan samma språk men det är godtyckligt vilket språk det är.

För mig leder det till slutsatsen att vi bör hålla fast vid svenska som dominerande språk i Sverige och ha som mål att det ska kunnas av i princip alla som bor här. Det beror inte på att svenska är bättre än samiska eller arabiska utan bara på att majorieten kan svenska redan och det är faktiskt både det mest demokratiska och effektiva om minoriteten anpassar sig efter majoriten i den här frågan.

För det andra bör vi stärka engelskundervisningen i skolan. Engelska är det dominerande språket internationellt i antalet som kan förstå det och bör därför var förstahandsvalet som officiellt språk i internationella organisationer. Engelskans dominans i den akademiska världen bör erkännas som ofrånkomlig.

För det tredje bör vi fortsätta att erbjuda statlig verksamhet på andra språk i områden där många har andra språk än svenska som modersmål. Detta bör ske utan någon åtskillnad baserat på hur länge språket funnits i Sverige. Detta gäller inte för dagens minoritetsspråkslagstiftning vilket är en stor brist.  Även informationsmaterial från myndigheter osv bör översättas till andra språk i vissa fall.

Samtidigt måste man ta i beaktande att det kostar pengar att översätta material eller anställa personal som kan flera språk och därför kan inte alla få offentlig service på sitt modersmål alltid. Vilket språk privata organisationer väljer att använda är helt upp till dem.