Ska utlänningar som bor i Sverige ha rösträtt?

Jag har nyss lämnat in mina motioner till Liberala studenters årsmöte. Den mest intressanta tyckte jag själv var en jag skrev där jag föreslår att alla vuxna som bor i Sverige ska ha rösträtt i riksdagsvalet. Jag bifogar argumentationen i motionen nedan.

Sexköp igen

På Newsmill så har det nyligen publicerats två inlägg om sexköpsförbudet som jag tänkte ta och kommentera. Det ena av professorn i straffrätt Madeleine Leijonhufvud, det andra av miljöpartiets riksdagsledamot Esabelle Dingizian. Båda stödjer förbudet mot sexköp och båda argumenterar som jag tolkar det för straffskärpningar. Dock så vill den ena gå betydligt längre än den andra. Föga överraskande är jag som förespråkare av legalisering inte helt överrens med artikelförfattarna.

Leijonhufvuds artikel är en något retoriskt nedtonad variant av vad förbudsförespråkarna ofta framför. Dock gör hon egentligen inte några försök att argumentera för att den skulle hjälpa de prostituerade. Istället menar hon att lagen handlar om att skydda någon sorts ”värdighet”. Det kanske ska tolkas paternalistiskt som att de prostituerade inte förstår sitt eget bästa. En annan tolkning är att Leijonhufvud personligen finner prostitution motbjudande och alltså vill förbjuda det. Kommentaren om Köpenhamn i artikeln stärker den tolkningen. Ett klassiskt motiv för att reglera folks sexliv alltså.

Hon har förmodligen rätt att lagen har viss avskräckande effekt. Däremot framstår hennes resonemang kring normalstraffet för sexköp som ganska ogenomtänkt. Den formella straffskalan för sexköp är böter eller fängelse i upp till 6 månader. I praxis har normalstraffet satts till dagsböter. Leijonhufvud verkar tycka det är någons sorts obstruerande från rättsväsendets sida. Det är ett märkligt resonemang.

Det finns många andra brott med samma straffskala som sexköp, t ex snatteri, ringa narkotikabrott och ringa misshandel och de har också dagsböter som normalstraff. Rimligen förutsåg alltså lagstiftaren att praxis skulle bli på det viset. Gillar inte riksdagen hur domstolarna tillämpat lagen kan de ändra den. Varför HD skulle ta intiativ till en straffskärpning förstår jag överhuvudtaget inte.

Prostitution på Schemat!

Jag har den stora äran att presentera LUF Lunds temadag i sexualpolitik!

Vi kommer att diskutera aktuella och kontroversiella frågor. Spikade talare innefattar Per Pettersson, om prostitution, och Jonas Bengtsson från RFSU, om BDSM.

Eventuellt kommer vi också att diskutera transfrågor, men detta är ännu inte spikat.

Talarna kommer att hålla varsin presentation om sitt ämne, detta kommer att följas av tillfällen för diskussion och frågor.
 
Temadagen kommer att hållas Lördagen den 28 november, i folkpartiets lokal på Sunnanväg 18 H.
 
Vi kommer att börja 1300 för att ge samtliga talare tid att komma hem, så se till att komma i tid!
 
Skriv gärna en rad om ni kommer, så vi kan beställa fika till alla deltagande!!
 
MvH/Magnus Hansson

En liten fundering

Påstående för diskussion: Det bästa argumentet mot marknadsekonomi är hur reklamen riktad till konsumenter ser ut. Det bästa argumentet mot socialism är hur propagandan riktad till väljare ser ut.

Flyktingbarnen i Vellinge

Låt oss konstatera några saker i samband med debatten kring flyktingbarnen i Vellinge: Kommuner i Sverige har ingen allmän vetorätt mot att folk flyttar till dem. Det gäller även om det är frågan om personer som är resurskrävande. Det finns alldeles utmärkta skäl till den ordningen.

Till exempel så måste dessa resurskrävande personer bo någonstans. Det finns således inget statligt intresse att ge kommuner möjlighet att slippa undan kostnader som ändå måste bäras av någon.

För det andra hade frågan kanske kunnat hanteras bättre av Attendo Care och Malmö kommun så tillvida att de informerat tidigare. Samtidigt har de inte brutit mot någon lag så vitt jag vet genom sin sena information. Man kan spekulera om det är ett medvetet beslut att informera sent för att inte ge protester tid att byggas upp.

För det tredje borde det vara självklart för Vellinge att visa lite humanitet och hjälpa till med flyktingmottagningen. Sverige har råd att visa medmänsklighet och ge en fristad till människor som flyr undan krig och folkmord.

Självfallet är det lätt att förstå om Hököpingeborna tycker informationen varit dålig. Samtidigt är det säkert så att andra motiv spelar roll för protesterna också. Här kan ni se ett SVT-klipp med några riktigt intressanta kommentarer. T ex tar en kvinna upp den kulturkrock som består i att i Sverige skjuter vi inte ner varandra när man bor på landet(?), vilket man tydligen gör i många av de länder barnen kommer ifrån.

Jag har tidigare skrivit att Sverigedemokraterna har potentiella väljare långt utanför deras nuvarande väljarkår. Händelserna i Hököpinge tjänstgör bra som en liten illustration över min tes.

Jag har nåtts av uppgiften av SD redan har många väljare i Hököpinge. Det försvagar onekligen lite min sista poäng.

Hur ska SD bemötas?

En av de stora frågorna i nästa års valrörelse ser ut att bli Sverigedemokraterna och deras möjligheter att komma in i riksdagen. Det kommer säkert intensifiera den metadebatt som förs kring hur de bäst bör bemötas. En av de återkommande frågorna som diskuteras är om de andra partierna bör ta debatter i TV eller på torgmöten med Sverigedemokraterna.

Mitt svar är att direkta debatter med SD lätt blir kontraproduktiva. Som Andreas Bergh påpekar här behöver bara en liten del av publiken bli mer vänligt stämd till SD efter en debatt för att de ska tjäna på det.

Jag tror inte heller vi ska underskatta hur många potentiella väljare Sverigedemokraterna har. I andra rika västländer har främlingsfientliga missnöjespartier nått stora framgångar, långt större än vad SD:s opinionssiffror i dagsläget ligger på. Baserat mest på anekdotiska bevis tror jag det finns ganska många människor som är skeptiska mot islam och invandring, som tycker den svenska integrationspolitiken varit misslyckad och som kunde tänkas rösta på Sverigedemokraterna.

Är det dags för en statsbudget på bokföringsmässig grund?

Precis som förra regeringen har den nuvarande regeringen ägnat sig åt trixande med utgiftstaket (trots att man ofta kritiserade den förra regeringen för sådant trixande när man var oppositionen). Det är olyckligt att det förekommer. En föreslagen lösning är att övergå till en statsbudget på bokföringsmässig grund. Jag tänkte försöka förklara vad det innebär.

Idag redovisas statsbudgeten enligt kassamässig grund. Det är princip rätt enkelt system som innebär att man budgeterar inbetalningar och utbetalningar. När man faktiskt gör en utbetalning registreras det i statens redovisningssystem. Det kan användas för ett trixande med utgiftstaket. Genom att skjuta upp betalningar till nästa år kan man klara utgiftstaket för det innevarande året utan att göra några verkliga nedskärningar. (Jag har förenklat beskrivningen. I själva verket redovisar man ibland när man gör en utbetalning och ibland när man får in en faktura. Detta blir dock i praktiken en rätt liten skillnad. Myndigheters löpande kostnader redovisas också bokföringsmässigt. Men i alla transferingssytemen redovisar man när utbetalningar sker.)

Det alternativa systemet som diskuteras är en budget på bokföringsmässig grund. Det innnebär att man registrerar kostnader, inte utbetalningar. (I bokföringssammanhang skiljer man på kostnader, utgifter och utbetalningar som är tre olika saker.) Kostnader uppkommer i princip när man faktiskt förbrukar resurser.

Jag har diskuterat utgifts- och kostnadssidan men det finns exakt motsvarande skillnader när det gäller inkomsterna. Motsvarigheten till en kostnad är en intäkt och till en utbetalning är en inbetalning.